Gott nytt år

Gott nytt år alla vänner och bekanta!

Hoppas ni får en trevlig kväll och ett underbart 2009!

- Petter&Susanne

Bisonoxe!

Snart bär det av mot fjällen för lite nyårsfirande!

Jag och Jon hade ansvar för att inhandla kött till nyårsmiddagen, och det vart minst sagt intressant ...

Vi begav oss ned på Atwater Market och strövade omkring bland köttdiskarna. När vi till slut hittat något som ser gott ut, en gammal hederlig oxfilé, så tar vi ju såklart den.

Lite misstänksamma vart vi dock när han i charken sa "The whole piece?!", och vi svarade såklart ja...det var ju "bara" runt 800 gram och vi är ju 4 hungriga svenskar så det är väl inga problem?

Döm av våran förvåning när det gick på 450 spänn för den där köttbiten!? Hm...det visade sig iaf att det var Bisonoxé vi köpt, och den var under en tid utrotningshotad...så det kanske spelar in en del på priset? Bisonoxe ska tydligen vara ganska olikt vanligt nötkött...med lite mer viltsmak och mörare. Men vad vet vi? Vi har ju bara handlat det!

Vi återkommer framåt helgen med våra smakupplevelser!

Nyår på snowshoes

Imorgon bär det av igen. Vi lyckades med minsta möjliga marginal boka in en stuga i Eastern Township inför stundande nyår. Vi har ingen aning vad som finns i stugan eller hur den ser ut förutom 3 rätt så skabbiga bilder som ligger ute på nätet så det var lite att köpa grisen i säcken. Spännande alltså! ;)

Vårt mål med resan förutom det uppenbara, att fira nyår, är att testa snowshoeing som är så populärt här i Canada. Det finns tydligen 125 km långa snowshoeing-tracks där vi ska bo. Å jag som trodde grejen med snow-shoeing var att man kunde gå precis vart som helst och inte behövde spår?

Ska bli underbart att komma bort lite iaf, än fast vi alldeles nyss kom hem hit igen..... stackars min Petter! :$

Marche Atwater

Idag gick jag och Petter ner på Atwater Market som ligger en bit nedanför vårt hotell. Det är en stor marknad som innehåller allt färskt och fräscht man kan tänka sig. Frukt, grönsaker, ost, kryddor, kött, bröd och fisk i alla dess former fanns att skåda. Vi gick mest runt och njöt av alla syner och lukter och passade även på att köpa lite färska räkor att mumsa på.

Inställda på det värsta

Efter resan hem så var vi verkligen inställda på det värsta när vi på lördagsmorgonen satte oss på tåget för att påbörja vår resa "hem" till Montreal igen. När vi landade i Toronto efter 19 timmars väldigt smidigt resande och endel skönt sovande så sa jag "Gud, vad smidigt det gick denna gången då!". "Toj toj" sa Petter och han hade nog rätt i att jag inte skulle sagt det. För så fort vi klev av planet insåg vi att det var kaos på flygplatsen i Toronto, köerna till Customs Service var längre än säkerhetskontroll-köerna och alla plan norrut verkade vara försenade.

Det var dimma så planen kunde tydligen inte landa i varken Montreal eller Quebec. Vi hade dock tur i oturen för dimman hade börjat lätta så vårt plan blev bara 1 timme försenat innan det till slut lyfte. Då kom nästa bakslag, jag fick MEGA migränen och hade inte tabletter med mig. Jag trodde jag skulle avlida där på planet med allt dån från motorerna, alla säkerhetsutrop och en läslampa riktad rakt i mina ögon. Jag gömde mig under Petters basker och jacka och försökte slappna av men det gick bara inte.

Som tur var var flygresan kort och 1 timme senare stod vi och väntade på bagaget, å vår väska kom bland de allra första. Sicken ironi för det händer ju aldrig!!

24 timmar efter att vi tog tåget krashlandade vi i vår sköna hotellsäng och somnade på studs.

Det kändes faktikt väldigt märkligt att gå in i en hotell-lobby och känna sig hemma men det var precis det vi kände. 77 dagar kvar som hotellboende väntar nu :)

Svensk Jul!

Så nu är vi tillbaks i Montreal, efter en ganska hektisk men otroligt trevlig vecka hemma.

Som sagt så började vi med att åka upp till Övik på söndagen för att avnjuta Näskes julbord, och allt fika som Wedinarna håller på med! Tyvärr strulade ju KLM ( Inga julklappar till dom nästa år) till det, så det var lite stressigt dom första dagarna med alla samtal...men all god mat och trevligt sällskap gjorde att det gick bra ändå!

På tisdagen grabbade vi tag i Morfar och tog med honom ned till Sundsvall. Mer mat följde såklart! Syrran min var hemme i Sverige för första gången på 3.5 år, så det var otroligt skoj att få träffa min lilla stora syster!

På torsdagen träffade vi lite vänner och gamla kollegor för att komma ikapp på vad som hänt på hemmafronten senaste tiden. Kvällen avslutades, tyvärr, på Oscar...men kvällen fram tills dess var verkligen skoj.

Fredagen gick bara åt för att slicka såren från kvällen innan, äta på Max (!!), packa och slappa...för på lördags morgonen gick ju resan tillbaks till Montreal!

Bagage-kaos

Självklart så skulle vårt bagage komma bort!! 1 vecka hade vi hemma i Sverige för att julmysa med släkt och vänner...å de 2 första dagarna gick åt till att ringa ett 100-tal telefonsamtal (nä, jag överdriver inte) för att lokalisera vårt bagage. Först var det på väg till Övik, sen hade det skickats till Sundsvall, sen var det tydligen ändå kvar på Arlanda och kom till Övik 2 dagar sent. Vi fick panikshoppa kläder och toalettartiklar för Ericssons pengar, vilket ändå kan ses som en rätt så bra julklapp. Petter stressshoppade allt han behövde på 30 minuter för att komma ifrån julstressen på stan i Övik medan jag som gick med Marie (även hon har svart bälte i shopping) tog lite längre tid på mig =) Marie hade koll på allt och plockade fram det jag gillade som jag sen bara behövde prova. Smidigt värre!

De två dagarna i Övik sprang förbi, mest på grund av bagage strulet men vi hann ändå med det som var inpanerat. Julbordet på Näske Krog var mumma :) Skinka med svensk senap....tänk så underbart!

Utgång = Hemgång

Snart är det dags. Om ett par timmar lyfter flyget mot Sverige, fullsatt av julsugna Ericsson-svenskar!

Det skall bli otroligt skönt att komma hem en vecka och få träffa familj och vänner...och äta senap och julskinka!! MUMS!!

God Jul på er alla!

/Petter & Susanne

Björn Borg motståndare

Häromdagen när jag och Susanne stod och väntade vid ett övergångställe, så dök det upp en herre bakom oss som frågade vilket språk vi talade. När vi förkunnade Svenska, så kläckte han ur sig "Jag inte tala svenska mycket bra". Lite förvånade så frågade vi hur han kunde svenska, och då fick han fram på lite stressad engelska med öststatsbrytning något om "Bjooern", "Big Champion", "To young for you. Before Johansson" och lite annat liknande.

Efter vi gått över övergångsstället så började jag & Susanne att sammanfatta det vi hört, och kom då fram till att han försökte säga att han spelat flera gånger mot Björn Borg. Men eftersom vi inte hade fattat någonting av vad han sa när vi gick över vägen, så hade vi inte ens frågat vem han var.

Någon som känner till någon gammal känd öststats tennisspelare som brukade spela mot Björn Borg tillräckligt mycket för att han skall ha hunnit snappa upp lite svenska? Jag har mailat Björn Hellberg, men tyvärr inte fått något svar. Han kanske har fullt upp med julpyssel....

Hårklippning: Försök 2

Igår var det dags för ett nytt försök. Det här gången tänkte jag göra det lätt för frisörskan genom att säga att hon bara behövde klippa lite där bak och runt öronen så att det så att det skulle se välvårdat ut, samt tunna ut det lite.

Döm av min förvåning då hon säger "No, you can´t have it like that". Men..jag vill ju ha det så? Jag håller ju på att spara ut lite, men nä...det gick ju tydligen inte. "I´ll see what I will come up with"....

Jaja...hon verkade ju iaf väldigt nöjd när hon var klar...sen att hon hade kapat bort 2/3 av mitt hår är väl kanske en annan femma. Vad hände med "kunden har alltid rätt?" Hon hann t.o.m att dissa mitt skägg. "Do you always have beard like that? You should have it shorter..."

Sen försökte hon få fram någon förklaring om att jag inte skulle ha några hårprodukter i håret eftersom håret blir så torrt av vattnet här när man duschar. Det gjorde att 5 minuters föning av mitt hår såg helt oaptitligt ut...

Sen i min hets för att komma hem så fort som möjligt utan att någon ser mig, så lyckas jag ramla på en isfläck så att ett par som hjälpte mig upp höll på att skratta ihjäl sig...ja...det är väl kanske en annan historia....

Julfest

Igår var vi på Ericsson GSDC's julfest. Tydligen brukar Ericsson här slå på stort när det gäller julfesten. Det kanske förresten gäller alla Ericsson kontor förrutom Sundsvall :) Vi fick iallafall höra vad som för oss lät som julfest-skrönor. För två år sedan hade de t.ex bjudit in Cirque du Soleil för att uppträda på julfesten. :O

Iår var inte lika påkostat men var mycket trevligt ändå. Vi träffades ca 150 pers på en bar nere i Old Montreal och där bjöds på buffé och öppen bar!?. De hade även utlottning av lite smågodis så som ipod, gps, expresso-maskin, dvd-spelare etc.

Som den turgumma jag är så vann jag två biobiljetter!

De hade strategiskt nog lagt festen på en tisdag så jag och Petter lämnade festen rätt så tidigt och då kom nästa trevliga överraskning. Ericsson stod för taxin hem. Nice!

Roliga fakta:

Den mest klassiska julfesten i Sundsvall, som det för övrigt även går skrönor om, är den där det bjöds på julgröt och rödvin och man fick ta med respektive för ett självkostnadspris på 50 SEK. Det kallar jag klass!

Tjej-fest

I helgen var det Paulas sista helg i Montreal, innan rackarn åker till Brasilien i 2 månader och lämnar oss här i kylan ensamma. Därför gjorde vi det till en riktig tjejkväll. Emma, Paula och jag träffades hemma hos Emma&Jon och lagade 2 rätters och drack tjej-drinkar. Därefter gick vi ut på Club Rouge på St Laurent. Det blev en väldans rolig men ack så sen kväll.

Julstök

Igår hade jag och Petter en julstökar-dag. Vi bakade både pepparkaks-tryfflar och fudge efter recept av våran egen Leila a.k.a Häggan.

Tyvärr finns inte vår vanliga sirap "over here" utan endast lönnsirap, såklart, och majssirap?! Vi satsade våra pengar på majssirap som såg ut som vår svenska men visade sig inte vara det. Ytterligare komplikationer uppstod när vi skulle uppmäta 124 grader utan stek-termometer. Vi gick på vår goda fingertoppskänsla :)

Fudgen blev god men lite väl lös, men vi har som tur är många felkällor att skylla på. Pepparkaks-tryfflarna blev dock som hemma. Smaskens!

Lucia

Idag var det det årliga Luciafirandet på E///. Det bestod av en 10 personer stor kör som sjöng mestadels svenska lucia-visor och en barnkör (från E/// dagis) som viskade fram två engelska julvisor, medan resterande ~1690 personer stod och kollade på.

Det var rätt så roligt att höra icke-svensk kunniga personer sjunga på svenska. Man hörde klart och tydligt att en av tjejerna var svenska och hon var dessutom den enda utan fusklapp.

När herrarna sedan stämde upp i "Staffan var en Stalledräng" så hade jag svårt att hålla mig. Uttalet var helt underbart.

Det bjöds dessutom på glögg och jag fick mitt års första lussekatt. Mums!

Roliga fakta:
Kandickerna säger inte Lucia utan Lutchia. Det tog ett tag innan jag insåg vad det var för firande jag skulle på. Men "Gloggen" avgjorde det hela.

Saknar en vän 2

Jag undrar lite vart hon tog vägen. Tjejen som var från topp till tå lila-klädd och varje morgon stod fullt påpälsad utanför grindarna på den +30 gradiga t-banan och väntade på någon.

Kom denna någon till slut?

Chris Velan

Igår var vi på konsert. Det kändes verkligen att vi beblandade oss med lokalbefolkningen när vi letade oss fram på de snöiga gatorna i ett område som vi aldrig förrut varit i till en mystisk bar utan namn med bara en poster på dörren som avslöjade att det var dit vi skulle.

Han vi skulle se heter Chris Velan och kommer från Montreal. Han var förband till Duffy när hon spelade här för 2 månader sen och på så sätt hade vi fått upp ögonen för honom. Jag var dock den enda som inte sett han förrut för jag missade Duffy av någon outgrundlig anledning :)

Chris Velan spelar någon slags pop-reagge. Han står helt själv på scen men det låter verkligen inte så. Han samplar sig själv i början av varje låt och sen kör han det som bakgrund medan han spelar och sjunger. Mäktigt faktiskt.

Det kanske var 100 pers i lokalen och han sa vid ett tillfälle att han nog kände alla "by face or by name".... så det var nog Chris Velans vänner och vi som var där. Skoj var det i vilket fall.

http://www.myspace.com/chrisvelanmusic

Hej mitt vinterland...

...nu är Du här!!

Så vart det vitt även här i Montreal. En hel del har det blivit dessutom! Det snöade hela tisdagen, och sen på onsdagsmorgonen kom det lite regn...som sedan frös på...så det är några otroligt mäktiga is-träd som man passerar på gatan nu.

Det är tydligen kaos även på gatorna, då Montreal:arna verkar vara lika skickliga som skåningarna på att köra i snö ;]

Strange baskets

Idag gick jag ner till en mataffär några kvarter bort som tydligen ska vara bra men jag aldrig varit till förrut. De hade samma typ av korgar som finns hemma, de med två handtag, ett för att bära och ett för att dra på golvet. Varför jag skriver dessa oerhört intressanta fakta framgår nog senare :)

Jag tog iaf gott och tid på mig och gick och botaniserade när det plötsligt kom fram en fransk dam till mig och sa en lång harang på franska.

Jag fattade som vanligt inte ett ord och försökte säga det men hon fortsatte att prata obegripligt och peka på min korg och fiffla med sin egen.

Precis när jag började tycka det blev pinsamt.... då fick hon fram nåt på engelska "Strange baskets!".

Jag insåg då att hon inte fattat vad hon skulle ha det långa handtaget till förrän hon såg mig som gick och drog runt på min korg. Damen log, lyckades byta handtag och gick glatt iväg dragandes på sin korg =) Nymodernigheter!

Nackspänning

Igår var det -18 här i Montreal. Enligt väderprognosen skulle dessutom vinden addera ytterligare kyla så det skulle kännas som -30. Burr!

Kl 7.30 som vanligt gick vi till jobbet. På vägen, när vi stod och väntade på trafikljusen så hände det. Det small till i min rygg och gjorde så fruktansvänt ont. Jag hade fått ryggskott!?! ... av att stå helt still och vänta på grönt ljus!

Jag tog mig till jobbet iaf, kämpade mig igenom förmiddagen men fick sen ge upp och åka hem och lägga mig. Kunde inte sitta. Tunnelbanan hem var en oerhörd pina men jag kom hem iaf.

Nu, några kilo Votaren Gel senare så är ryggen näst intill bra igen och imorgon blir det att bege sig ut i kylan igen.

Sabbad spänning

Igår hade vi bunkrat upp för en helkväll framför TV:n. 2 av av dom programserier som vi följt sen vi kom hade säsongsfinal!

Det började redan klockan 20.00 med "The Amazing Race", och där kunde man verkligen inte klaga på spänning. Efter flera 1000 mil runt världen så skiljde det till slut bara några minuter mellan 1an och 2an, och skillnaden mellan 1 miljon dollar och noll kronor...

Sen kom fadäsen! Det skulle vara 2 timmar final i "So you think you can dance", som vi följt sen uttagningarna...och vi hade såklart våra farvoriter. Själva röstningen var klar redan innan livesändningen, och det skulle egentligen bara vara 2 timmar där som byggde upp spänningen inför det stora avslöjandet!

Problemet var bara att i första reklampausen, med 1 timme och 50 minuter kvar tills vinnaren skulle presenteras, så gör kanalens nyhetprogram reklam och säger "Direkt efter So You think You Can Dance kommer vi att ha en intervju med Nico som vann finalen!"

Så helt plötsligt vet 10 miljoner tittare vilken som ska vinna, och det är nästan 2 timmar kvar! Snacka om att sabba spänningen? Som tur var så lyckades jag missade avslöjandet, men Susanne råkade höra det...och det sabbade ju lite hennes kväll!

Sen att vi kollade igenom hela programmet och när det är 2 minuter kvar, så råkar Susanne försäga sig...men det kanske är en helt annan historia ;]

Vindalu utan ris

Ikväll beställde vi indisk hemkörning. När maten kom insåg vi att det inte var något ris med. Det skulle man tydligen beställa separat. Petter hade dessutom beställt Chicken Vindalu som verkligen var superstark. Han såg ut som draken i Mio min Mio när han satt och åt, bara elden ur munnen som saknades. Maten var som tur var god, men nästa gång ska vi försöka komma ihåg riset.

Pepparkakshus

Igår var vi bjudna hem till Pontus och Viktoria på en pepparkakshus-byggar-kväll. De hade verkligen pysslat och donat för kvällen. Hela huset var adventsklätt och supermysigt. Vi byggde pepparkakshus, åt tomtegröt med skinkmackor å massa annat julgodis. Det var supertrevligt och denna gång kom julstämningen definitivt för att stanna. Nu längtar jag hem till en vit riktig svensk jul.

Fakta:

Kanadensare julpyntar som amerikaner. Det verkar vara tävlingar om vem som har mest och bäst utsmyckat hus. Hus som detta vara inte ovanliga ute på West Island.

En dag i bilens tecken

Igår hyrde vi bil för att kunna ta oss runt lite i stan, utanför Metrons linjer som man annars är så förpassad till. Vi började dagen med att åka upp på Mont Royal för att ta lite kort med vår nya kamera. Det var dock så kallt att vi höll på att frysa fingrarna av oss så vi tog lite kort för att snabbt springa ner till bilens värme igen.

Sen free-stylade vi oss genom stadens gator till IKEA för en svensk lunch och lite inhandling på "Swedish food market". Det blev köttbullar och lingonsylt och något som de benämde som potatis till lunch men som jag inte skulle vilja sträcka mig så långt och kalla potatis. Den var visserligen inte grön eller svart som jag hört andra svenskar berättat om men det var oskalad, torr och smaklös. På food market inhlandade vi glögg och andra jul-nödvändigheter.

Efter IKEA åkte vi till Rockland Center för att shoppa loss. Det var stort och hade verkligen allt man behöver och önskar sig, men det var lite för mycket folk för att vi skulle känna oss riktigt bekväma så vi tog en runda men gav sen upp och åkte hemåt igen.

Litteratur stund i snabbköpet

Idag var jag och Susanne och handlade lite mat för kvällen. Precis när kassörskan var klar med alla varor och skulle packa kassarna ( jaja, roomservice, äta på restaurang, packade matkassar...det är tufft här, vi vet! ), så stod vi och pratade lite med med varandra när plötsligt en äldre herre frågade Susanne om vi var "finnish".

Nä, vi var ju "swedes", och då började han han mummla något ohörbart på fransk-engelska. Sen lyckades vi höra "kuuurt waallaandeeer", och då förstod vi att han sagt Mankell från början...och det är ju inte så lätt att fatta att han menat den svenska författaren sådär på ett snabbköp i Montreal...

Hur som helst så tror jag att han försökte förklara att han läst alla Mankell´s böcker och visste allt om Sverige från söder till mitt-sverige tack vare dom. Han visste även lite om Riga eftersom Wallander varit dit...

Så grattis Mankell. Dina böcker läses även av baguetthandlande kanadickgubbar! Jag vill faktiskt också skriva böcker som baguettgubbar pratar om med främlingar i snabbköpskön i fjärran länder...

Montreal Cupen

Eftersom vi är massa kunskapstörstiga, vetgiriga människor som är här just nu...så har vi skapat oss en liten egen liga på vetgirig.nu. 17 pers, fördelat på 3 divisioner, är vi nu som tävlar mot varandra i kunskap...och regerande mästarinna är...Susanne!

För er som inte vet vad vetgirig är, så är det en frågesportssida där man kan deltaga i existerande ligor, eller skapa sin egen. Sedan så möter man motståndare i matcher som består av 5 frågor och 3 minuters betänketid. Mest antal rätt vinner matchen, och man får poäng som vilken annan sport som helst. Simpelt!

Om man är intresserad av att följa oss i vårt kunskapssökande ( av någon obskyr anledning ), så kan ni följa det här:

http://www.vetgirig.nu/qleague.php?div=1&lid=8302

Julstök!

Nu kunde vi inte hålla oss längre! Vi gick ned på CanadianTire och köpte oss lite julpynt för att smycka våran annars så ganska kala lägenhet.

Det är inte mycket, men åtminstonde har vi lyckats få in lite julstämmning i lägenheten!

Dragonforce

Igår var vi på hårdrockskonsert. Petter blev så till sig när han såg att Dragonforce skulle komma till stan att han hann boka biljetter innan jag ens hann blinka eller fråga "Vilka är det?".

Så igår var det dags. Min premiär på hårdrocktillställningar. Jag tog på mig den enda t-shirt med tryck som jag äger...för man ska tydligen ha t-shirt med tryck, och vågade mig med Petter och Urban.

Det var två förband. De första spelade videospels-hårdrock!?. De var utklädda till tv-spelsfigurer, kastade godis och leksaksvapen ut på publiken och ja, de sjöng lite med men spelade mest grymt hård musik.
http://www.youtube.com/watch?v=trGkPerU3-k&feature=related

Sen kom nästa band, finska epic-hårdrockare som var utklädda till forntidsmänniskor. Kvaliten på sången steg lite och även de spelade grymt hårt musik.
http://www.youtube.com/watch?v=V8EDgekt6M0

Sen kom kvällens höjdpunkt: DRAGONFORCE! Och ja, man märkte direkt att de var stjärnor. Inga utklädnader behövdes, de sjöng och spelade grymt bra...och hårt för det mesta. Jag blev mäkta imponerad av japanen i bandet, som är gitarrist, som stagedivade ut i publiken fortfarande spelandes på sin gitarr. De var faktiskt väldigt underhållande att se på trots att musiken blev lite väl entonig tillslut.
http://www.youtube.com/watch?v=6a1WBo9UA4Y

Jag måste även nämna publiken. Tydligen ska hårdrockspublik inte vara så kräsna men igår tror jag att det var extremt. Publiken var med på allt. Ingen stod still och alla skrek och gormade och sjöng med och klappade.

Mitt i en sång så böjde sig sångaren i det finska bandet fram mot en i publiken och fick något. Det visade vara lite dricks i form av mynt. Han sa något om att det var första gången på 11 år han fick dricks av en i publiken. Innan man visste ordet av så kastade alla i publiken mynt upp på scenen. De fick täcka över mickar och instrument för att de inte skulle skadas. Helt galet och så oväntat.

Roliga Fakta:

En av Dragonforce gitarrister är från Nya Zeeland. Jag antar att Susanne gillar gruppen ännu mer nu ;]

Klassisk bananskals halkning!

Igår var jag med om något jag inte egentligen trodde kunde hända, utan som man bara sett i gamla komedier från 70-talet. Jag halkade på ett bananskal!!!

Jag var på väg till jobbet, och hade tagit mig med 2 bananer från frukosten eftersom magen strulat lite dom senaste dagarna. Jag bar dom i handen, och när jag kom fram till tunnelbanestationen så blev det lite mycket med vantar, plånbok, tunnelbanekort och bananer...så när jag var på väg nedför sista trappan så fumlade jag ihop alltihopa och ena bananen föll till marken!

Eftersom jag var så fokuserad på att hålla reda på allt så märkte jag det inte, men 2 hundradelar senare så kliver jag på bananen jag just tappat, mosad banan flyger åt alla håll och kanter...och jag glider plötsligt framåt...

På något underligt sätt, även fast jag nästan ligger raklång i luften, så lyckas jag komma ned på båda mina fötter med allt jag hade inte händerna fortfarade i behåll. Phew! Snabbt som ögat lämnade jag den mosade bananen efter mig och låtsades som om inget hade hänt.

Det hade varit ganska pinsamt att få åka hem med ett brutet ben för att man halkat på ett bananskal...