Det är nästan med tårar i ögonen jag skriver detta. 31 Januari åker jag och Susanne ned till New York för att bevittna en av Metallicas konserter.
Metallica som jag lyssnat på sen 80 talet,. Bandet som är ett av få band som verkligen har följt med genom hela musikresan man gjort i livet, ja ibland kanske dom åkt en bit längre bak i bussen, men allt som oftast har dom suttit i förarsätet.
Kanske har dom även format mig till den människa jag är idag? Cool, lite skrikig och framförallt så verkligen hatar jag Napster! ;]
Hursomhelst...eftersom jag inte riktigt varit någon konsertmänniska där man ska stå och trängas med en miljard människor, så har jag aldrig orkat gå på något konsert...men nu smäller det....31 Januari...New York....19.00....Det känns nästan större än milleniumskiftet!
Tragikomiska fakta:
I samband med Cliff Burtons ( tidigare basist i metallica ) död på en svensk motorväg nära Ljungby 1986 kallades Metallica i svensk press för "poporkester" och att bandnamnet var "The Metallicers".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar