Jag vill spela golf!!

Det här hör väl egentligen till det tidigare inlägget, men jag tyckte det behövde ett eget avsnitt.

Jag har aldrig varit så sugen på att spela golf!! Vägen upp mot Mont Tremblant kantades nämligen av underbara golfbanor. Speciellt närområdet runt själva Mont Tremblant kryllade av golfbanor, och den ena var finare än den andra.

Sen att se dom så här på hösten var otroligt. Dom brandgula, senapsgula, glödröda och brandbilsröda höstlöven som kantade knallgröna ormslingrande fairways fick ett gammalt golfhjärta att klappa lite extra. Man såg att man bara inte KUNDE spela dåligt där? Så vart var golfklubborna? I bagageluckan? Hemma på hotellet? Eller..varför inte hemma i Sverige? BUHU!

Nåja, nu fick man iaf ha kvar drömmarna om att man förmodligen hade gjort den perfekta golfrundan just där, under höstklädda träd vid foten av Mont Tremblant...

Roliga fakta:

• När Petter var liten och fick frågan vad han ville blir när han blev stor så var svaret; en brandbil. =)

"Up north!"

Den här helgen är det thanksgiving här i Kanada, och det betyder en extra helgdag! Whihii!Jag och Susanne hade hela veckan sökt med lykta efter en hyrbil. Hertz, Avis, Budget...alla fullbokade! Typiskt...vi som ville åka upp i bergen och njuta av dom dom härliga färgerna som natur erbjuder just nu. Så i ett sista desperat försök på lördagen, så fick vi tag på en bil! Och vilken bil sen! Den var huuuur stor som helst! Jag & Susanne hoppade in fram, och Urban satt bak och hade 5 stolar för sig själv. Egen DVD etc. Smaka på det ni!

Hursomhelst så styrde kosan uppåt norr. Vi hade fått tips om ett mysigt ställe i norra delarna som heter Mont Tremblant...men helt uppenbart hade ett par tusen andra fått samma tips...för den 6 filiga motorvägen var proppfull med "up north"-sugna resenärer. Första 5 milen måste ha tagit minst 1.5 timme, men efter ett tag så lättade det upp, och vår stora Pontiac fick sträcka lite på benen.

Väl framme i Mount Tremblant så såg vi vart alla bilar hade varit på väg. Just hit! För det var verkligen huuur mycket folk som helst, men man förstod snabbt varför. Stället var jättefint och mysigt, med små slingrande gränder, uteserveringar..och gondolen! Godolen tog oss upp på den nästan 1000 meter höga Mount Tremblant där man hade en magnifik 360 graders vy över det brandgula landskapet. Magiskt!

Tiden sprang förbi, och vi ringlade oss hemåt genom ett mörkt Kanada med massa vackra bilder på näthinnan. Mount Tremblant...we´ll be back!

Väntan

Under våra kvarvarande 5 månader på Meriott Inn har vi räknat ut att vi kommer stå ungefär 12 timmar och vänta på hissen. Undra om det finns en hobby som passar för hissväntartiden?

Funkar verkligen en cykelpump?

Jag och Urban har blivit förflyttade på jobbet. Istället för en panoramavy har vi nu istället en ny bultgatan-parkering att hålla utkik på. Där händer det grejer ska ni veta!

Igår när vi kollade ut så stod en kines och pumpade sitt bildäck som var platt.....med en cykelpump!!? Jag drog direkt upp kameran och skulle filma men hann tyvärr inte innan han körde iväg med bilen. Ni får helt enkelt försöka föreställa er synen =)
Hmm... undra hur långt han kom och hur hans däck mår idag?

Frisyr a´la Montreal

Jag har klippt mig! Hallelulja!

Jag tog mod till mig till slut ( med viss hjälp av Susanne ) att gå till en frisör för första gången på 10-11 år. Och så ska man göra det just här? Där folk tycker om att prata franska? Och jag som inte alls tycker om att prata franska...

Jag trodde jag och frisörskan var helt på det klara att jag skulle ha en likadan frisyr som jag hade...fast i miniatyr. Lite sådär välklippt, men ändå samma typ av frisyr. Undrar hur det då kom sig att jag såg ut som Bobby Ewing i Dallas när jag 20 minuter senare gick ut genom dörrarna? "Same haircut as I have now, but a little bit shorter" kanske betyder "I wanna look like Bobby Ewing" på franska?

Jag fick iaf gå runt hörnet på frisörsalongen och kamma ned den höga fönade frippa hon hade anlagt. Det var billigt iaf. 160 spänn för en Bobby Ewing frippa är banne mig inte dåligt...

Helg i hösten tecken

Nu har hösten kommit till Montréal. Träden börjar få härlig färg och kylan och blåsten har infunnit sig. Igår blåste det 50 km/h!?!

Det betyder även att högtiderna börjar närma sig. Igår var vi till en året runt-julaffär. Man fick en speciell känsla när man gick in dit. Trodde dock det var enda stället med julsaker såhär års men när vi var in på Le Baie (Kanadas Åhlens) så hamnade vi på en våning som endast bestod av juldekorationer. Å jag som tyckte Ikea hemma tar priset.

När vi var nere och gick i gamla Montreal så gick vi förbi en gigantisk hög med pumpor?!? på en innergård. Ingen försäljare syntes till så någon måste blivit väldigt sugen på pumpa-paj!

Kvällen avslutade vi med en middag hos vår favorit mexican, 3 Amigos. Även den gick i högtidernas tecken då Día de muertos, mexikanernas variant av Allhelgona närmar sig. Piñatas och spindelnät klädde HELA restaurangen som vi vanligtvis anser är lite kitschig, men igår var helt extrem. Serveringspersonalen sjunger "Happy birthday dear Customer" hela tiden, antingen ljuger gästerna eller så går verkigen ALLA i hela Montréal dit när de fyller år. Får se om någon av oss vågar oss dit när den dagen kommer.

Le Casino de Montreal

Vilket spektakel!!

5 våningar. 3200 spelautomater ( att jämföras med sundsvalls 240 ), ändlösa rader med kortspel som ingen fattar något av..och entoninga melodislingor som ekar i skallen på en i dagar framöver. "Blipp, blipp, blopp".

Jag och Pontus var dit en sväng i lördags, och efter lite kortspel ( som jag fortfarande inte tror någon egentligen fattar ), och lite tryckade på automaterna...så lyckades jag med konstycken att vinna någon sorts bonus ( c.a 1000 kronor, so don´t quit your day job! )..men framförallt...jag fick i och med den vinsten 2 lotter till torsdagens stora händelse...utlottning av $10.000!!! 5 gånger dessutom!

Så med stort självförtroende så begav sig jag och Susanne mot Kasinot i går. Ett av kraven var nämligen att man skulle vara på plats, och hämta ut sin vinst inom 30 minuter efter dom dragit lotten...så vi tyckte det vore dumt att missa den chansen. För ändå...hur många är det som kan ha vunnit någon sån där bonus och samtidigt har tid att vara på kasinot just den här torsdagen? 500? 1000?

Jo, men TJENA!!!

När vi kom fram strax före första lottningen, så var kasinot smockfullt av $10.000-stinna ungdomar.( Nåja...ungdomar och ungdomar. Medelålder var väl närmare 87 år kanske... ). Folk stod framför scenen och klappade händerna, skrek och levde rövare. En James Bond wannabie eldade på publiken och hade hand om dragningen. 2 läderklädda damer hade hand om kassavalvet. Mission Impossible musik strömmade ut genom högtalarna, och Mr James Bond skrek upprepade gånger "Who want´s to win teeeeen thooooousand doooooollars?!", varpå massa damer och herrar upphetsat tjöt ut sin skrik.

Tombolan som vi trodde skulle innehölla 500-1000 lotter ( varpå 2 var våra!! ), innehöll säkert en bra bit över 10.000...så vårat tidigare så stora självförtroende sjönk på några sekunder till att nå nya bottenrekord.

Vi följde hursomhelst spektaklet under dom 4 timmar som lottningen höll på. 5 vinnare á 10.000 friska kanadensiska dollar korades, medans det enda vi fick med oss från kasinot var ekot av "Who want´s to win teeeeen thooooousand dooooollars?!" och en massa "blipp, blipp, blopp"...