onsdag 31 december 2008

Gott nytt år

Gott nytt år alla vänner och bekanta!

Hoppas ni får en trevlig kväll och ett underbart 2009!

- Petter&Susanne

Bisonoxe!

Snart bär det av mot fjällen för lite nyårsfirande!

Jag och Jon hade ansvar för att inhandla kött till nyårsmiddagen, och det vart minst sagt intressant ...

Vi begav oss ned på Atwater Market och strövade omkring bland köttdiskarna. När vi till slut hittat något som ser gott ut, en gammal hederlig oxfilé, så tar vi ju såklart den.

Lite misstänksamma vart vi dock när han i charken sa "The whole piece?!", och vi svarade såklart ja...det var ju "bara" runt 800 gram och vi är ju 4 hungriga svenskar så det är väl inga problem?

Döm av våran förvåning när det gick på 450 spänn för den där köttbiten!? Hm...det visade sig iaf att det var Bisonoxé vi köpt, och den var under en tid utrotningshotad...så det kanske spelar in en del på priset? Bisonoxe ska tydligen vara ganska olikt vanligt nötkött...med lite mer viltsmak och mörare. Men vad vet vi? Vi har ju bara handlat det!

Vi återkommer framåt helgen med våra smakupplevelser!

tisdag 30 december 2008

Nyår på snowshoes

Imorgon bär det av igen. Vi lyckades med minsta möjliga marginal boka in en stuga i Eastern Township inför stundande nyår. Vi har ingen aning vad som finns i stugan eller hur den ser ut förutom 3 rätt så skabbiga bilder som ligger ute på nätet så det var lite att köpa grisen i säcken. Spännande alltså! ;)

Vårt mål med resan förutom det uppenbara, att fira nyår, är att testa snowshoeing som är så populärt här i Canada. Det finns tydligen 125 km långa snowshoeing-tracks där vi ska bo. Å jag som trodde grejen med snow-shoeing var att man kunde gå precis vart som helst och inte behövde spår?

Ska bli underbart att komma bort lite iaf, än fast vi alldeles nyss kom hem hit igen..... stackars min Petter! :$

söndag 28 december 2008

Marche Atwater

Idag gick jag och Petter ner på Atwater Market som ligger en bit nedanför vårt hotell. Det är en stor marknad som innehåller allt färskt och fräscht man kan tänka sig. Frukt, grönsaker, ost, kryddor, kött, bröd och fisk i alla dess former fanns att skåda. Vi gick mest runt och njöt av alla syner och lukter och passade även på att köpa lite färska räkor att mumsa på.

Inställda på det värsta

Efter resan hem så var vi verkligen inställda på det värsta när vi på lördagsmorgonen satte oss på tåget för att påbörja vår resa "hem" till Montreal igen. När vi landade i Toronto efter 19 timmars väldigt smidigt resande och endel skönt sovande så sa jag "Gud, vad smidigt det gick denna gången då!". "Toj toj" sa Petter och han hade nog rätt i att jag inte skulle sagt det. För så fort vi klev av planet insåg vi att det var kaos på flygplatsen i Toronto, köerna till Customs Service var längre än säkerhetskontroll-köerna och alla plan norrut verkade vara försenade.

Det var dimma så planen kunde tydligen inte landa i varken Montreal eller Quebec. Vi hade dock tur i oturen för dimman hade börjat lätta så vårt plan blev bara 1 timme försenat innan det till slut lyfte. Då kom nästa bakslag, jag fick MEGA migränen och hade inte tabletter med mig. Jag trodde jag skulle avlida där på planet med allt dån från motorerna, alla säkerhetsutrop och en läslampa riktad rakt i mina ögon. Jag gömde mig under Petters basker och jacka och försökte slappna av men det gick bara inte.

Som tur var var flygresan kort och 1 timme senare stod vi och väntade på bagaget, å vår väska kom bland de allra första. Sicken ironi för det händer ju aldrig!!

24 timmar efter att vi tog tåget krashlandade vi i vår sköna hotellsäng och somnade på studs.

Det kändes faktikt väldigt märkligt att gå in i en hotell-lobby och känna sig hemma men det var precis det vi kände. 77 dagar kvar som hotellboende väntar nu :)

Svensk Jul!

Så nu är vi tillbaks i Montreal, efter en ganska hektisk men otroligt trevlig vecka hemma.

Som sagt så började vi med att åka upp till Övik på söndagen för att avnjuta Näskes julbord, och allt fika som Wedinarna håller på med! Tyvärr strulade ju KLM ( Inga julklappar till dom nästa år) till det, så det var lite stressigt dom första dagarna med alla samtal...men all god mat och trevligt sällskap gjorde att det gick bra ändå!

På tisdagen grabbade vi tag i Morfar och tog med honom ned till Sundsvall. Mer mat följde såklart! Syrran min var hemme i Sverige för första gången på 3.5 år, så det var otroligt skoj att få träffa min lilla stora syster!

På torsdagen träffade vi lite vänner och gamla kollegor för att komma ikapp på vad som hänt på hemmafronten senaste tiden. Kvällen avslutades, tyvärr, på Oscar...men kvällen fram tills dess var verkligen skoj.

Fredagen gick bara åt för att slicka såren från kvällen innan, äta på Max (!!), packa och slappa...för på lördags morgonen gick ju resan tillbaks till Montreal!

torsdag 25 december 2008

Bagage-kaos

Självklart så skulle vårt bagage komma bort!! 1 vecka hade vi hemma i Sverige för att julmysa med släkt och vänner...å de 2 första dagarna gick åt till att ringa ett 100-tal telefonsamtal (nä, jag överdriver inte) för att lokalisera vårt bagage. Först var det på väg till Övik, sen hade det skickats till Sundsvall, sen var det tydligen ändå kvar på Arlanda och kom till Övik 2 dagar sent. Vi fick panikshoppa kläder och toalettartiklar för Ericssons pengar, vilket ändå kan ses som en rätt så bra julklapp. Petter stressshoppade allt han behövde på 30 minuter för att komma ifrån julstressen på stan i Övik medan jag som gick med Marie (även hon har svart bälte i shopping) tog lite längre tid på mig =) Marie hade koll på allt och plockade fram det jag gillade som jag sen bara behövde prova. Smidigt värre!

De två dagarna i Övik sprang förbi, mest på grund av bagage strulet men vi hann ändå med det som var inpanerat. Julbordet på Näske Krog var mumma :) Skinka med svensk senap....tänk så underbart!

fredag 19 december 2008

Utgång = Hemgång

Snart är det dags. Om ett par timmar lyfter flyget mot Sverige, fullsatt av julsugna Ericsson-svenskar!

Det skall bli otroligt skönt att komma hem en vecka och få träffa familj och vänner...och äta senap och julskinka!! MUMS!!

God Jul på er alla!

/Petter & Susanne

Björn Borg motståndare

Häromdagen när jag och Susanne stod och väntade vid ett övergångställe, så dök det upp en herre bakom oss som frågade vilket språk vi talade. När vi förkunnade Svenska, så kläckte han ur sig "Jag inte tala svenska mycket bra". Lite förvånade så frågade vi hur han kunde svenska, och då fick han fram på lite stressad engelska med öststatsbrytning något om "Bjooern", "Big Champion", "To young for you. Before Johansson" och lite annat liknande.

Efter vi gått över övergångsstället så började jag & Susanne att sammanfatta det vi hört, och kom då fram till att han försökte säga att han spelat flera gånger mot Björn Borg. Men eftersom vi inte hade fattat någonting av vad han sa när vi gick över vägen, så hade vi inte ens frågat vem han var.

Någon som känner till någon gammal känd öststats tennisspelare som brukade spela mot Björn Borg tillräckligt mycket för att han skall ha hunnit snappa upp lite svenska? Jag har mailat Björn Hellberg, men tyvärr inte fått något svar. Han kanske har fullt upp med julpyssel....

Hårklippning: Försök 2

Igår var det dags för ett nytt försök. Det här gången tänkte jag göra det lätt för frisörskan genom att säga att hon bara behövde klippa lite där bak och runt öronen så att det så att det skulle se välvårdat ut, samt tunna ut det lite.

Döm av min förvåning då hon säger "No, you can´t have it like that". Men..jag vill ju ha det så? Jag håller ju på att spara ut lite, men nä...det gick ju tydligen inte. "I´ll see what I will come up with"....

Jaja...hon verkade ju iaf väldigt nöjd när hon var klar...sen att hon hade kapat bort 2/3 av mitt hår är väl kanske en annan femma. Vad hände med "kunden har alltid rätt?" Hon hann t.o.m att dissa mitt skägg. "Do you always have beard like that? You should have it shorter..."

Sen försökte hon få fram någon förklaring om att jag inte skulle ha några hårprodukter i håret eftersom håret blir så torrt av vattnet här när man duschar. Det gjorde att 5 minuters föning av mitt hår såg helt oaptitligt ut...

Sen i min hets för att komma hem så fort som möjligt utan att någon ser mig, så lyckas jag ramla på en isfläck så att ett par som hjälpte mig upp höll på att skratta ihjäl sig...ja...det är väl kanske en annan historia....

onsdag 17 december 2008

Julfest

Igår var vi på Ericsson GSDC's julfest. Tydligen brukar Ericsson här slå på stort när det gäller julfesten. Det kanske förresten gäller alla Ericsson kontor förrutom Sundsvall :) Vi fick iallafall höra vad som för oss lät som julfest-skrönor. För två år sedan hade de t.ex bjudit in Cirque du Soleil för att uppträda på julfesten. :O

Iår var inte lika påkostat men var mycket trevligt ändå. Vi träffades ca 150 pers på en bar nere i Old Montreal och där bjöds på buffé och öppen bar!?. De hade även utlottning av lite smågodis så som ipod, gps, expresso-maskin, dvd-spelare etc.

Som den turgumma jag är så vann jag två biobiljetter!

De hade strategiskt nog lagt festen på en tisdag så jag och Petter lämnade festen rätt så tidigt och då kom nästa trevliga överraskning. Ericsson stod för taxin hem. Nice!

Roliga fakta:

Den mest klassiska julfesten i Sundsvall, som det för övrigt även går skrönor om, är den där det bjöds på julgröt och rödvin och man fick ta med respektive för ett självkostnadspris på 50 SEK. Det kallar jag klass!

måndag 15 december 2008

Tjej-fest

I helgen var det Paulas sista helg i Montreal, innan rackarn åker till Brasilien i 2 månader och lämnar oss här i kylan ensamma. Därför gjorde vi det till en riktig tjejkväll. Emma, Paula och jag träffades hemma hos Emma&Jon och lagade 2 rätters och drack tjej-drinkar. Därefter gick vi ut på Club Rouge på St Laurent. Det blev en väldans rolig men ack så sen kväll.

Julstök

Igår hade jag och Petter en julstökar-dag. Vi bakade både pepparkaks-tryfflar och fudge efter recept av våran egen Leila a.k.a Häggan.

Tyvärr finns inte vår vanliga sirap "over here" utan endast lönnsirap, såklart, och majssirap?! Vi satsade våra pengar på majssirap som såg ut som vår svenska men visade sig inte vara det. Ytterligare komplikationer uppstod när vi skulle uppmäta 124 grader utan stek-termometer. Vi gick på vår goda fingertoppskänsla :)

Fudgen blev god men lite väl lös, men vi har som tur är många felkällor att skylla på. Pepparkaks-tryfflarna blev dock som hemma. Smaskens!

fredag 12 december 2008

Lucia

Idag var det det årliga Luciafirandet på E///. Det bestod av en 10 personer stor kör som sjöng mestadels svenska lucia-visor och en barnkör (från E/// dagis) som viskade fram två engelska julvisor, medan resterande ~1690 personer stod och kollade på.

Det var rätt så roligt att höra icke-svensk kunniga personer sjunga på svenska. Man hörde klart och tydligt att en av tjejerna var svenska och hon var dessutom den enda utan fusklapp.

När herrarna sedan stämde upp i "Staffan var en Stalledräng" så hade jag svårt att hålla mig. Uttalet var helt underbart.

Det bjöds dessutom på glögg och jag fick mitt års första lussekatt. Mums!

Roliga fakta:
Kandickerna säger inte Lucia utan Lutchia. Det tog ett tag innan jag insåg vad det var för firande jag skulle på. Men "Gloggen" avgjorde det hela.

Saknar en vän 2

Jag undrar lite vart hon tog vägen. Tjejen som var från topp till tå lila-klädd och varje morgon stod fullt påpälsad utanför grindarna på den +30 gradiga t-banan och väntade på någon.

Kom denna någon till slut?

torsdag 11 december 2008

Chris Velan

Igår var vi på konsert. Det kändes verkligen att vi beblandade oss med lokalbefolkningen när vi letade oss fram på de snöiga gatorna i ett område som vi aldrig förrut varit i till en mystisk bar utan namn med bara en poster på dörren som avslöjade att det var dit vi skulle.

Han vi skulle se heter Chris Velan och kommer från Montreal. Han var förband till Duffy när hon spelade här för 2 månader sen och på så sätt hade vi fått upp ögonen för honom. Jag var dock den enda som inte sett han förrut för jag missade Duffy av någon outgrundlig anledning :)

Chris Velan spelar någon slags pop-reagge. Han står helt själv på scen men det låter verkligen inte så. Han samplar sig själv i början av varje låt och sen kör han det som bakgrund medan han spelar och sjunger. Mäktigt faktiskt.

Det kanske var 100 pers i lokalen och han sa vid ett tillfälle att han nog kände alla "by face or by name".... så det var nog Chris Velans vänner och vi som var där. Skoj var det i vilket fall.

http://www.myspace.com/chrisvelanmusic

onsdag 10 december 2008

Hej mitt vinterland...

...nu är Du här!!

Så vart det vitt även här i Montreal. En hel del har det blivit dessutom! Det snöade hela tisdagen, och sen på onsdagsmorgonen kom det lite regn...som sedan frös på...så det är några otroligt mäktiga is-träd som man passerar på gatan nu.

Det är tydligen kaos även på gatorna, då Montreal:arna verkar vara lika skickliga som skåningarna på att köra i snö ;]



tisdag 9 december 2008

Strange baskets

Idag gick jag ner till en mataffär några kvarter bort som tydligen ska vara bra men jag aldrig varit till förrut. De hade samma typ av korgar som finns hemma, de med två handtag, ett för att bära och ett för att dra på golvet. Varför jag skriver dessa oerhört intressanta fakta framgår nog senare :)

Jag tog iaf gott och tid på mig och gick och botaniserade när det plötsligt kom fram en fransk dam till mig och sa en lång harang på franska.

Jag fattade som vanligt inte ett ord och försökte säga det men hon fortsatte att prata obegripligt och peka på min korg och fiffla med sin egen.

Precis när jag började tycka det blev pinsamt.... då fick hon fram nåt på engelska "Strange baskets!".

Jag insåg då att hon inte fattat vad hon skulle ha det långa handtaget till förrän hon såg mig som gick och drog runt på min korg. Damen log, lyckades byta handtag och gick glatt iväg dragandes på sin korg =) Nymodernigheter!

Nackspänning

Igår var det -18 här i Montreal. Enligt väderprognosen skulle dessutom vinden addera ytterligare kyla så det skulle kännas som -30. Burr!

Kl 7.30 som vanligt gick vi till jobbet. På vägen, när vi stod och väntade på trafikljusen så hände det. Det small till i min rygg och gjorde så fruktansvänt ont. Jag hade fått ryggskott!?! ... av att stå helt still och vänta på grönt ljus!

Jag tog mig till jobbet iaf, kämpade mig igenom förmiddagen men fick sen ge upp och åka hem och lägga mig. Kunde inte sitta. Tunnelbanan hem var en oerhörd pina men jag kom hem iaf.

Nu, några kilo Votaren Gel senare så är ryggen näst intill bra igen och imorgon blir det att bege sig ut i kylan igen.

måndag 8 december 2008

Sabbad spänning

Igår hade vi bunkrat upp för en helkväll framför TV:n. 2 av av dom programserier som vi följt sen vi kom hade säsongsfinal!

Det började redan klockan 20.00 med "The Amazing Race", och där kunde man verkligen inte klaga på spänning. Efter flera 1000 mil runt världen så skiljde det till slut bara några minuter mellan 1an och 2an, och skillnaden mellan 1 miljon dollar och noll kronor...

Sen kom fadäsen! Det skulle vara 2 timmar final i "So you think you can dance", som vi följt sen uttagningarna...och vi hade såklart våra farvoriter. Själva röstningen var klar redan innan livesändningen, och det skulle egentligen bara vara 2 timmar där som byggde upp spänningen inför det stora avslöjandet!

Problemet var bara att i första reklampausen, med 1 timme och 50 minuter kvar tills vinnaren skulle presenteras, så gör kanalens nyhetprogram reklam och säger "Direkt efter So You think You Can Dance kommer vi att ha en intervju med Nico som vann finalen!"

Så helt plötsligt vet 10 miljoner tittare vilken som ska vinna, och det är nästan 2 timmar kvar! Snacka om att sabba spänningen? Som tur var så lyckades jag missade avslöjandet, men Susanne råkade höra det...och det sabbade ju lite hennes kväll!

Sen att vi kollade igenom hela programmet och när det är 2 minuter kvar, så råkar Susanne försäga sig...men det kanske är en helt annan historia ;]

söndag 7 december 2008

Vindalu utan ris

Ikväll beställde vi indisk hemkörning. När maten kom insåg vi att det inte var något ris med. Det skulle man tydligen beställa separat. Petter hade dessutom beställt Chicken Vindalu som verkligen var superstark. Han såg ut som draken i Mio min Mio när han satt och åt, bara elden ur munnen som saknades. Maten var som tur var god, men nästa gång ska vi försöka komma ihåg riset.

Pepparkakshus

Igår var vi bjudna hem till Pontus och Viktoria på en pepparkakshus-byggar-kväll. De hade verkligen pysslat och donat för kvällen. Hela huset var adventsklätt och supermysigt. Vi byggde pepparkakshus, åt tomtegröt med skinkmackor å massa annat julgodis. Det var supertrevligt och denna gång kom julstämningen definitivt för att stanna. Nu längtar jag hem till en vit riktig svensk jul.

Fakta:

Kanadensare julpyntar som amerikaner. Det verkar vara tävlingar om vem som har mest och bäst utsmyckat hus. Hus som detta vara inte ovanliga ute på West Island.

En dag i bilens tecken

Igår hyrde vi bil för att kunna ta oss runt lite i stan, utanför Metrons linjer som man annars är så förpassad till. Vi började dagen med att åka upp på Mont Royal för att ta lite kort med vår nya kamera. Det var dock så kallt att vi höll på att frysa fingrarna av oss så vi tog lite kort för att snabbt springa ner till bilens värme igen.

Sen free-stylade vi oss genom stadens gator till IKEA för en svensk lunch och lite inhandling på "Swedish food market". Det blev köttbullar och lingonsylt och något som de benämde som potatis till lunch men som jag inte skulle vilja sträcka mig så långt och kalla potatis. Den var visserligen inte grön eller svart som jag hört andra svenskar berättat om men det var oskalad, torr och smaklös. På food market inhlandade vi glögg och andra jul-nödvändigheter.

Efter IKEA åkte vi till Rockland Center för att shoppa loss. Det var stort och hade verkligen allt man behöver och önskar sig, men det var lite för mycket folk för att vi skulle känna oss riktigt bekväma så vi tog en runda men gav sen upp och åkte hemåt igen.

fredag 5 december 2008

Litteratur stund i snabbköpet

Idag var jag och Susanne och handlade lite mat för kvällen. Precis när kassörskan var klar med alla varor och skulle packa kassarna ( jaja, roomservice, äta på restaurang, packade matkassar...det är tufft här, vi vet! ), så stod vi och pratade lite med med varandra när plötsligt en äldre herre frågade Susanne om vi var "finnish".

Nä, vi var ju "swedes", och då började han han mummla något ohörbart på fransk-engelska. Sen lyckades vi höra "kuuurt waallaandeeer", och då förstod vi att han sagt Mankell från början...och det är ju inte så lätt att fatta att han menat den svenska författaren sådär på ett snabbköp i Montreal...

Hur som helst så tror jag att han försökte förklara att han läst alla Mankell´s böcker och visste allt om Sverige från söder till mitt-sverige tack vare dom. Han visste även lite om Riga eftersom Wallander varit dit...

Så grattis Mankell. Dina böcker läses även av baguetthandlande kanadickgubbar! Jag vill faktiskt också skriva böcker som baguettgubbar pratar om med främlingar i snabbköpskön i fjärran länder...

torsdag 4 december 2008

Montreal Cupen

Eftersom vi är massa kunskapstörstiga, vetgiriga människor som är här just nu...så har vi skapat oss en liten egen liga på vetgirig.nu. 17 pers, fördelat på 3 divisioner, är vi nu som tävlar mot varandra i kunskap...och regerande mästarinna är...Susanne!

För er som inte vet vad vetgirig är, så är det en frågesportssida där man kan deltaga i existerande ligor, eller skapa sin egen. Sedan så möter man motståndare i matcher som består av 5 frågor och 3 minuters betänketid. Mest antal rätt vinner matchen, och man får poäng som vilken annan sport som helst. Simpelt!

Om man är intresserad av att följa oss i vårt kunskapssökande ( av någon obskyr anledning ), så kan ni följa det här:

http://www.vetgirig.nu/qleague.php?div=1&lid=8302

Julstök!

Nu kunde vi inte hålla oss längre! Vi gick ned på CanadianTire och köpte oss lite julpynt för att smycka våran annars så ganska kala lägenhet.

Det är inte mycket, men åtminstonde har vi lyckats få in lite julstämmning i lägenheten!

onsdag 3 december 2008

Dragonforce

Igår var vi på hårdrockskonsert. Petter blev så till sig när han såg att Dragonforce skulle komma till stan att han hann boka biljetter innan jag ens hann blinka eller fråga "Vilka är det?".

Så igår var det dags. Min premiär på hårdrocktillställningar. Jag tog på mig den enda t-shirt med tryck som jag äger...för man ska tydligen ha t-shirt med tryck, och vågade mig med Petter och Urban.

Det var två förband. De första spelade videospels-hårdrock!?. De var utklädda till tv-spelsfigurer, kastade godis och leksaksvapen ut på publiken och ja, de sjöng lite med men spelade mest grymt hård musik.
http://www.youtube.com/watch?v=trGkPerU3-k&feature=related

Sen kom nästa band, finska epic-hårdrockare som var utklädda till forntidsmänniskor. Kvaliten på sången steg lite och även de spelade grymt hårt musik.
http://www.youtube.com/watch?v=V8EDgekt6M0

Sen kom kvällens höjdpunkt: DRAGONFORCE! Och ja, man märkte direkt att de var stjärnor. Inga utklädnader behövdes, de sjöng och spelade grymt bra...och hårt för det mesta. Jag blev mäkta imponerad av japanen i bandet, som är gitarrist, som stagedivade ut i publiken fortfarande spelandes på sin gitarr. De var faktiskt väldigt underhållande att se på trots att musiken blev lite väl entonig tillslut.
http://www.youtube.com/watch?v=6a1WBo9UA4Y

Jag måste även nämna publiken. Tydligen ska hårdrockspublik inte vara så kräsna men igår tror jag att det var extremt. Publiken var med på allt. Ingen stod still och alla skrek och gormade och sjöng med och klappade.

Mitt i en sång så böjde sig sångaren i det finska bandet fram mot en i publiken och fick något. Det visade vara lite dricks i form av mynt. Han sa något om att det var första gången på 11 år han fick dricks av en i publiken. Innan man visste ordet av så kastade alla i publiken mynt upp på scenen. De fick täcka över mickar och instrument för att de inte skulle skadas. Helt galet och så oväntat.

Roliga Fakta:

En av Dragonforce gitarrister är från Nya Zeeland. Jag antar att Susanne gillar gruppen ännu mer nu ;]

Klassisk bananskals halkning!

Igår var jag med om något jag inte egentligen trodde kunde hända, utan som man bara sett i gamla komedier från 70-talet. Jag halkade på ett bananskal!!!

Jag var på väg till jobbet, och hade tagit mig med 2 bananer från frukosten eftersom magen strulat lite dom senaste dagarna. Jag bar dom i handen, och när jag kom fram till tunnelbanestationen så blev det lite mycket med vantar, plånbok, tunnelbanekort och bananer...så när jag var på väg nedför sista trappan så fumlade jag ihop alltihopa och ena bananen föll till marken!

Eftersom jag var så fokuserad på att hålla reda på allt så märkte jag det inte, men 2 hundradelar senare så kliver jag på bananen jag just tappat, mosad banan flyger åt alla håll och kanter...och jag glider plötsligt framåt...

På något underligt sätt, även fast jag nästan ligger raklång i luften, så lyckas jag komma ned på båda mina fötter med allt jag hade inte händerna fortfarade i behåll. Phew! Snabbt som ögat lämnade jag den mosade bananen efter mig och låtsades som om inget hade hänt.

Det hade varit ganska pinsamt att få åka hem med ett brutet ben för att man halkat på ett bananskal...

söndag 30 november 2008

Mont Royal

Idag var det en underbar dag, utan blåst för en gångs skull, så jag tog en tripp upp på Mont Royal för att titta på utsikten som alla pratar om men som jag inte hunnit med än :$
Det var iaf värt "klättringen" upp för att se på den magnifika utsikten. Det myllrade med folk och ekorrar uppe på berget och snön låg faktiskt kvar där uppe med vilket gjorde det till en härlig vinterdag.

Roliga fakta:

Igår var jag och Petter ner och inhandlade en systemkamera men jag vågade inte ta med den upp på berget idag för vi glömde köpa en kameraväska. Nästa gång ska vi dock ta med den upp och ta riktiga proffs-bilder :)

Fest a´la Vendôme

Igår var det återigen fest. Emma fyllde 25 och Jon&Emma har just flyttat in i en ny lägenhet så det var dubbla skäl att fira.

Lägenheten var superfin och det bjöds på svenska pepparkakor och glögg...mums! Den underbara lägenheten gjorde att jag fick mega-hemlängtan. Jag saknar våra egna möbler och våra trägolv så mycket.

Efter partyt i Vendome blev det utgång på St. Laurent. Vi gick in på första bästa stället vi såg och det visade sig vara en bra klubb med bra musik... dock med skum inredning och lite speciell publik.




lördag 29 november 2008

1201

Rum 1201 här på hotellet ondar mig. Två gånger nu har jag gått ur hissen på den våningen och försökt öppna dörren till 1201 fastän vi i själva verket bor på 1501. Första gången stod på två städerskor längre bort i korridoren och fnissade innan de tillslut sa till mig att de trodde jag bodde 3 våningar upp :$

Idag när det hände stod Petter i hissen med, fast han skulle upp till Urban på 18 och märkte inte heller att jag klev ut på fel våning, förrän hissen startade igen och sedan stannade till på våning 15.

Hoppas ingen varit hemma på 1201 när jag stått och dragit kortet i deras dörr säkert 10 gånger nu.

Outlet-shopping

Igår tog jag en tidig fredag från jobbet och följde med brudarna, Viktoria, Paula och Emma på lite outlet-shopping. Viktoria kände till ett ställe inte så långt utanför stan som hade bra outlets som vi begav oss till. Vi började lite lungt, shoppade lite, käkade, anmärkte på hur länge det var kvar till klockan 9 då affärerna stängde... Och helt plötsligt så var klockan kvart i nio och vi satt i bilen igen med värkande fötter och armar...från alla påsarna!? Hur gick det till? Paula som har svart bälte i shopping, all kategorier, får nog ses som vinnaren om man ska räkna antalet påsar men vi alla hade vår beskärda del. Det var iaf skitskoj att komma iväg lite, bara vi tjejer, och få se lite annat än downtown.

Nu på frukosten hände det som jag inte trodde kunde hända...Petter ville ner på stan och shoppa?! Jag får väl offra mig då ;)

torsdag 27 november 2008

Strömavbrott

Helt plötsligt när vi sitter och jobbar så går strömmen i nästan hela byggnaden. Det roliga var att c.a 0.5 sekunder efter att strömmen gått...och man inte riktigt hunnit uppfattat vad det var som hänt, så här man ett högt skrik utifrån korridoren:

"YEAH!! NOW WE CAN GO HOME!!"

Jag tror att det var någon som var lite less på jobbet....

Mynthysteri

Alla som varit i Kanada/USA vet att de inte kan få nog av sina mynt. De har mynt för 1 cent, 5 cent, 10 cent, 25 cent, 1 dollar och 2 dollar. Kanske inte låter så mycket men det blir en hel del. På dessa två månader vi varit här har vi lyckats tömma våra fickor och plånböcker på så många mynt att de knappt ryms i ett litermått längre.

Igår kväll insåg vi att vi hade slut på vatten hemma. Vi har fortfarande inte vant oss vid det klorluktande vattnet som kommer ur kranarna i det här landet så vi köper på flaska :$ Förlåt miljön!

Jag gick därför ner och skulle köpa i receptionen. Det kostade hutlösa 2.26 CAD. Jag betalde med 2 dollar och 2 x 25-cent. Det innebar att stackars receptionisten skulle skrapa ihop småmynt för 24 cent. Hon försökte tappert en stund innan hon tillslut gav tillbaka den ena 25-centaren till mig och sa: "We didn't have enough pennies" lite förläget.

Slopa åtminstone 1-centarna, snälla!

Roliga fakta:

Tar man ut pengar ur en bankomat så får man de alltid i 20 dollars sedlar. När man som oss tar ut massa pengar i stöten för att slippa alla avgifter så kan det innebära att man får ut hela 50 sedlar. Testa att få in det i plånboken, någon.

onsdag 26 november 2008

Låt den rätte komma in

Igår var vi och såg en svensk film på bio. Salongen vi skulle till låg nere i källaren och längst in i hörnet. Jag började misstänka att det endast skulle vara vi, svenskar, som skulle se filmen. Men salongen var näst intill fullsatt när vi kom in. Coolt!

Filmen "Låt den rätte komma in" var väl sådär men det var faktiskt en annorlunda upplevelse att se en film på svenska i ett annat land. Filmen utspelade sig på 60-70-80 talet (oklart vilket), kläderna de hade på sig var asfula, bilarna de körde runt i var rejäla skrothögar och lägenheterna de bodde i hade knappt några möbler.

Allt detta gjorde att man skämdes lite som svensk. Man var nästan lite rädd att få dömande blickar när vi stod och pratade svenska utanför biografen efteråt.

tisdag 25 november 2008

Liten släng av hemlängtan

Susanne hittade idag en länk på st.nu som visade när dom tände julbelysningen hemma i Sundsvall. Det såg verkligen fint ut, och det får en verkligen att längta hem till Sundsvall, familj, vänner och en viss katt!

http://webbtv.st.nu/player/play/69600

Men än så länge så trivs vi fortfarande väldigt bra här, så ni får allt vänta tills den 19 december innan vi kommer hem!

Sushi a´la Lyx

Jag glömde ju berätta! I fredags hade Susanne hittat på någon hemlighet för kvällen. Hon hade nämligen tittat ut en fin japansk restaurang som hon bjöd mig på!

Resturangen var verkligen jätte jätte fin. Modern och lite hipp sådär, och med grymt god sushi!! Det var lite roligt, för dom hade ett såntdär kryssa-i-vad-du-vill-ha system, och det glimmrade i ögonen på Susanne när vi fick välja och vraka mellan allt gott dom hade där och vi kryssade glatt på!

Det var verkligen en supertrevlig kväll, med gott vin och god mat! Tack gumman!!

Krabban har anlänt!

Grattis Linda och Jonas som fick en tjej igår kväll. Jag förstår dock inte varför ni skulle få barn nu, just när vi är utomlands och inte kan hälsa på?! Skärpning till nästa gång, hörri! ;)

Lycka till med allt! =)

kram Susanne&Petter

måndag 24 november 2008

Coupe Grey final

Igår avgjordes Coupe Grey. Montreal Alouettes-Calgary Stampeders var i final och 66.000 fans hade ockuperat Olympia Stadion här i Montreal. Vi nöjde oss dock med tv-soffan denna gång och bänkade oss redan 2 timmar innan match för att inte missa något.

Jag tror besöket på semifinalen förra helgen gjorde sitt för engagemanget. Redan första anfallet som Montreal hade så stod både Petter och jag framför Tv'n och skrek. "Spring då!!!!"

Det hjälpte dock inte. Allt eftersom matchen förflöt så insåg vi att Calgary var för svårslagna för Montreal och vårt engagemang sjönk därefter. Montreal förlorade så det blev ingen sen festnatt på stan, istället fick vi nöja oss med skrikande Calgary-fans utanför fönstret när vi skulle sova.

söndag 23 november 2008

Födelsedags kidnappning

Igår var det dags för suprise party a´la Magnus Persson. Jag hade tagit på mig uppgiften att valla runt Magnus medans förberedelser gjordes hemma hos honom och Paula, och för att ge folk en chans att hinna dit och stå innanför dörren när han kom hem igen.

Eftersom jag inte är en stor lögnare, så fick jag köra med en vit lögn som låg ganska nära sanningen, men som såklart vart lite misstänksamt då tiden helt plötsligt vart jätteviktig. "Magnus, på lördageftermiddag runt 15.30 skulle jag behöva kolla på en kamera, och jag behöver din hjälp!". Jaja, kanske inte helt superbra, men jag tyckte det dög...jag var ju faktiskt
trots allt väldigt intresserad av att köpa en kamera!

Eftersom Magnus helt klart förstod att något var på gång så var han inte direkt medhjälplig när jag dök upp vid 15.30 snåret för "kamera-jakt". Till slut gav han iaf med sig och hakade på ut mot köpcentrumet i Agringon. Självklart ville jag hitta ett köpcentrum som låg så långt bort som möjligt, för det var ju ändå 2.5 timme som skulle slås ihjäl genom att kolla på kamera.

Det började bra. Det tog lite tid att ta oss till köpcentrumet, vi hittade ett zoo som jag kunde fördröja lite tid i. Köpcentrumet var stort, så vi kunde lalla omkring lite och bara kolla på saker. Tiden flöt iväg och jag kände mig nöjd. Sen började det gå snett...

När vi väl kom in på bestbuy så visade det sig att kameran vi skulle kolla på inte hade batterier i sig. Hur kattsingen kollar man på en kamera i 2 timmar som inte har batterier i sig? Mange som är så snäll förklarade så gott han kunde, och jag lyssnade hjärligt, men det var fortfarande 1 timme och 1 kvart kvar! Vi tillbringade 15 min med att gå runt på bestbuy och frottera oss i elektronik, men så kommer nästa bakslag. Köpcentrumet stänger!! Och här är det fortfarande 1 timme kvar att döda! Så jag kör med det gamla "toalett"-tricket, och där tjänade jag nog 20 minuter. Förlåt Mange att du fick vänta så!

Toalett-tricket går iaf ut på följande. Man lokaliserar toaletterna, sen ser man till att hamna så långt borta ifrån dessa toaletter i köpcentrumet. Sen säger man bara "Jäklar, jag måste gå på toa!", och helt plötsligt har man långt kvar till toan. När man väl är framme så så går man in på toan, låser in sig...och sitter och spelar spel på mobilen i 10 minuter. Vips, och 20 minuter är borta! Men det är fortfarande 40 minuter kvar...och 20 minuter hem...och köpcentrumet är nu stängt...

En panik "nu hoppa vi av på den här stationen och kollar på Futureshop"-manöver får mig att tro att jag skall klara mitt uppdrag, men själklart är Futureshop stängt! Men vid det här laget är Magnus nog ganska övertygad om att något är på gång, så han är ganska medhjälplig med att fördriva tiden med lite ditt och datt. 18.20 är han hemma, och jag kan pusta ut! Usch, jag tycker verkligen inte om att "ljuga" sådär för min kära vän, men nöden har ingen lag!

Och Mange, för att det skall kännas bättre, så var jag faktiskt genuint intresserad av att kolla på en kamera! Synd bara att det inte var batterier i den....

Santa Claus Parade

Igår var det den årliga jultomte-paraden genom Montreal. Vi gjorde lite research och det visade sig vara en 100-årig tradition så det kändes som något man inte skulle missa.

Den började vid vårt hotell och gick längst St Catherine genom hela staden. Det kryllade av utklädda människor. En smakprov på utklädnaden var julgranskulor, stjärnor, älvor etc. Allt slutade sedan med en stor ho-ho-ho-ande tomte som satt på sin stol och vinkade till barnen.

Det kryllade av högtidsstinna männsikor och luften var vinterkylig så lite julstämmning infinde sig allt, trots att det är länge kvar än.

Moe's

Klockan 15.10 idag entrar vi vårt favorithak Moe's för att ta en snabb burgare innan Petter ska valla Mange i 3 timmar.

Kyparen kommer fram till vårt bord, kollar på oss och frågar:
-Breakfast?

Petter säger till mig:
-Du, hur f-n ser jag ut ut i håret?

fredag 21 november 2008

Förvirrad 2

Igår ringde en kollega till mig och pratade massa om "leaf". Jag förstod verkligen ingenting och efter några minter frågade om den här leaf var en sak eller person. Tänkte jag hade missat något i Ericssons enorma förkortningsvärld men då visade det sig att han pratade om en svensk som heter Leif! Haha.

Lite senare på dagen fick jag ett mail av en som jag aldrig tidigare varit i kontakt med här på Ericsson. Jag frågar Jean-Yves som jag sitter med om han vet vem han är och uttalar hans namn precis som det stavas...svensk som jag är. Han svarar att han inte har någon aning om vem det är.

Några minuter senare tar han av sig sitt head-set igen och frågar "Eller menar du.." och så ett namn som jag inte alls känner igen. Hmm, jag kollar på mailet igen och försöker för mitt liv uttala det som Jean-Yves gjorde och ja, det var tydligen samma man :$

Jag vet förresten fortfarande inte hur jag uttalar Jean-Yves, jag försöker med olika hela tiden och han verkar inte märka något så jag är säkert helt ute och cyklar varje gång=)

Petter Redigering:

Angående Susannes problem och uttala namnen ( Jag klarar mig ju eftersom jag kallar alla för "man" ), så levererade hon en skön kommentar igår som sågade alla fransktalande:

Petter: "Ja, men dom borde ju förstå vad vi menar eftersom vi uttalar det som det stavas"
Susanne: "Ja, men dom fattar ju inte. Dom uttalar ju alla namn fel!!!"

Så det kan ni tänka på när en fransos nämner ett namn. Det är helt fel uttalat ;)

Burgare på Harveys

Kanadas motsvarighet till vårat MAX heter Harveys och har faktiskt grymt goda hamburgare, med majsbröd till...mums! Vi börjar bli lite smått less på kafeteria-maten som inte smakar något och tog därför igår en lunch-promenad till Harveys som ligger nära kontoret.

Vi fick våra mumsiga burgare och lunchen förflöt trevligt tills vi vände oss om mot de 8 högljudda herrarna som satt lite längre bort och såg att en av dem satt och rökte inne på restaurangen. What´s up with that?

Han såg iallafall att vi kollade och ropade "It's just a fake cigarett" till oss. Hmm? Fejk cigarett? Varför sitter man inne på en restuarang och röker en fejk-cigarett? Då måste man verkligen tycka om när folk glor surt på en.

måndag 17 november 2008

Artighet

Alla är så artiga här. Det börjar nästan driva mig till vansinne.

Kliver man in i hissen på hotellet som första person, å sen kommer det in 4 män på nästa våning, så ska de flytta på sig i den trånga hissen så att jag som kvinna ska gå ut först. Varför?

Kommer man gående i korridorerna på kontoret och ska passera en dörr så kan man ge sig fanken på att den person som gick 20 meter före, stannar och väntar för att han/hon ska kunna hålla upp dörren åt en när man kommer. Varför?

Imorse på tunnelbanan så satt jag längst in på en 2 sits. En kille i 35'års åldern sitter utanför. In kommer en max 50-årig kvinna. Han ställer sig upp och hon sätter sig. Vart går åldersgränsen för att ge plats åt andra egentligen? När jag är en pigg 50-åring vill jag inte att någon ska ställa sig upp för att ge plats åt mig.

Kanske anses vi som oartiga här när vi inte följer normen. Men jag har fortfarande svårigheter att tyda "reglerna". När ska man göra vad och för vem?

En dag förra veckan när vi skulle hem från jobbet satt jag och Petter och diskuterade just dessa regler, vem ska man lämna plats åt på tunnelbanan t.ex. När vi kom fram till vår station så kollade vi upp för första gången på ett tag och där står en höggravid tjej och blänger, bland annat på oss. Undra hur länge hon stått där? :$

söndag 16 november 2008

Kanadesisk Fotboll



Vilken jäkla grej! Nu har vi varit iväg på final i östra divisionen i CFL...och öronen tjuter bokstavligen av alla intryck.

Jag har aldrig varit med om något liknande. 40.000 pers som konstant skriker,buar, hurrar och är allmänt högljuda...konstant...i nästan 4 timmar!! Det var en otroligt mäktig upplevelse, om än något tröttande för trummhinnorna!



Nåja, för att ta det från början. Fyhr hade fixat 12 biljetter åt oss, och vi begav oss ganska neutrala av mot Olympia Stadion. Visst, tänkte vi, att det skulle vara roligt att se hur olympia stadion såg ut inuti, men jag tror få av oss var förberedda för det mäktiga upplevelse vi fick vara med om. Vi började ana att det kunde bli ganska mycket folk när vi tog tunnelbanan mot Olympia stadion, och det bara kryllade med folk. Väl inne, och lite biljettstrul hit & dit, så var vi inne på sittplats. Helt perfekta platser snett bakom ena kortsidan...men vilken stadium! Plats för 56.000, i en hästskoformad läktare. Röd&lila klädda åskådare, skrikandes som att det gällde liv och död. Det kändes verkligen som att komma in på en gammal romersk gladiator arena a´la Colloseum.



Sen kom matchen igång. Jag kan säga såhär...publiken blev inte lugnare. Speciellt inte efter att hemmalaget vänt ett tidigt underläge ( 2-13 ), till överläge innan första halvleken var klar. Innan matchen var klar hade i alla fall "vårat" lag, Montreal Allouettes, tagit en ganska enkel seger, och publiken var i extas. Sista 15 minuterna var det sånt himla liv så att vi var 12 svenskar på rad som satt och höll för öronen. Haha, så jäkla galet.



På väg hem såg alla väldigt trötta och slitna ut. Förmodligen var det både intrycken och den konstant höga ljudnivån som gjorde att man var slut i skallen, men nu så här dagen efteråt förstår man vilken läcker upplevelse man varit med om, och att den är svår att beskriva i ord. Nu är iaf Montreal Allouettes i final i Coupe de gray!
Go Als go!
Fakta:
Kanadensisk fotboll är nästan som amerikansk men med en massa undantag.

lördag 15 november 2008

1000e besökaren!

Vi passerade idag 1000 besökare. Galet! Den 1000e besökaren kom iaf från Linköping, och du/ni får en kram i pris när vi kommer hem!

fredag 14 november 2008

Lektion i Amerikansk fotboll

Imorgon smäller det. Då ska vi se semifinalen i Coupe Grey vilket är Canadas motsvarighet till Superbowl. Eftersom jag aldrig har förstått reglerna i denna konstiga sport så såg vi igår en match på TV och Petter gjorde sitt bästa för att försöka förklara alla konstiga varianter av regler som finns...igen!. Jag tror har hajat poängsystemet nu, men jag är tveksam om jag någonsin kommer förstå spelet och vilken roll alla spelare har. Vi får väl se om det blir någon aha-upplevelse imorgon. Ska bli spännande i allafall.

Förvirrad

Att Petter är förvirrad har väl inte undgått någon. Att han gillar huvudbonader vet nog de flesta med. En dag i veckan var Petter dock så förvirrad att han gick ner i Lobbyn med två (!!) huvudbonader på huvudet. Underst satt hans franska basker och ovanpå det hans keps.

Folket på hotellet måste tro att han är galen.

onsdag 12 november 2008

Bullbak

På tv-reklamen här har vi sett små konstiga konservtuber som tydligen innehåller kanelbullar. Vi hittade dem på IGA (ICA fast med ett G) och var bara tvungna att testa.

När Petter öppnade tuben med konservöppnaren så exploderade tuben och några av kanelbullarna föll ut :) Jag trodde det skulle vara en deg-rulle som man själv skulle skära i bitar, men tji fick jag. Det är väl onödigt att göra någonting alls själv!?

Kanelbullarna var iallfall redan skurna i perfekta bitar och hade någon konstig variant av kanel-socker-flarn på sig på ovansidan.

Vår genemsamma arbetsbörda blev alltså att ta ut bullarna från tuben och lägga dem på en plåt. Och vips 8 minuter senare så hade vi nybakta kanelbullar. Gud va jobbigt det är att baka ;)

Roliga fakta:

Hittade denna inforuta på hemsidan för tillverkaren av kanelbulle-tuberna:
Only Grands!® Cinnamon Rolls are made with real Cinnabon® Cinnamon, for an incredible aroma and indulgent taste that brings your family together like no other breakfast!

tisdag 11 november 2008

Remember our friends

Även fast livet rullar på nästan lite surrealistiskt här borta, så glömmer vi inte våra vänner hemma.

Just nu är det 2 mycket goda vänner som går igenom en tung period, och vi vill bara passa på att säga att vi tänker mycket på er, och att det bara är att höra av er om ni vill prata.

Ni vet vilka ni är.

kram Petter&Susanne

Rememberance Day

Idag är det Rememberance Day. Här i Kanada firas dagen för att hedra alla de som krigat för landet genom tiderna. Väldigt många har gått runt med små röda blomm-pins på jackorna i flera veckor nu och alldeles nyss hade vi också en tyst minut på kontoret. Helt plötsligt ljöd högtalarna som jag inte en visste fanns och en kvinna bad oss hedra de som dött och krigat men en tyst minut. Det kändes först ganska stort och speciellt, men direkt efter högtalar-kvinnar pratat klart och vi skulle vara tysta så började de i kontoret bredvid prata och skratta högljudd. Hmm? Kan man inte vara tyst en ynka minut? :(

Fakta:
1,5 miljoner kanadensare har krigat för sitt land genom tiderna
100.000 uppskattats ha dött i dessa krig.

söndag 9 november 2008

Födelsedags fest!!




Nu har man blivit firad ordentligt! Ett helt gäng dök upp här på hotellet under lördagskvällen, och vi drack några kalla. Skrämmande nog fortsatte tankeläsningen när det gällde presenterna. Lennart dyker först förbi med svenskt kaffe och svenskt godis! Smaklökarna fick sig en resa till 7e himlen igen! Otroligt uppskattat! Sen dyker det stora gänget...med en DVD-box med min favorit serie...SEINFELT! Hela säsong 6 skall nu avnjutas i stilla andakt! Underbart!

Som inte det var nog så kommer Jon och Emma med en helt galet rolig t-shirt, som tyvärr kanske är lite Montreal-internt, men som jag lite senare skall förklara med en bild på t-shirten. Det var hursomhelst helt sinnessjukt att dom hade en sån t-shirt på lager. Så fantastiskt roligt!

Kvällen gick vidare mot 3 Amigos där vi käkade&drack gott, och så hände otroligt roligt...något som jag tänkte att vi skulle försöka förklara på ett lite annorlunda sätt, men det får ni läsa mer om nedan, för det kräver ett eget inlägg!
Efter 3 Amigos gick vi vidare till mitt & Jons favorithak, Hurleys! För dom som missat det, eller som har missat historierna om mina och Jons eskapader på Hurleys för 3 år sen får ta och söka igenom tidigare inlägg! Det var väldigt trevligt, och bra musik, ävem fast det bara var 50% av vårat favoritband som spelade. Men rykten gick att 100% Solstice skall spela nästa helg. INBOKAT!!

Det var en otroligt trevlig kväll, och jag vill passa på och tacka alla inblandade för att gjorde kvällen oförglömlig! Tack!


3 Amigos firade sett ur 4 ögon.

Experimentet:

Vi har ju förmånen att vara 2 och blogga. Jag tror vi alla leker med tanken ibland hur olika vi människor ser på olika saker och situationer, och nu har vi ju verkligen chansen att förklara en situation sätt ur 2 människors ögon. Ni får först höra min version ( troligen den sanna! ), och sen Susannes. Spännande va?

Bakgrund:

När vi var på 3 Amigos så kom massa kypare fram och slängde på mig en hatt, sjöng, ställde fram en tårtbit och en flaska Rosé-vin. Det här en typisk situation som man upplever olika beroende på om man är aktiv eller passiv. I detta fall är jag väldigt mycket aktiv, medans Susanne är passiv åskådare. Ni kan även kolla på den bifogade filmen för att kanske kunna avgöra vem av oss som har rätt.



Petters Version:

Jag måste motvilligt erkänna att jag blev lite ( men endast lite ) överrumplad när dom dök upp. Men jag sansade mig snabbt, och tog på mig den där världsvana minen som säger "Det här händer mig varje dag". Eftersom jag tar allt såntdär med ro, så behöll jag mitt lugn även fast hela restaurangen tycktes stämma in i klapp och tjut. Och eftersom jag älskar att vara i centrum, så vänder jag mig långsamt om och ger restaurangen en liten nonchalant vink (syns tydligt på filmen ), ungefär som att säga "Ja, det är jag som fyller år, och ni som inte får en hatt!".

Enda gången jag blir riktigt överrumplad är när kyparen böjer sig fram mot mig och säger "This is from your mom", och ställer ned en flaska på bordet. Jag kollar lite försynt runt omkring mig på folket runt bordet, och undrar vem det är dom tror är min mamma! Sen när Susanne förklarade att det verkligen var från min mamma så höll jag även då en cool min som för att säga "Det fattade jag väl?"

Susannes Version:

Jo, alla vi som känner Petter vet mycket väl hur mycket han älskar att vara i centrum, NOT! Jag visste att Petter inte riktigt skulle vara bekväm i hatt-situationen på 3 Amigos men det händer ju bara en gång i livet så jag tänkte att lite fick han tåla :) När dessutom Diana ville att vi skulle skämma bort han lite extra så var det ingen tvekan längre. Hatten skulle på!

Petter satt med ryggen mot restaurangen så när han helt plötsligt fick en snöre i ansiktet och en massa kypare stod runt omkring honom så blev han chockad. Men han fattade snabbt galoppen och försökte flyta med i det... det gick sådär. Vinken på filmen, den som säger "Tack världen" visar att han egentligen är lite stressad igenom hela situatonen. Men vem skulle inte vara det? Hela restaurangen, verkligen alla, stämde in med klapp och skrål så Petter var verkligen i allas fokus under några minuter. Att han sedan hade hatten på sig genom hela kvällen visar att han iaf tyckte det var skoj och det är ju det viktigaste.

Arcadia Festival

Nu har vi vikt ut vår vingar och vågat testa på något nytt igen. Helt plötsligt befann vi oss på en data/tvspels mässa!? Min och Susannes sammanlagda speltid uppgick förmodligen till högerfoten hos vilken som helst av de tusentals 10-åringar som var där. Vi ökade medelådern med 100% ( Speciellt jag då... ), men vi gick glatt omkring och kollade på spektaklet.

Ljud, flimmrande tv-skärmar, blipp, blopp, poff och pang. Storögda ungdomar som efter ett par gratis energidrycker springer omkring som flipperkulor mellan de olika tv-spelen. Krigsspel, sportspel, musikspel och allt man kan tänka sig vilja fördriva tiden med.

Vi riktade iaf in oss på de lite mer "söta" spelen. Susanne tycker om dom. Hon vill inte krigas, skjutas, tacklas eller något sånt. Hon vill hellre försöka skjuta saft på små söta kaniner! haha! Jätteroligt ju!

Vi sprang iaf förbi ett spel som heter "Big Little Planet", som hade all "söthets-faktor" som ett spel ska ha. Såg faktiskt väldigt roligt ut. Lite sådär SuperMario-retro, men med ett mycket snyggare skal!

Så nu måste vi fundera på om vi skall inhandla ett Playstation3 för att kunna jaga små söta gubbar genom oändliga gångar!

fredag 7 november 2008

New York + Konsert = Sant!

Det är nästan med tårar i ögonen jag skriver detta. 31 Januari åker jag och Susanne ned till New York för att bevittna en av Metallicas konserter.

Metallica som jag lyssnat på sen 80 talet,. Bandet som är ett av få band som verkligen har följt med genom hela musikresan man gjort i livet, ja ibland kanske dom åkt en bit längre bak i bussen, men allt som oftast har dom suttit i förarsätet.

Kanske har dom även format mig till den människa jag är idag? Cool, lite skrikig och framförallt så verkligen hatar jag Napster! ;]

Hursomhelst...eftersom jag inte riktigt varit någon konsertmänniska där man ska stå och trängas med en miljard människor, så har jag aldrig orkat gå på något konsert...men nu smäller det....31 Januari...New York....19.00....Det känns nästan större än milleniumskiftet!

Tragikomiska fakta:

I samband med Cliff Burtons ( tidigare basist i metallica ) död på en svensk motorväg nära Ljungby 1986 kallades Metallica i svensk press för "poporkester" och att bandnamnet var "The Metallicers".

torsdag 6 november 2008

Bio-klubben lever

För er som trodde att bioklubben dog ut när vi lämnade Sundsvall kan jag dementera ryktena. Torsdagar går vi som vanligt på bio här. Hitentills har vi dock mest sett bottennapp. Min teori är att utbudet är alldeles för stort här så vi inte riktigt vet vad vi ska välja. Sen var det även länge sedan jag diskuterade nya filmer med bio-gurun Andreas Appelros så även det kan ha en påverkan :)

Idag såg vi iaf "Burn after reading". En Cohen film med storheter som Malkovich, Pitt och Clooney. Killen bredvid mig gjorde konstiga ljud och skrattade VÄLDIGT högljutt hela tiden. Han var nog den mest hemliga person jag sätt. Sen satt det en äldre dam på 80+ några rader ner och hyssjade åt allt och inget. Allt detta gjorde att jag hade lite svårt att koncentrera mig på filmen. Filmen var trots detta den bästa vi sätt sen vi kom hit. Iofs säger det inte så mycket =)

Filmvarning:
Passa er för "Flash of Genius". Den är över två timmar lång och handlar om han som uppfann pausen i vindrutettorkar-rörelsen. -Gäsp-

Dallas repris?

Nu har även jag vågat... att klippa mig! Efter Petters Bobby-frippa så tog det extra lång tid innan jag vågade ta steget. Men i söndags var jag iväg till köpcentret bara ett kvarter från hotellet där jag spanat in en salong som iaf. såg sådär ut. När jag kom dit var den stängd. Hrmph. Jag hade ju faktiskt bokat tid? Som vanligt här betyder ett klockslag inte mer än att någon gång runt den tiden så kommer de dyka upp. 15 minuter senare när jag just var på väg att ge upp så kom de iaf och till min lättnad verkade alla där prata engelska. Jag trodde det skulle bli en piece-of-cake att förklara vad jag ville. Allt gick faktiskt även över förväntan förutom när jag ville att hon skulle tunna ur min alldeles för tjocka "lugg". Då klippte hon lite mer på sidan och sa "Now?" Jag förskte igen och samma sak hände. Sen gav jag upp. Får väl köpa en urtunningssax och fixa det själv. Tänkte faktiskt på Angela Channings enorma hårsvall när jag gick hemåt igen...men vänta hon var ju faktiskt med i Falcon Crest!

onsdag 5 november 2008

Födelsedag a´la Montreal!



Jaha, så var man där igen då. Är det bara jag, eller blir åren bara kortare och kortare? Kan det ha med växthuseffekten att göra? Nåja...

Susanne har tagit hand om mig denna kväll ( och kvällen har knappt börjat! ), med presenter, vin och tilltugg! Som den tankeläsare det har visat sig att hon är, så har hon fixat med det jag allra helst ville ha ( och jag behövde inte ens önska det! ). En guld-gul Ipod nano!! Whiihiiie! Nu kommer dom där 25 minutrarna till jobbet att kännas hur smidigt som helst när man kan lyssna på Lasse W, Dragonforce och all annan musikgodis!

Och som inte det var nog! När jag kommer hem så står det en bukett med blommor på hotellrummet från Mams och Göran! Och jag som trodde dom glömt bort mig! Vilken fadäs! Tack så jätte jätte mycket Mams&Göran!

Jag läste någonstans att rikedom kan mätas hur mycket din familj och vänner hör av sig när du är borta, och isf är jag idag världens rikaste man. Tack alla arbetskamrater, gamla arbetskamrater, Mams&Göran, Papps och alla andra som hört av sig idag..och framförallt så vill jag tacka Susanne, som i skrivande stund står och lagar födelsedagsmiddag! Mums!!

Nu kör vi vidare på det 32a året!!

Valvaka

Igår var det som säkert ingen i hela världen missat val i USA. Vi bullade upp i lobbyn på hotellet och hade en riktig valvaka nu när vi ändå är i rätt tidszon och verkligen kan ha en riktig vaka. Klockan 10 ungefär var vi less på CNN's statistik som man ändå endast förstod hälften av. Och var det verkligen verkliga siffror eller var det endast gissningar?? Ingen vet.

Klockan 11 vår tid stod det iallafall glasklart. Obama hade vunnit. Tydligen hördes folk nerifrån gatorna även här i grannlandet skrika "Obama Obama". Mäktigt!

Vi höll oss vakna till de båda kandidaterna hade haft sina tal och somnade sen med hopp om en bättre värld.

Yes we can, Obama!

------
“Rosa sat so Martin could walk. Martin walked, so Obama could run. Obama is running so our children can fly.”
-----

söndag 2 november 2008

Halloween!

Som sig bör när man är borta i nordamerika, så anordnades det en halloween fest i helgen. Paula och Emma stod för planeringen, och Mange & Paula stod för festlokal.
Det var en härlig & brokig skara som samlades för att avnjuta några kalla, utklädda till lite allt möjligt. Jag och Susanne tog oss på utmaningen att vara scary som få. Susanne klädde ut sig till Jack-the-ripper, och jag klädde självklart ut mig till Marcel - Baguette Mördaren



8 mexare kom dit ( 6 tjejer och 2 killar ) och våran egen discokung, Niklas, vart ett hett byte på den mexikanska marknaden!

Eftersom 1 bild säger mer en 1000 ord så följer här ett lite pott-puri på folket som var där. Allt från Bikers till Dracula!




Trista fakta:

Medan vår halloweenfest förflöt blev en man i grannhuset knivskuren och det var även skottlossning. Media rapportade om en uppgörelse men som tur är märkte vi ingenting av det som hände.

torsdag 30 oktober 2008

Svenskt lösgodis

Det finns INGET godis i världen som kan mäta sig med vårt svenska lösgodis. Vi beställde två saker med mina föräldrar när de skulle komma, svenskt godis och svenskt kaffe.

Att kaffet i nordamerika smakar sådär vet nog de flesta om. Att godiset är smaklöst är något som är svårt att tro men faktiskt sant. Vi har knappt hittat nåt, förutom choklad, som är lika smakrikt som vårt alldeles egna svenska godis. Så vi längtade som bara den efter vår prasslande påse från Sverige.

Vi höll oss i en vecka men idag när vi vinkat av mina päron sprätte vi påsen och ååååå såååå gott det är!!! Vi äter varje godisbit med andakt. Tack Jörgen och Josefin för megapåsen med alla våra favoritgodisar. Man kan nästan tro att ni suttit på Petters axel när han plockat ihop våra lördagsgodispåsar genom tiderna.

Andy Warhol

Nu har vi varit lite kulturella och varit på museum! Eller, redan nu kanske jag visar brist på kontroll över det kulturella...för vad är egentligen skillnaden på ett museum och en konstutställning?

"Ja, men ett museum innehåller ju objekt från det förflutna, medans en konstutställning innehåller konst från dåtiden OCH nutiden". Väg nu det mot påståendet att "konst ligger i baktraktarens ögon", så börjar ni närma er en förståelse för Andy Warhols konst. ALLT kan vara konst, och det var det som gjorde honom till en av pop-kulturens fäder.

Susanne, Marianne, Svenning och jag begav oss mot konsthallen för att betrakta dessa verk av mannen vi alla hört talas om, men som jag ärligt talat hade dålig koll på vem han var. Susanne, som är den smartare av oss, förklarade något om Marilyn Monroe bilder och konservburkar...så döm av min förvåning när vi möttes av följande:

- 8 timmar och 15 minuter oavbrutet filmande av Empire State Building i svart vitt. Och just ja, utan ljud.
- 5 timmar och 17 minuter av en sovandes man.
- 3 minuter av en man som får håret klippt
- Silver kuddar flygandes i luften
- Stroboskop med tillhörande psykedeliska bilder

Plus en massa annat! Marilyn Monroe var med på massa bilder, och konservburkarna var där...men jag måste villigt medge: Jag är för dum för Andy Warhol. Jag ville förstå, men det gick inte! Min mamma som har typ 12000 poäng i konsthistoria må tycka att äpplet föll långt ifrån trädet...men, nej...popkultur är nog för intelligent för mig.

Däremot var jag väldigt fachinerad av folket som var där. DET var som konst! En sådan samling flummiga människor har nog inte varit samlat på ett och samma ställe sen Woodstock slog igen portarna...

Brasilianskt

Igår var vi på brasiliansk restaurang. Jag har aldrig sett så mycket kött i hela mitt liv tror jag.

Menyn bestod av 3 rätter, kött, fisk eller fågel. Vi tog alla kött. Inga svåra val och det tycker jag om!

Först får man lite tillbehör, ris, sallad, svamp plus lite annat smått och gott. Sen sätter karusellen igång. Kyparna kommer hela tiden till bordet med olika sorters kött på spett och köttbitarna är större än störst. Med en liten bricka som är grön på ena sidan och röd på den andra ska man kommunicera med kyparen när man vill pausa i köttandet eller om man vill ha mer.

Det blir lätt lite stressigt för man är inte van att kyparna kommer fram till bordet hela tiden, men det är trots allt riktigt mysigt för det märks att köttet kommer direkt från grillen och allt känns äkta och fräscht. Nackdelen är att man blir mäktigt mätt, tror de hade ca 7 sorter kött och man måste ju smaka allt ;)

Det var i allafall väldigt gott och en riktig upplevelse så det kommer definitvt bli fler besök.

onsdag 29 oktober 2008

Lapp-lisan!

Jag vet inte vad som hänt, men Susanne har fått lappsjuka! Det sitter post-it lappar över hela lägenheten tror jag! Vissa innhåller tv-program och vilka tider dom går, vissa innehåller vilka rum övriga svenskar har och vissa innehåller instruktioner till städerskorna!

Haha! Jättecharmigt tycker jag!

tisdag 28 oktober 2008

Första snön


Precis som jag sitter och skriver om min avsaknad av vinterskor så faller den första snön över Montreal=) Tiden mellan sommar och vinter gick verkligen kanonsnabbt här. Får dock se hur varaktig snön blir.

Receptionisten tror nog att vi har ljugit om att vi är svenskar. Det faller lite snö och ner kommer vi springade i tofflor med kameran i högsta hugg =)
Intressanta fakta:
Även fast vi är på andra sidan jorden så skulle man ju kunna tro att snön faller nedifrån och upp, men så är faktiskt inte fallet! Så nu vet ni!

För-firande av födelsedag!

Marianne och Svenning överraskade idag med tårta och present! Jag har verkligen tur jag! Besök, tårta och present! Det är ju nästan som att fira hemma! Mycket uppskattat!

Henrik Larson: Om du börjar fokusera nu så kanske, kanske, kanske du bara missar min födelsedag med endast 2 veckor i år istället för dom traditionsenliga 3 veckorna!

Vinterskor

Två kvällar i rad nu har jag och mamsen sprungit iväg efter middag för att få shoppa lite. Vintern närmar sig och jag "glömde" mina vinterskor hemma så det kliar i fingrarna;) Men båda kvällarna så har affärsbiträdena vridit om nycklarna i dörrarna precis när vi kommit fram. Förstår mig inte på tiderna här, vissa affärer har öppet till 18, vissa till 21 och aldrig samma tider alla dagar i veckan. Hur ska man då lyckas köpa sina efterlängtade skor??

Botaniska Trädgården

I söndags hade vi en riktig sightseeing-dag. Vi var på Insectarium, Biodome, Botaniska trädgården...ja allt man kan tänka sig se ute vid Pie-IX.

Den botaniska trädgården är väldigt stor och säkert väldigt mysig och fin på sommaren. Nu var det mer en vinterträdgård vi mötte men speciellt den japanska och den kinsiska trädgården som desstuom var utsmyckad med massa lanternor av olika former var definivt värt ett senhöst besök.

På kvällen tänder de lanternorna och det ska tydligen bli något magiskt över det. Det måste vi hinna med att se en kväll framöver.


söndag 26 oktober 2008

Quebec

Igår flydde vi regnet i Montreal och hyrde bil och begav oss norrut mot Quebec. Även denna gång fick vi en stor SUV, men tyvärr utan DVD =)

Vägen upp var väldigt trist, bara raksträcka utan någon som helst action. Inte ens en Tim Hortons där vi kunde stanna och fika!! När vi kom fram åkte vi först till ett vattenfall endast några minuter utanför stan. Det stoltserar med att ha högre fallhöjd än Niagara och var faktiskt ganska mäktigt.

Sedan styrde vi kosan ner mot Quebec City för att vandra i gränderna och njuta av de vackra husen i nordamerikas äldsta stadsdel (Quebec firar 400 år som stad iår). Stadsdelen kryllar av antikaffärer, gallerier och små mysiga restauranger och caféer.

Efter några timmar kom regnet även till Quebec så vi satte oss i bilen och körde hemåt igen, trötta och nöjda. Petter körde hela vägen hem i ösregnet, utan en enda fika paus. Vart tog avfarterna med Tim Hortons vägen, Petter??

Päronen har anlänt

I torsdags kom mina föräldrar hit. Vi hittade dem välbehållna men trötta på flygplatsen. Inte så konstigt efter 26 timmars restid kanske? Nu väntar en intensiv vecka med sightseeing för dem =)

onsdag 22 oktober 2008

Crepes-Tisdag

För er som missat det så är jag en riktig godis-gris. Allt som är sött, godis, glass och kakor bara älskar jag och kan inte få nog av. Det är nog fika-kulturen i det Vedinska huset som skapat detta beteende. =)

Redan första dagarna vi var här spanade vi in ett Cafe som heter Paris Crepes. När man går förbi så ser man alltid genom fönstret hur de bakar jättestora pannkakor och fyller dem med diverse godsaker. Vad sägs om Rasberry-Double Chocolat eller Strawberry-Nutella? Det vattnade sig i mungiporna på mig iaf. :$

Så förra tisdagen slog vi till och gick dit. Underbart gott var det och crepesen var extremt stora. Höll på att spricka! Tyckte de i kassan tittade lite snett på oss när vi beställde en var =)

Så igår var det tisdag igen och för att skapa en tradition så gick vi dit igen. Denna gången delade vi på en och det var helt lagom...och underbart gott. Mums!

tisdag 21 oktober 2008

Helg i Montreal!

Vi ber om ursäkt att inläggen kommer lite i oordning, men så blev det nu!

När jag väl börjat få lite mat i magen under lördagen så kunde man komma ut och promenera lite i det härliga höstvädret som infunnit sig. Susanne som är känd som en rastlös själ, stod som en vildhingst innanför dörren och kunde inte vänta på att komma ut!


Så lördagen tog vi en promenad upp mot berget ( så långt jag orkade då jag var lite energilös ), och det var ett härligt höstklätt berg vi mötte. Några timmar ( kändes det som iaf! ) senare så hade vi fått i oss lite Sushi och Tim Horton´s dounuts! Mums! Precis vad magen behövde :]


Under söndagen så åkte vi ut till en av öarna som ligger mitt i floden utanför Montreal. Solen sken och det var perfekt att ströva runt lite och kolla på omgivningarna. På den här ön ligger även något som heter Biosphere, vilket är en enorm stålstruktur formad som en stor sfär. Inträde blev gratis ( Tack Urban&Maria! ), och vi gick omkring och kollade på lite utställningar som handlade om ekosystemen och naturen. Ganska intressant faktiskt, även fast det mest var riktigt mot en lite yngre publik ( även fast vi fortfarande är ganska unga!! ).



Biosphere hade hursomhelst en hiss som man kunde åka upp som gav en härlig utsikt över Montreal med omnejd. Helt klart värt ett besök för alla som är på väg hit!

Jag lever!

Magsjukan har släppt och jag är ute i världen igen! Nu får ni se upp, för nu när jag verkligen upplever något mer än bara ett hotellrum skall det bloggas!

Hm..ville bara säga det...

Go Habs Go!



Igår var vi på vår första men förhoppningsvis inte sista NHL match. Montreal Canadiens-Florida Panthers. Arenan var fullsatt som alltid. 21273 personer var där. Helt enormt stort! Ingen hejarklack fanns, istället var det galna fans utspridda överallt. Alla gick runt i canadiens-tröjor, stora som små, tjejer som killar. Alla!

Maten och drickat flödade. Man kunde köpa allt och allt fick man ta med sig ut på läktarna. Nachostallrikar stora som tefat, glass, öl, sprit, ja allt vad man kan tänka sig att bli sugen på under en hockey-match?



Matchen avbröts titt som tätt av reklam-pauser men då var det publik tävlingarna som lockade. Vem dansar fulast? Vilken sida skriker högst och får sin bil att komma först i mål?

I pauserna var det limbo-tävlingar, trumuppvisningar och fotosessioner med hejarklacken i korridorerna. Det hände något hela tiden och när vi kom hem var man helt slut i huvudet av alla intryck.

Ja justja, Canadiens vann såklart. 3-1. Go Habs Go!

Fakta:
  • Montreal Candiens smeknamn är "the Habs" från "Les Habitants"
  • Både USAs och Kanadas nationalsång sjungs innan varje match.
  • Den Kanadensiska nationalsången sjungs både på franska och engelska. Franska sjungs såklart först, det är säkert lag på det!

fredag 17 oktober 2008

Friday is boxing-day

Varje fredag lunch lindar jag mina händer i wraps, sätter i munskyddet och slänger hopprepet över axeln för att gå ner och boxas med andra E///-anställda. Han som håller i träningen är tydligen erkänt duktig i thai-boxning och karate både här och i Asien. Träningen är grymt jobbig så varje helg går jag runt med träningsverk i hela ryggen. Idag är det dags igen, får se hur mycket träningsverk man lyckas åstakomma idag.

onsdag 15 oktober 2008

Hotell-epedemin

Nu har den brutit ut, magsjukan, och det med besked! Att bo ett helt gäng på ett hotell kanske inte var en sån smart idé efter allt.

Epedemin sprider sig som en löpeld och dagens stora samtalsämne är vem eller vad som egentligen är roten till det onda.

Stackars Petter ligger hemma och gnyr, Ubbe var hemma igår men är bättre idag. Pontus är hemma och kan inte röra sig, Fyhr insjuknade igår...ja listan kan göras lång. Stackarna! Mirakulöst nog har dock jag klarat mig....än så länge. Toj Toj!

måndag 13 oktober 2008

BBQ kväll!

Söndagen tillägnades dom gamla hedniska vikinga-sederna. Här skulle ätas kött!

Stegen ( eller taxin ) styrdes mot Kirkland där Pontus&Viktoria med familj har slagit rot. Dom har hyrt ett ståtligt hus på hela 270 m2, med fin planlösning, öppenspis och en pool på baksidan. Som gjort för grillfest!

Hela sundsvall-maffian med familjer dök upp, och vi var runt 30 pers (!!) som avnjöt lite BBQ på en varm höstdag. Väldigt gott och väldigt trevligt sammanfattar dagen och kvällen bra, och vi får hoppas att det blir fler sådana innan snön slår sina klor om Montreal!

Roliga Fakta:

  • Lita aldrig på en kanadensisk taxiservice som säger att taxin är på väg. Det kan lika gärna betyda "Nej, det finns inga taxibilar som vill åka till Kirkland så ni blir utan men det berättar vi inte för er. Haha!"