söndag 28 december 2008

Inställda på det värsta

Efter resan hem så var vi verkligen inställda på det värsta när vi på lördagsmorgonen satte oss på tåget för att påbörja vår resa "hem" till Montreal igen. När vi landade i Toronto efter 19 timmars väldigt smidigt resande och endel skönt sovande så sa jag "Gud, vad smidigt det gick denna gången då!". "Toj toj" sa Petter och han hade nog rätt i att jag inte skulle sagt det. För så fort vi klev av planet insåg vi att det var kaos på flygplatsen i Toronto, köerna till Customs Service var längre än säkerhetskontroll-köerna och alla plan norrut verkade vara försenade.

Det var dimma så planen kunde tydligen inte landa i varken Montreal eller Quebec. Vi hade dock tur i oturen för dimman hade börjat lätta så vårt plan blev bara 1 timme försenat innan det till slut lyfte. Då kom nästa bakslag, jag fick MEGA migränen och hade inte tabletter med mig. Jag trodde jag skulle avlida där på planet med allt dån från motorerna, alla säkerhetsutrop och en läslampa riktad rakt i mina ögon. Jag gömde mig under Petters basker och jacka och försökte slappna av men det gick bara inte.

Som tur var var flygresan kort och 1 timme senare stod vi och väntade på bagaget, å vår väska kom bland de allra första. Sicken ironi för det händer ju aldrig!!

24 timmar efter att vi tog tåget krashlandade vi i vår sköna hotellsäng och somnade på studs.

Det kändes faktikt väldigt märkligt att gå in i en hotell-lobby och känna sig hemma men det var precis det vi kände. 77 dagar kvar som hotellboende väntar nu :)

Inga kommentarer: