Björn Borg motståndare Del 2

Jag har lite dåligt samvete att lägga ut detta, eftersom Björn Hellman var så gullig att ta sig tid att svara, och det var en privat mailkonversation.

Men eftersom det kanske är folk som är nyfikna så får ni det här ändå.

"Hej Petter!
Den (eventuelle) spelare ni mötte i Montreal skulle kunna vara 64-årige Alex Metreveli från Tblisi – vinnare i Båstad 1966 efter räddade matchbollar både mot Nicola Pietrangeli och Manuel Santana. Han var också tvåa efter Jan Kodes i Wimbledons bojkottupplaga 1973. Något annat namn dyker inte upp för mig.

Med vänliga jul- och nyårshälsningar från Björn Hellberg"

Tack Björn för att du tog dig tid att svara på detta på självaste julafton!

Edit:

Vi kollade nyss upp en intervju med denna Alex Metreveli som låg ute på nätet, och vi kan med 92% säkerhet säga att den verkligen var han.

"Snöoväder"

Idag snöar det här i Montreal. Imorse var det knappt så man såg snöflingorna falla, men ändå när man kom till jobbet hade man fått mail av typen "Jag stannar hemma idag pga snöovädret". Kanske visste de att det skulle bli värre under dagen men SÅ farligt är det fortfarande inte. Vår kära kollega Jean-Yves förkunnade ändå nyss att han skulle gå hem för dagen för som han utryckte det "Cars are not made for this kind of weather". =)

Hmm, kanske hade Montrealarna inte kunnat skylla på minsta lilla snöflinga bara dubbdäck hade varit lagligt och manuella bilar gick att få tag på här. Men de är ju inte dumma, varför eliminera en undanflykt för att slippa jobba?

Pappers-damen

Nu när nyårslöftena har börjat gälla så är det mer folk än vanligt på gymmet.

Duschkulturen är rätt så intressant att bevaka när man är utomlands tycker jag. Det finns alla varianter, ett exempel är om man verkligen tar av sig kläderna innan man går in i duschen eller inte. Iallafall så tränar det numera en asiatisk dam på gymet och hon lägger ut pappershanddukar på golvet, från sitt skåp till duschen vilket iofs endast är cirka 2 meter men ändå. Och sen tassar hon försiktigt på dem både in och ut från duschen för att inte nudda golvet. Sött men lite konstigt.

Mössa på import

Igår när jag var nere på en liten shoppingtur så gick jag in på Urban Outfitters som är en mycket rolig och rätt så cool butik enligt min mening. Då kom en av de som jobbade där fram till mig sa att han tyckte jag hade en snygg mössa och frågade vart jag hade köpt den. Jag sa att den var hemmagjord (fick den av Mor på jul) och han blev mäkta imponerad. Så mamsen, om du vill tjäna en extra hacka kanske du ska sticka ett lager som jag sen kan importera och sälja over here? ;)

Route des vins

På väg hem från våra äventyr i Sutton så hamnade vi på Route des Vins (vinvägen). Ja ni hörde rätt, Quebec har ett vindistrikt hur konstigt det än låter. De är specialiserade på isvin och iscider, där frukterna pressas när de är frusna vilket gör att vinet/cidern får en mycket söt och speciell smak.

Såhär dags i januari var alla vingårdar stängda men vi hade som vanligt lite tur och råkade stanna till på en vingård där två franska par hade bokat en vinprovning så den var öppen och vi fick prova vi med. Det kändes lite knasigt och motsägelsefullt att stå på en vingård och prova vin med tanke på att vi dagen innan knatat 6 timmar i djupsnön.

Synd att vi inte är kvar till sommaren och får chansen att åka tillbaka då. Tror det hade varit supermysigt.

Appalacherna på snöskor

Igår var det dags. Vi skulle gå på snöskor!

Vi åkte ner och hyrde snöskor direkt efter frukosten och uthyraren gav oss en massa tips om vart vi skulle gå. Han berättade att det skulle ta cirka 1 timme upp till en stuga och sedan om man hade energi kvar (som vi svenskar säkert skulle ha!?) så tog det bara en liten stund till att gå upp till round-top där man skulle ha en 360 graders utsikt ända till USA.

Med glatt humör och massa energi, så mycket energi man kan ha en nyårsdag, så begav vi oss mot högre höjder. Redan när vi klev ur bilen och började gå mot spåren så insåg vi att den här dagen skulle bli tuff. Termometern visade fortfarande på ca -20 grader och det bet ordenligt i kinderna. Men inget skulle stoppa oss...vi skulle bestiga Appalacherna på snöskor!

Det började rätt bra, vi gick på och det gick rätt så snabbt och lätt även om det kändes lite onaturligt att ha stora röda plastmattor med spikar under fötterna. Efter ett tag började det även bli ordentligt brant och vi fick verkligen användning av snöskornas spikar.

Efter 1 timme och 30 minuter, verk i hela kroppen, is i skäggen (för de av oss som har skägg) och ingen åsyn av en stuga eller ens en bergstopp i sikte så insåg vi att mannen i uthyrningen måste vara Canadas svar på Gunde Svan om han gick denna sträcka på 1 timme...säkert!

Efter 2 ½ timme kom vi äntligen fram till en slalomlift och såg en skylt om att stugan skulle ligga 500 meter längre upp. Vi behövde endast gå igenom en snökanon som sprutade snö rakt i våra ansikten för att komma dit. Vi var så slut och hungriga att vi inte ens diskuterade saken, vi skulle till stugan och få något varmt i oss!

När vi kom fram, nu dessutom täckta av snö, visade det sig att matserveringen hade precis stängt så vi fick nöja oss med kalla mackor och varm choklad men det smakade ypperligt även det.

Efter maten så tänkte vi bege oss neråt igen för det skulle ju snart börja skymma men på då såg Jon att det tydligen endast skulle vara 500 meter, eller 30 minuter, kvar till toppen så vi bestämde oss, men hjälp av Jons envisa vilja, att vi bara var tvugna att gå upp.

Upp till toppen var det så brant att man på vissa ställen fick gå i trappor eller dra sig upp med hjälp av rep, men upp kom vi och det var faktiskt värt alla besvär. Dimman hade börjat lägga sig men utsikten och ljuset var trots detta underbar.

Nu var klockan över 4 och vi var tvunga att snabba oss ner innan mörkrets inbrott. Snöskor visade sig vara mycket svårare nerför än uppför så vi fick lov att åka på ändan där det var för brant. Sista biten var det så mörkt att vi knappt såg stigen vi skulle följa men hem kom vi iallafall och helt slut i varje del av kroppen var vi med.

6 timmar hade vi varit ute och gått. 16000 steg visade stegmätaren och vi somnade ovaggade efter Ivanhoe den kvällen.

Nyårsafton i Sutton

Så, nu har det firats nyår på den här sidan. Bilfärden tog mig, Susanne, Jon och Emma 10 mil sydost om Montreal till det lilla skidsamhället Sutton i Eastern Township. Bilen packades med got mat, god dryck, nyinhandlade vinterkläder och en massa potioner med glatt humör.

Väl framme i Sutton och vi hämtat nyckeln, bokat snowshoes och besökt turistinformationen så letade vi oss fram till stugan. Väl inne så märker vi att den var betydligt bättre än vad vi hade trott. Helt ok kök, massa sköna fåtöljer och en öppen spis ( gas, men ändå mysigt! ).



Pysslet i köket började efter ett antal angångar M.I.G ( frågesport ), och den beryktade Bison biten plockades vemodigt, men förväntansfullt, ut ur kylskåpet. På med marinaden, in med den i ugnen...och sen var det bara att vänta. Under tiden så avnjöt vi en smaskig förrätt och diskuterade hur bisonen skulle smaka.



Sen var det dags. Köttet togs ut ut ugnen, och efter första skärda biten förkunnar Jon att "det ser perfekt ut". Och det var det sannerligen! Saftigt, mört, smakrikt och alldeles..underbart! Verkligen en köttbit att minnas en lång tid framöver.



Resten av kvällen ägnades åt att komma i stämmning för det stundade nyåret ( och ja, vi firade det svenska nyåret också! ). På 12-slaget begav vi oss ut med champagnen i högst hugg, skrikandes "gott nytt år", kramandes och gratulerande till varandra...men så kollar vi oss omkring. Vi är själva ute? Det är släckt för kvällen i dom andra stugorna? Inga raketer? vad kattsingen!



Men, men! 4 svenskar levde om tillräckligt för en hel skidby ( inklusive en 4 oktavig "små Grodorna" ) så det kändes ändå som hemma!