Vi kommer nog att skriva en hel del om olika människor som vi möter, eftersom det är en stor del i sin upplevelse när man är borta. Någon man bara måste nämna är nämligen den goa lilla Farbrorn som jobbar i restaurangen på Ericsson kontoret.
Han är precis allt som man förväntar sig av en liten frankstalande äldre herre. Förvirrad, krum i ryggen och med något lurigt i ögonen, precis som att det är något bus på gång när somhelst. Han går runt och steker sina hamburgare och mummlar högt på franska, talar franska med oss även fast han VET att vi inte fattar vad han säger, skrattar och skämtar även fast han VET att vi inte har en aning om vad han pratar om och ändå gör han allt med en sån värme och glädje så att man bara måste tycka om honom.
Man kan verkligen se honom sluta jobbet, ta på sig sin gråa hatt, kasta upp en baugette på axeln..och vingligt cykla hemåt på sin gamla slitna cykel. Väl hemma i sin lätt rökiga lägenhet sätter han nog upp fötterna på en vadderad läderpall , tar fram en bok från 50-talet, lyssnar på en LP av Edith Piaf...och sippar på lite rött vin.
Jag vill också vara en fransktalande restaurangubbe!
Roliga fakta: Restauranggubben nästan ger bort maten. Allt är superbilligt i cafeterian, men hans lilla bås slår allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det låter lite som poesi när du beskriver den franske mannen. :) Roligt att läsa!
Hoppas ni har det bra och att det går bra att jobba. Är det lika höstigt där borta som här hemma? Solen lyser idag och det är alldeles alldeles underbart!
Kram på er
Haha vilken skön stajl du har i ditt skrivande Pittir! :D
Jag tror han har basker på huvudet och baguetten under armen!
Om du ber honom lära dig franska språket, så ska jag bjuda dig på rödvin och spela Edith Piaf nästa gång du kommer hem! Ska försöka hitta en läderpall också!
Skicka en kommentar