De 27 vattenfallen

Efter att ha legat väldigt stilla på en solstol i snart 1 vecka tyckte vi det var dags att röra lite på påkarna och utforska mer av Dominkanska än bara vår resort. Idag bar det därför iväg till de 27 vattenfallen som på pappret lät som en lung och behaglig utflykt till bergen och lite bad och hopp i vattenfallen. Ack så fel vi hade! När vi kom fram till platsen visade det sig att vi skulle först gå uppför hela vägen, för att sedan få hoppa och bada nedför de 27 vattenfallen.

Naturen var helt enorm med höga berg och djungel på sidorna och sen där vi var, var det djupa klyftor med härligt klart färskvatten som strömmade. Så det var bara att knata på och njuta, vi skattade lite efter några minuter då vi redan var dyblöta om våra joggingskor. Sen började det på riktigt.

Vi kom fram till vattenfallen och då var vi tvunga att gå uppför i dem, det fanns ingen väg runt dem. Guiderna tog plats runt om och på sidorna om vattenfallen för att kunna hjälpa oss uppför och sen var det bara att försöka svinga sig upp, på alla knasiga sätt man kunde.

Höger fot på ena guidens fot, sen skjutsade har en uppåt och så var man tvungen att nå nästa guides hand och så skulle han dra en uppför. Missade man hans hand ville jag inte tänka på vad som kunde hända.

Redan vid kanske 3'e vattenfallet råkade Petter ut för problem, han halkade till just när han skulle nå guidens hand. Guiden fick tag i Petters flyväst som självklart var trasig och började knäppa upp sig själv där han hängde och dinglade. Usch, jag började bli riktigt nervös nu! Petter svingades runt av vattnets kraft men hängde fortfarande i guidens grepp, men nu med ryggen mot både guiden och vattnet. På något magiskt sätt lyckades han dock få ner fötterna och vända sig runt och sen var han tillslut uppe på säker mark igen. Pust!

Det tog säkert nästan 2,5 timmar att gå uppför och det var ingen promenad i parken precis. Efter kanske 2 timmar råkade jag dessutom kliva ner i ett hål mellan några stenar i en fors och en rätt så stor och vass sten ramlade ner på min tånagel. Aj Aj, Det gjorde ont men jag knatade på... sen efter nån minut så jag att skon var helt genomblodig :( Min nagel hade knäckts eller nåt och min stortå blödde som bara den. Jag fick hjälp av en guide som drog sönder min sock och gjorde ett omslag av det som värsta Mick Dundee. Sen var det på med skon och halta vidare igen. Det fanns inget sätt att ta sig därifrån förutom att gå ner och hade jag kommit så långt ville jag inte vända. Smärtan gav med sig efter ett tag med så det gick rätt så bra tillslut.

Efter allt bök, och alla missöden så var vi till slut uppe vid det 27'e vattenfallen och nu skulle nedfärden börja.

Då insåg vi vad vi gett oss in på. Vi skulle hoppa nerför det ena högre vattenfallen än det andra, och både jag och Petter är ju höjdrädda!! Vad hade vi gett oss in på?

Men på något sätt gick det och jag måste säga att tillslut njöt vi av att kasta oss ner i de ljusblå poolerna där vattnet slog ner. Ett vattenfall var hela 25 meter och utan tvekan slängde vi oss neråt, båda med andan i halsgropen men ändå. Vi vågade! Jag som endast hoppat från 5'an en gång i hela mitt liv och det för att få hela 5 poäng (wow!) från vår galna gymnastiklärare som hade betygbaserade poängsystem på hur våghalsig man var!?

Nu ligger Petter och sover från all anstränging, men jag tror min adrenalinnivå inte riktigt lagt sig än :)

Med lite tur lägger vi upp en film imorgon från vår galna dag.

Frisbee med Flamingos

I eftermiddag tog jag och Petter med oss frisbeen som jag fick av gänget i Montreal för att gå ner på stranden och kasta lite. På vägen stannade vi och testade lite. Vi kastade ett par gånger innan vi insåg att vi stod precis brevid ett "flamingo habitat" som finns här på restorten. Oops, helt plötsligt hade Petter kastat in frisbeen i Flamingosarnas hage. =)

Vi vågade inte gå in själva utan frågade en vakt om man fick gå in. Han verkade dock inte riktigt förstå vår fråga och bara skrattade. Vi gick vidare och tänkte att det nog var kört med den frisbeen, efter 5 ynka kast. Men efter nån minut kom vakten ikapp oss och hade vår fina frisbee med en stor kanadensisk flagga på i sin hand. Sicken tur att den inte var svensk ;)

Spansk skål!

Det är ju ingen hemlighet att vi saknar folket hemifrån, och ibland springer man på små saker som får en att tänka lite extra på någon där hemma.

Igår satt vi i loungen och avnjöt varsin drink. Eller, Susanne njöt av sin Caribismo, medans jag försökte få i mig någon skum olivdrink som smakade...illa...väldigt illa...

Hursomhelst, när vi sitter där och tar det lugnt så hör vi plötsligt en välbekant ramsa ifrån baren.

"Arriba, Abajo, Al Centro, A Dentro!"

Den här ramsan har Henka Larson tagit med sig från Brasilien eller Ecuador, eller vart han nu var. Han har sen dess försökt inpränta denna skål-ramsa hos oss Sundsvallsbor, med mer eller mindre lyckade resultat. Det var hursomhelst roligt att höra denna ramsa framföras på "riktigt" i dess naturliga miljö, och fick oss att få lite minnesvärda tankar i huvudet angående Henka.

All Inclusive-resenärerna

Varken jag eller Petter är som sagt vana att åka på all-inclusive, eller har ens tänkt tanken på att åka på en sån här resa innan men när vi började kolla på karibien så insåg vi att det var det eller inget och efter att ha slitit i Montreal i 6 hårda och kalla månader så tänkte vi att det är kanske precis vad vi behövde.

Innan vi åkte hit läste vi därför på om resorten och kollade kommentarer från de som varit här innan. Och folk klagade på allt... det var dålig underhållning, dålig service, dåliga drinkar, maten smakade sådär och kaffet var inte då inte alls lika gott som Timmy's (kanadas favoritcafe). Som rätt så vana packpackare som vi är såg vi framför oss risiga rum med knappt rinnande vatten och äcklig mat och endast husets vin som drickbart.

Jag vet inte om det är kanadensare som är bra på att klaga eller om vi är extra lätta att imponera på för efter snart 5 dagar så har vi letat och letat men inte hittat en enda vettig sak att klaga på. Därför har vi börjat göra en ironisk-klagolista som vi tänkte posta på forumet när vi kommer hem. Här kommer ett axplock:

En av de typ hundra barerna saknar fotstöd.
Solstolarna saknar kuddar
En av handduksutdelarna ler inte jämt

Ja ni ser, vi har det jobbigt och fattar inte varför folk åker till den här "hemska" resorten.

En sak är då säker, det var precis det här vi behövde =)

Solbränna uppdatering:
Jag är tillbaka i danskflaggestadiet och det värre än någonsin. Jag glömde dessutom smörja in hela anssiktet idag så jag ser ut som en inverterad sankt-bernards hund. Supersnyggt!

Solbränna.nu

Som alltid går man igenom vissa stadier när man är 2 blekfisar som oss som beger sig på solsemester.

Först börjar man optimistiskt. På med solskyddet och ut en hel dag i solen. Detta stadiet leder oftast till stadium 2.

Det andra stadiet är nämligen "danskflagge"-stadiet. Det är när man inser att man inte var odödlig och att Susannes fantastiska solskydd ( yeah, sure! ) inte funkade så bra som man trodde! Detta stadiet kännetecknades hos oss av att Susanne fick en lodrät dansk flagga, och jag fick en vågrät. Rött varvas med vitt precis som på våra nordiska grannars flagga.

Det tredje stadiet kallas "Syndernas soning", dvs man får smörja in sig med allt vad man har att smörja in sig med, på med t-shirts och in under parasollen! Detta är straffet för det första stadiet. Här befann vi oss idag.

Vi hoppas nu att komma in i det fjärde stadiet! "Brunhets stadiet"!! Med hela 10 dagar kvar... hoho

Puerto Plata

Nu har vi landat i pardadiset, för tro oss, det är det!

Efter att ha landat mitt i natten, tagit oss till hotell ännu senare på natten och blivit skjutsade av golfbils-killen till hotell rummet...så var vi på hotellrummet klockan 05.40 på morgonen. Phew!

Men vi var nyfikna på resorten så vi studsade upp i hyffsad tid och gav oss ut på upptäcktsfärd. Eller...vi lyckades masa oss ned till stranden och la oss som 2 vita sälar i varsin solstol.

Första problemet dök vi på vid lunchtid. Hur gör man? Vi har ju aldrig varit på all-inclusive förut? Nervösa gick vi till närmsta restaurang ( av 4 varav 3 har á la carte), slog oss tafatt ned vid närmsta bord och satt och funderade på hur det gick till. Jaha...mexikansk buffe...så vi gick och tog för oss, åt och ja...ska man betala nu? Lämna dricks? Skamset skyndade vi oss iväg som 2 tjuvar som tagit en springnota....

Samma sak senare på kvällen. "Är du säker på att vi inte ska betala någonstans?". Skynda skynda mot rummet och låsa in sig.

Första dagen var det lite molnigt, men både igår och idag har det varit strålande solsken, även fast hotellets väderprognoser har lovat "showers". Solskens-showers är det ända vi sett, så nu hoppas vi på mer showers imorgon!

Hotellområdet är verkligen en 11a på en 10-gradig skala. Rent&fräscht, grönt&lummigt. Sen är det ganska stort så det är aldrig några slagsmål om solstolar ( kanske pga av att det finns 7 poolar och en lång strand?) så det känns som att man ligger i lugn och ro hela dagarna.

Än så länge har vi inte så mycket roligt att berätta om eftersom vi bara legat i en solstol, ätit och druckit i 3 dagar. Stackars oss!!

Hasta la vista Montreal

Nu är det bara några timmar kvar tills vi åker ut till flygplatsen för att ta flyget till Puerto Plata.

Vi har packat den sista väskan, växlat in våra sista mynt och gått längs St Catherine för sista gången. Måste medge att det är lite ledsamt att lämna Montreal. Vi har ju trivts så bra här. Det kommer även att bli tomt när man inte har folk att äta middag med eller hitta på saker med hela tiden.

Idag snöar det och är några minusgrader här i Montreal medans vår väder-gadget visar att det just nu är 27 grader och sol i Puerto Plata. =) Hoppas verkligen det vädret håller i sig.

Vi kommer sakna Montreal och alla trevliga människor här!