Igår kom då dagen då vi skulle till Quebec. Dagen började bra, det var sol och den arktiska snöstormen som skulle komma in över vårt område kändes kall men inte så kall som man förväntat sig av namnet. Det var -17 men skulle kännas som -27 (utan vind hur det nu är möjligt).
Vi packade in oss alla 7 i vår minivan och körde iväg. 45 minuter utanför Montreal så får vi punka!!! Vi får ringa Road-Assistance och 1 timme senare kommer en stackars kille och byter vårat däck, medan vi 7 st står och tittar på och fotar som galna japaner och gör indiandansen för att inte frysa ihjäl :$
Vi packade in oss alla 7 i vår minivan och körde iväg. 45 minuter utanför Montreal så får vi punka!!! Vi får ringa Road-Assistance och 1 timme senare kommer en stackars kille och byter vårat däck, medan vi 7 st står och tittar på och fotar som galna japaner och gör indiandansen för att inte frysa ihjäl :$
.JPG)
Med vårat extradäck på fick vi bara köra 75 km/h och vi räknade snabbt ut att det skulle ta oss en evighet att ta oss till Quebec. Jaja...vi hade ju iaf 4 däck nu!
Väl framme i Quebec, efter totalt 6 timmars körtid, så var vi tvugna att byta bil så vi kunde ta oss hem på kvällen. Vi hade varnat biluthyraren att vi var 7 stycken och behövde en minivan men självklart hade de ingen inne när vi kom. De hade en Dogde Journey som bästa alternativ. Den hade 5 sittplatsen och en liggbänk för hundar eller nåt. Där fick iaf jag och Emma snällt klämma ihop oss och vi kunde äntligen åka ner till stan för att titta på Red Bull Crashed Ice.
Det var en trevlig tillställning men våran otur hade inte tagit slut än så det får bli ett senare inlägg.
När vi tittat klart på skridskoåkarna och skulle hem så hann vi inte ens ut ur Quebec innan vi blev påkörda bakifrån!! Vi trodde inte att det var sant. Bilen bakom kom i alldeles för hög hastighet och körde in i oss när vi stod stilla vid ett rödljus. Som tur är blev ingen av oss skadade.
Vi fick ringa polisen och de kom som tur var rätt så snabbt. Det blev en hel del pappersarbete och språkförvirring, men inget alkoholtest! Polisen här i Kanada säger inget om vems fel de tycker att olyckan var utan de skriver endast en väldigt kort rapport och sedan står vårt ord mot han som körde på oss. Processen är väldigt oklar just nu och det känns mest bara jobbigt att behöva tänka på det. Hemma hade det varit solklart. Man ska ha säkerhetsmarginal för att kunna stanna. Vi får helt enkelt hoppas att Kanada inte har nåt knasigt undantag på den regeln.
Hemresan gick därför i moll men den tog endast 3 timmar, efter vi väl kunde åka från olycksplatsen. Totalt satt vi i bilen ca 12 timmar istället för 5 som det egentligen ska ta. Och stackars Petter fick köra hela vägen.
Slutsatsen är iallafall klar: Aldrig med Quebec!
Väl framme i Quebec, efter totalt 6 timmars körtid, så var vi tvugna att byta bil så vi kunde ta oss hem på kvällen. Vi hade varnat biluthyraren att vi var 7 stycken och behövde en minivan men självklart hade de ingen inne när vi kom. De hade en Dogde Journey som bästa alternativ. Den hade 5 sittplatsen och en liggbänk för hundar eller nåt. Där fick iaf jag och Emma snällt klämma ihop oss och vi kunde äntligen åka ner till stan för att titta på Red Bull Crashed Ice.
Det var en trevlig tillställning men våran otur hade inte tagit slut än så det får bli ett senare inlägg.
När vi tittat klart på skridskoåkarna och skulle hem så hann vi inte ens ut ur Quebec innan vi blev påkörda bakifrån!! Vi trodde inte att det var sant. Bilen bakom kom i alldeles för hög hastighet och körde in i oss när vi stod stilla vid ett rödljus. Som tur är blev ingen av oss skadade.
Vi fick ringa polisen och de kom som tur var rätt så snabbt. Det blev en hel del pappersarbete och språkförvirring, men inget alkoholtest! Polisen här i Kanada säger inget om vems fel de tycker att olyckan var utan de skriver endast en väldigt kort rapport och sedan står vårt ord mot han som körde på oss. Processen är väldigt oklar just nu och det känns mest bara jobbigt att behöva tänka på det. Hemma hade det varit solklart. Man ska ha säkerhetsmarginal för att kunna stanna. Vi får helt enkelt hoppas att Kanada inte har nåt knasigt undantag på den regeln.
Hemresan gick därför i moll men den tog endast 3 timmar, efter vi väl kunde åka från olycksplatsen. Totalt satt vi i bilen ca 12 timmar istället för 5 som det egentligen ska ta. Och stackars Petter fick köra hela vägen.
Slutsatsen är iallafall klar: Aldrig med Quebec!
1 kommentar:
Men petter är juh en hejjare på att köra bil. han har ju fått lite träning nu om inte annat =)
Skicka en kommentar