Yves Saint Laurent

I helgen var jag och Paula på en Yves Saint Laurent utställning. Vi såg massa fina och dyra kreationer samt några lite mindre fina, fast säkert lika dyra om inte dyrare. Vad sägs t.ex om denna bröllopsklänningen? Alaska-bröllop någon?

"I´m good!!"..eller...

Åkte hissen nyss, samtidigt som 2 äldre damer ( 70+ ).

Helt plötsligt pekar den ena på mig, kollar mot den andra och säger:

"That´s a good one!"

Den andra damen kollar på mig och nickar, varpå jag blir lite lätt generad.

"We´ll...I just love Ben & Jerry´s ice-cream", säger hon och syftar på trycket på min tröjja!

Så nära en komplimang, men ändå så otroligt långt borta...

1 oktober

Imorgon är det äntligen första oktober. Normalt bryr jag mig inte med i Montreals undre värld har jag lärt mig att den 1'a är en stor dag. Då får man nämligen köpa sitt månadskort på tunnelbanan!

Systemet är väldigt inrutat veckor/månader. Tunnelbanekorten gäller per vecka, dvs måndag-söndag och månadskorten gäller från 1:a till sista varje månad. Vi har varit här nästan 3 veckor nu och på grund av att de vägrar sälja månadskort efter den 7'e (?) varje månad har vi fått leva med veckokort för att sedan fylla upp de icke-kompletta veckorna med dagskort. Imorgon är det ÄNTLIGEN den 1'a och vi får köpa vårt efterlängtade månadskort. Hängde ni med? Jag är fortfarande snurrig!

Sjukstuga!

Vilken soppa! Först går Susanne och får problem med knät, varpå läkarbesök och medicin följer. Sen får mitt ben något spel, vaden börjar bulta av smärta så fort jag sträcker på benet..varpå jag får känningar av ryggskott OCH nackspärr på samma gång (?!). Sen åker jag på magont som hållt i sig i 2 dagar, och Susanne var illamående igår kväll! Idag fortsätter min mage att strula, och Susanne har fått migränkänning....

Självklart som de svenska vikingar vi är så skrattar vi åt eländet och jobbar ändå!

Vi kör efter principen att göra bort allt på en gång, så slipper vi det sen! Toj toj!

Amerikaniserat

När det är val i USA så märks det över hela världen, framförallt i de länder som har amerikaniserad tv. I veckan har vi sett Bush's tal till folket, som varade i flera timmar på nästan alla kanaler. Han förklarade vääääldigt tydligt hur den ekonomiska krisen har kunnat uppstå..nästan som att han själv var stolt över att förstått det.Två dagar senare upptogs nästan alla våra tv-kanaler av USA-valet igen, denna gång av debatten mellan Obama och McCain...å jag som ville se något spännande! Man kan helt enkelt inte slippa undan valet! Vi får helt enkelt acceptera det tills 4 november när det hela förhoppningsvis är över.

Roliga fakta:

• Kanada har val om redan 2 veckor...och inga debatter på tv så långt ögat når.
• Det enda man ser är reklamkampanjer från kandidater som smutskastar varandra. Exempelvis: http://www.youtube.com/watch?v=K7gDCRQ3VrQ

Och vi glömde ju vädret?

Skumt. Alla dessa inlägg, och så nämner vi inte ens vädret någonstans? Ni kanske tror att vi går omkring i långkalsonger, täckjacka, mössa och vantar..men så är inte fallet!

Det har faktiskt varit alldeles strålande väder hittills. Någon dag med regn, men mesta dels väldigt väldigt soligt...och varmt! Igår var det tex. 28 grader här. Phew! Och jag som inte ens är så förtjust i värme...men man kanske inte ska klaga? Eller hur är det i höst-sverige egentligen?

Problemet med värme, och speciellt när det är så hög luftfuktighet som det varit här den senaste tiden, är att mammsen har dna:t över ett hår som har en tendens att övergå från välordnat och välkammat till att mer se ut som Jackson 5 på extasy...

Kalla Fakta:
- Snittmängden snö i Montreal under vintern är 2.4 meter. Buuurrr. Tur att Jackson 5 frippan är varm i alla fall...

Språkförvirring

Igår vår jag till läkaren. Jag har lyckats skada knät på det dåliga löpbandet på hotellets gym.

Iaf, när jag kom dit så hälsade läkaren på mig och frågade "How are you?". Jag svarade sanningsenligt "Oh, I'm OK, thanks" med en lidande betoning på OK. Han blev lite ställd och ursäktade sig för att han kanske inte ska ställa en sån dum fråga när jag är där för att jag inte mår bra och frågade sen direkt "So, where you from then?". ;)

Åhh, jag borde ha lärt mig och inte begått det klassiska felet man som svensk gör när man kommer till ett i våra anseenden allt för artigt land med skumma hälsningsfraser.

(För er som undrar var det ingen fara med mitt knä. Bara en liten spricka(?) i menisken som ska försvinna m.h.a. lite piller)

Idol kväll!

När man har en hel atlant mellan sig och sitt hem så är det såklart vissa saker man saknar. Familjer, vänner, Titus, Kalles kaviar, Tandoori, lägenheten...och såklart...idol!

Så som tur så var det några smarta arménissar i USA på 80-talet som klurade ut något som senare kom att kallas i-n-t-e-r-n-e-t som gör det möjligt att kolla på TV vart man än är i världen. Smart va?

Så här sitter vi. Trötta efter jobbet, fortfarande lite jet-laggade och kollar på Idol! Vilken dramatik! Hur ska det gå? Hur go är inte Anders Bagge?

Bilden ovan är när vi sitter i våran lägenhet och njuter av Idol. Kolla på soffan förresten! Är den inte grymt tidsenlig och tuff? Hm...

Namn-förvirrad

Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Jag är jättedålig på namn, har alltid varit och kommer alltid att vara. Tror det är pappsen som har dna:t det över till mig, för han är också ganska kass på namn.

Hursomhelst...när man är iväg såhär så träffar man ju hela tiden nya människor och man lär sig aldrig vad dom heter. Tex så var jag här i Montreal för 3 år sedan, träffade massa folk som man jobbade med, och nu springer man på samma personer i korridorerna. Vilken ångest...

- "Hey Petter! Long time, no see...how´s Sundsvall?"
- "Well...hey.....you...who worked on the 3rd floor"

Hur ska man lösa det? Tidigare har jag försökt med det urgamla knepet att upprepa namnet när man träffar en människa första gången:

- "Hi, my name is Ken"
- "Hi, Ken"

Ja, ni fattar ju grejjen. Den funkar ändå inte. Det är bara slöeri på ord, samtidigt som jag tror att alla kan det där knepet, så dom tänker bara "jaha, han är dålig på namn".

Så på sistonde har jag försökt med den lite mer coola frasen "Heey maaan". Den har funkat bra. Alla känner sig igenkända, välkommna och familjära, precis så där som man vill att folk ska känna sig när man möter dom. Det här funkade jättebra ända tills jag träffade på 2 samtidigt...lixom...vad säger man då? "Hey men...."

Metro-gubben

Varje dag när vi kliver ur tunnelbanan på de la Savane där Ericsson ligger så står en gubbe utanför och delar ut tidningen Metro. Magnus som den trevliga herre han är började hälsa på honom redan första veckan och när jag kom hit instämde jag i hälsningarna. Först var det tyst, inga hälsningar kom tillbaka. Men i fredags efter tre långa veckor svarade han äntligen och imorse hände det igen. Vi har fått en vän! Det råder dock delade meningar om vad han sa. Några röster ligger på "Majonäs" medan några ligger på "Morning". Imorgon kanske vi kan avgöra vem som har rätt.

Den som gapar efter mycket...

Igår tog vi en tur upp i olympiatornet och fick en rejäl dos av utsikt över Montréal. Man inser när man står där hur stod staden är. Bara massa desperate housewifes-områden så långt ögat nådde. Vi var även in på Biodome som är ett zoo/akvarium.

Sen på kvällen var det dags. Vi skulle på Hurleys! De som hört historierna om när Petter och Jon rev stället för 3 år sen vet vad vi förväntade oss. Jag blev inte besviken. Det var en mysig irländsk pub med bra livemusik som säkert kommer bli ett återkommande inslag i vårt uteliv framöver. Dock var vi lite väl städade för att leva upp till ryktet så för den riktiga Hurleys-upplevelsen väntar vi in vår vän Jon :)

Restaurang gubben!

Vi kommer nog att skriva en hel del om olika människor som vi möter, eftersom det är en stor del i sin upplevelse när man är borta. Någon man bara måste nämna är nämligen den goa lilla Farbrorn som jobbar i restaurangen på Ericsson kontoret.

Han är precis allt som man förväntar sig av en liten frankstalande äldre herre. Förvirrad, krum i ryggen och med något lurigt i ögonen, precis som att det är något bus på gång när somhelst. Han går runt och steker sina hamburgare och mummlar högt på franska, talar franska med oss även fast han VET att vi inte fattar vad han säger, skrattar och skämtar även fast han VET att vi inte har en aning om vad han pratar om och ändå gör han allt med en sån värme och glädje så att man bara måste tycka om honom.

Man kan verkligen se honom sluta jobbet, ta på sig sin gråa hatt, kasta upp en baugette på axeln..och vingligt cykla hemåt på sin gamla slitna cykel. Väl hemma i sin lätt rökiga lägenhet sätter han nog upp fötterna på en vadderad läderpall , tar fram en bok från 50-talet, lyssnar på en LP av Edith Piaf...och sippar på lite rött vin.

Jag vill också vara en fransktalande restaurangubbe!

Roliga fakta: Restauranggubben nästan ger bort maten. Allt är superbilligt i cafeterian, men hans lilla bås slår allt.

Packad Sill

Montréals tunnelbanesystem är stort, välsmort ( än så länge ) och tågen går ofta. Trots detta är det HUR mycket folk som helst på vagnarna, troligen mycket beroende på att vi oftast åker till och från jobbet, då alla andra är på väg till jobb, skolor, hårfrisörer eller varthelst dom är på väg.

Hursomhelst så känner man sig som en packad sill. Man får ofta stå upp och luta sig mot en främling, blir bortknuffad av en stressad slips-nisse som håller på att missa ett möte eller så hamnar man helt enkelt mellan ett gäng som inte duschat på 3 veckor.

Mångfalden är iaf väldigt intressant. Allt från 10-åringar som ser nervösa ut inför skolstarten, nattjobbare som sitter och sover efter en lång natt och halv-turister som sitter och beklagar sig över tunnelbanan i en blogg. "Tänk om man ändå bara fick sitta ned...."

Förmodligen så är man bara ovan med att vara en packad sill eftersom Sundsvall är befriat från tunnelbanor, så man kanske vänjer sig med tiden. Det är iaf enda gången man föredrar svensk surströmming framför packad sill...eller vänta...är inte det samma sak?

Roliga fakta:
Det spelar ingen roll vilket väder det är ute så är det ALLTID väldigt varmt och fuktigt på tunnelbanan. Kommer bli tricky att klä sig i vinter.

Svensk post

Vi har eftersänt posten hit. Tänkte att det skulle bli mysigt att läsa lite svenska tidningar etc. Så idag fick vi vår första post....såg faktiskt fram emot att öppna det å se vad som dolde sig i paketet. Ha fick jag. I det låg nämligen mitt medlemskort från hotellet som vi bor på...som åkt tur och retur Sundsvall för att hitta mig...viktigt!

Mestadelen av dagen gick åt att försöka beställa hockey-biljetter till Montréal Canadians. Det visade sig inte vara det lättaste. Vi får se om det blir någon match så småningom.

Annars var det grillkväll på hotellet. Gratis hamburgare är inte helt fel efter en tung dag på jobbet ;)

Könsbyte genomfört?

Igår när jag skulle kopiera mitt arbetsvisum för Ericssons advokater (fråga mig inte varför?) så såg jag att jag helt hipp som happ hade gjort ett könsbyte. På mitt arbetsvisum står det nämligen Male och inte Female. Undra hur hemsk jag egentligen såg ut efter 14-timmars flygningen? :P Undra om Petter har Female på hans? =)

Surrealistiskt

Måste berätta om en episod som hände igår. Jag, Susanne och Urban hade varit inne på stan en sväng och kom hem samtidigt som städerskan städade vårt nya hem.

Hon undrade om det gick bra att fortsätta städa samtidigt som vi var hemma, och det var ju helt ok. Så vi satte oss ned i soffan, tog fram varsin dator och satt och surfade lite, samtidigt som hon sprang omkring och bäddade, plockade undan och diskade. Och där satt vi mitt i alltihopa och gjorde...ingenting! ( förutom att blogga lite ). Mitt i allt när vi sitter och kollar på städerskan som springer omkring så kollar vi på varandra och börjar skratta. Det kändes så surrealistiskt att bara sitta där och inte göra något, medans någon sprang omkring och städade vårat "hem", och det vi stökat fram.

Det är en tuff värld vi lever i! ;]

Inte roliga fakta:

• Städerskan sätter igång diskmaskinen när det endast är ett glas i den :O Snacka om miljömedvetet :(

Ben & Jerrys

Idag drog vi in i USA, med sikte på Ben & Jerrys glassfabrik i Vermount. Lian, Paula, Petter, Susanne och föraren Mange hade den vita fina buicken, medans Gustav, Elin, Urban och föraren Johan hade den inte lika fina röda buicken.

Eftersom resan gick över landsgränserna så fick vi möta den beryktade amerikanska tulltjänstemanen, men döm av våran förvåning av hur smidigt och otroligt trevliga dom var. Det skämtades hit och dit, och tulltjänstemännen gav oss t.o.m förslag på deras personliga Ben & Jerrys favoriter.

Efter gränsen var det raka vägen mot fabriken eftersom det redan hade börjat glöda "Ben & Jerrys" i vissas ögon ( Inga namn nämnda ). Ett kort stopp för lite mat ( för att inte äta FÖR mycket glass ), och sen var vi framme vid den förlovade fabriken, glassälskarnas himmelrike, Ben & Jerry´s i Vermount.

Efter en snabb rundtur med världens mest arbetslessa turguide, så köpte vi oss såklart alla varsin glass och Urban fick tag på en glass med en års-ranson med kolhydrater. Well done Urban!

Sen hittade vi till lekpark där jag, Petter, bara var tvungen att visa mig på den styva linan. Kolla på bilderna nedan hur jag förnedrar en pappkasse i rutchkane-åkning!

Roliga fakta:

- Petter ÄR snabbare än en papperspåse innehållandes 4 t-shirts.
- Tulltjänstemän verkar gilla Cherry Garcia och Chunky Monkey när det gäller Ben och Jerry´s.

Äntligen "over there"

Efter en rejäl språngmarsch samt en tunnelbanetur (!) på flygplatsen i Zurich (!?!) som enligt vår rese-bokare skulle vara "så liten, mysig och nära till allt" så satt vi äntligen på flyget till Montreal och kunde pusta ut. Vi hann inte ens se flygplatsen...

Väl framme gick allt mycket smidigare än väntat, snabbt igenom immigration och alla andra möjliga kontroller och snart stod vi ute på gatan och fick tag på en taxi. På grund av all packning fick vi ta en mini-van :)

På vägen in till stan krockade sedan vår taxichaufför. Vi märkte det knappt och tyckte väl egentligen att han hade trängt sig in i körfältet...men om vi förstod förloppet rätt så fick lastbilschauförren som kört in i oss bakifrån betala kalaset. Blev lite besvikna att vi inte fick bevittna 2 arga fransmän som stod å skrek åt varande mitt på motorvägen... de tog det förvånandsvärt lungt.

Roliga fakta:

• ALLA taxichauförrer kör med fönstren öppna, spelar ingen roll om det blåser så att ens frisyr ser ut som Einsteins.
• Ingen byggnad i Montréal får vara högre än Mont Royal, berget på bilden ovan.