En sista bild på de tappra svenskarna i Montreal

Hemma!

Så, då var vårt Montreal äventyr slut. Efter 49 timmars resa så är vi äntligen hemma, trötta men glada.

Jag sov runt 15 timmar i natt, och Susanne landade på nästan 13 timmar...så man kan lätt säga att vi var helt färdiga när vi kom hem.

Under det senaste 6 månaderna har det blivit 178 inlägg, och nästan 5000 besök på våran blogg. Väldigt skoj för oss, och hoppas att ni har haft skoj att följa vad som hänt där borta!

Troligen så öppnar vi en ny blogg om ett tag eftersom vi fått lite blodad tand. Kanske det blir en "nytt hus" blogg, en "nytt arbete" blogg eller något helt annat. Vem vet?!

Sköt om er!
- Petter&Suss

Sista kvällen

Så var det då sista kvällen på semestern. Imorgon kväll beger vi oss till flyget för att ta vår 33-timmars resa hem. Vi har packat våra väskor och ska nu bege oss ut på penga jakt, dvs hitta något som vi kan göra av våra sista dollars på... är ju nästan svårt såhär på ett all-inklusive :)

Tänkte bara passa på att lägga upp bilder på hur bruna vi blivit...ifall vi skulle flagna innan vi landar i Svedala! :) Ok, Paula, lätt rödlätta då ;)

Världens mest irriterande reklam?

Den här reklamen har hemsökt våra hjärnor nu i 6 månader. Vi har våndats och mått dåligt så fort den spelats på TV.

Ska sanningen fram så var det en av sakerna vi kände att vi var tvungen att ta semester ifrån...men döm av våran besvikna förvåning när den spelas även här?!?

Jaja, hoppas det sabbar några fler hjärnor, så vi slipper känna oss själva....för här är den:

http://www.youtube.com/watch?v=N6NJEMnMvgI

Nu kan ni skylla på oss för några sömnlösa nätter!!

Metallica tröjjan

När vi i början på Februari var på Metallica konserten i Newark så tyckte Susanne att jag skulle köpa en t-shirt. Eftersom jag är lite dåligt på sånt där så tyckte vi ändå att vi tog en ganska diskret t-shirt med "Metallica", "Newark", och "1 Februari 2009" på för att komma ihåg när/vart det var.

Nu visar det sig att vart man än går så har folk kommentarer om t-shirten. I Montreal så var det en 50-årig herre som kallade mig för "New Jersey *censurerat*", troligen eftersom det står newark på t-shirten, och NHL laget new Jersey Devils spelar sina hemma matcher där...Lite grumpy herre efter en Montreal Canadians förlust tidigare på kvällen?

Nu när vi är på semester så tog jag på mig den när vi skulle gå och käka middag en kväll. Vi hinner knappt komma utanför dörren på rummet vårat innan en kille hinner säga "Nice t-shirt man!", och innan vi hunnit gå våra 80 meter till restaurangen så är det en annan snubbe som stannat och berättat att han varit på samma konsert, fast på spelningen dagen innan på samma ställe i newark?!

Jaja, världen är liten...men för att slippa vara allt för social så har jag nu packat ner min Metallica t-shirt igen....

Agent 007?

Här på resorten finns alla möjliga semesterfirare, och alla utom en har en sak gemensamt, de ser verkligen ut som semesterfirare med rödbrända ryggar, flipflops och salt-trassligt hår.

Den som sticker ut är vad vi misstänker en äkta agent. FBI, CIA, MI6, vad vet vi inte men något skumt är det allt. Han käkar endast lunch, vad vi sett, och gör det alltid samma tid och samma plats, dricker ett halv glas rödvin till maten och gör allt detta i icke-semesterfirar-kläder. En dag i veckan kom han t.ex till lunchen med en tjock läderjacka med massa märken fastsydda på. Han har alltid tjocka svarta solglasögon, långärmad gul skjorta och svarta långbyxor.

Vi undrar så vad han gör här, Petter har en teori att han är här för att skrämma maffian, för rädd blir man så fort man bara ser honom.

Är han undercover så gör han ett sjuhelsikes dåligt jobb, ingen kan han undgått denna märkliga syn. Kanske hittar han vårt inlägg och inser att han är upptäckt :)

Slappar dagar

Efter den strapatsrika tisdagen, så har vi tagit 2 dagar i lugnets tecken. Igår var det faktiskt lite molnigt och kom några droppar regn, fast det var bara skönt då vi ( framför allt jag ) var helt slut i kroppen efter vattenfallen. Kändes som att någon kört över mig med en bil....

Idag har vi tillbringat dagen i solstolen med nya röda märken på kroppen, samt rivit av ett pass med frisbeen på stranden.

Det blir ett kort inlägg. Vi ville mest få in lite bilder!

Just ja. Susanne ville ha med en disclaimer som går ut på att om folk tycker hon ser blek ut på bilderna så är det för att det är fel på ljuset!

De 27 vattenfallen

Efter att ha legat väldigt stilla på en solstol i snart 1 vecka tyckte vi det var dags att röra lite på påkarna och utforska mer av Dominkanska än bara vår resort. Idag bar det därför iväg till de 27 vattenfallen som på pappret lät som en lung och behaglig utflykt till bergen och lite bad och hopp i vattenfallen. Ack så fel vi hade! När vi kom fram till platsen visade det sig att vi skulle först gå uppför hela vägen, för att sedan få hoppa och bada nedför de 27 vattenfallen.

Naturen var helt enorm med höga berg och djungel på sidorna och sen där vi var, var det djupa klyftor med härligt klart färskvatten som strömmade. Så det var bara att knata på och njuta, vi skattade lite efter några minuter då vi redan var dyblöta om våra joggingskor. Sen började det på riktigt.

Vi kom fram till vattenfallen och då var vi tvunga att gå uppför i dem, det fanns ingen väg runt dem. Guiderna tog plats runt om och på sidorna om vattenfallen för att kunna hjälpa oss uppför och sen var det bara att försöka svinga sig upp, på alla knasiga sätt man kunde.

Höger fot på ena guidens fot, sen skjutsade har en uppåt och så var man tvungen att nå nästa guides hand och så skulle han dra en uppför. Missade man hans hand ville jag inte tänka på vad som kunde hända.

Redan vid kanske 3'e vattenfallet råkade Petter ut för problem, han halkade till just när han skulle nå guidens hand. Guiden fick tag i Petters flyväst som självklart var trasig och började knäppa upp sig själv där han hängde och dinglade. Usch, jag började bli riktigt nervös nu! Petter svingades runt av vattnets kraft men hängde fortfarande i guidens grepp, men nu med ryggen mot både guiden och vattnet. På något magiskt sätt lyckades han dock få ner fötterna och vända sig runt och sen var han tillslut uppe på säker mark igen. Pust!

Det tog säkert nästan 2,5 timmar att gå uppför och det var ingen promenad i parken precis. Efter kanske 2 timmar råkade jag dessutom kliva ner i ett hål mellan några stenar i en fors och en rätt så stor och vass sten ramlade ner på min tånagel. Aj Aj, Det gjorde ont men jag knatade på... sen efter nån minut så jag att skon var helt genomblodig :( Min nagel hade knäckts eller nåt och min stortå blödde som bara den. Jag fick hjälp av en guide som drog sönder min sock och gjorde ett omslag av det som värsta Mick Dundee. Sen var det på med skon och halta vidare igen. Det fanns inget sätt att ta sig därifrån förutom att gå ner och hade jag kommit så långt ville jag inte vända. Smärtan gav med sig efter ett tag med så det gick rätt så bra tillslut.

Efter allt bök, och alla missöden så var vi till slut uppe vid det 27'e vattenfallen och nu skulle nedfärden börja.

Då insåg vi vad vi gett oss in på. Vi skulle hoppa nerför det ena högre vattenfallen än det andra, och både jag och Petter är ju höjdrädda!! Vad hade vi gett oss in på?

Men på något sätt gick det och jag måste säga att tillslut njöt vi av att kasta oss ner i de ljusblå poolerna där vattnet slog ner. Ett vattenfall var hela 25 meter och utan tvekan slängde vi oss neråt, båda med andan i halsgropen men ändå. Vi vågade! Jag som endast hoppat från 5'an en gång i hela mitt liv och det för att få hela 5 poäng (wow!) från vår galna gymnastiklärare som hade betygbaserade poängsystem på hur våghalsig man var!?

Nu ligger Petter och sover från all anstränging, men jag tror min adrenalinnivå inte riktigt lagt sig än :)

Med lite tur lägger vi upp en film imorgon från vår galna dag.

Frisbee med Flamingos

I eftermiddag tog jag och Petter med oss frisbeen som jag fick av gänget i Montreal för att gå ner på stranden och kasta lite. På vägen stannade vi och testade lite. Vi kastade ett par gånger innan vi insåg att vi stod precis brevid ett "flamingo habitat" som finns här på restorten. Oops, helt plötsligt hade Petter kastat in frisbeen i Flamingosarnas hage. =)

Vi vågade inte gå in själva utan frågade en vakt om man fick gå in. Han verkade dock inte riktigt förstå vår fråga och bara skrattade. Vi gick vidare och tänkte att det nog var kört med den frisbeen, efter 5 ynka kast. Men efter nån minut kom vakten ikapp oss och hade vår fina frisbee med en stor kanadensisk flagga på i sin hand. Sicken tur att den inte var svensk ;)

Spansk skål!

Det är ju ingen hemlighet att vi saknar folket hemifrån, och ibland springer man på små saker som får en att tänka lite extra på någon där hemma.

Igår satt vi i loungen och avnjöt varsin drink. Eller, Susanne njöt av sin Caribismo, medans jag försökte få i mig någon skum olivdrink som smakade...illa...väldigt illa...

Hursomhelst, när vi sitter där och tar det lugnt så hör vi plötsligt en välbekant ramsa ifrån baren.

"Arriba, Abajo, Al Centro, A Dentro!"

Den här ramsan har Henka Larson tagit med sig från Brasilien eller Ecuador, eller vart han nu var. Han har sen dess försökt inpränta denna skål-ramsa hos oss Sundsvallsbor, med mer eller mindre lyckade resultat. Det var hursomhelst roligt att höra denna ramsa framföras på "riktigt" i dess naturliga miljö, och fick oss att få lite minnesvärda tankar i huvudet angående Henka.

All Inclusive-resenärerna

Varken jag eller Petter är som sagt vana att åka på all-inclusive, eller har ens tänkt tanken på att åka på en sån här resa innan men när vi började kolla på karibien så insåg vi att det var det eller inget och efter att ha slitit i Montreal i 6 hårda och kalla månader så tänkte vi att det är kanske precis vad vi behövde.

Innan vi åkte hit läste vi därför på om resorten och kollade kommentarer från de som varit här innan. Och folk klagade på allt... det var dålig underhållning, dålig service, dåliga drinkar, maten smakade sådär och kaffet var inte då inte alls lika gott som Timmy's (kanadas favoritcafe). Som rätt så vana packpackare som vi är såg vi framför oss risiga rum med knappt rinnande vatten och äcklig mat och endast husets vin som drickbart.

Jag vet inte om det är kanadensare som är bra på att klaga eller om vi är extra lätta att imponera på för efter snart 5 dagar så har vi letat och letat men inte hittat en enda vettig sak att klaga på. Därför har vi börjat göra en ironisk-klagolista som vi tänkte posta på forumet när vi kommer hem. Här kommer ett axplock:

En av de typ hundra barerna saknar fotstöd.
Solstolarna saknar kuddar
En av handduksutdelarna ler inte jämt

Ja ni ser, vi har det jobbigt och fattar inte varför folk åker till den här "hemska" resorten.

En sak är då säker, det var precis det här vi behövde =)

Solbränna uppdatering:
Jag är tillbaka i danskflaggestadiet och det värre än någonsin. Jag glömde dessutom smörja in hela anssiktet idag så jag ser ut som en inverterad sankt-bernards hund. Supersnyggt!

Solbränna.nu

Som alltid går man igenom vissa stadier när man är 2 blekfisar som oss som beger sig på solsemester.

Först börjar man optimistiskt. På med solskyddet och ut en hel dag i solen. Detta stadiet leder oftast till stadium 2.

Det andra stadiet är nämligen "danskflagge"-stadiet. Det är när man inser att man inte var odödlig och att Susannes fantastiska solskydd ( yeah, sure! ) inte funkade så bra som man trodde! Detta stadiet kännetecknades hos oss av att Susanne fick en lodrät dansk flagga, och jag fick en vågrät. Rött varvas med vitt precis som på våra nordiska grannars flagga.

Det tredje stadiet kallas "Syndernas soning", dvs man får smörja in sig med allt vad man har att smörja in sig med, på med t-shirts och in under parasollen! Detta är straffet för det första stadiet. Här befann vi oss idag.

Vi hoppas nu att komma in i det fjärde stadiet! "Brunhets stadiet"!! Med hela 10 dagar kvar... hoho

Puerto Plata

Nu har vi landat i pardadiset, för tro oss, det är det!

Efter att ha landat mitt i natten, tagit oss till hotell ännu senare på natten och blivit skjutsade av golfbils-killen till hotell rummet...så var vi på hotellrummet klockan 05.40 på morgonen. Phew!

Men vi var nyfikna på resorten så vi studsade upp i hyffsad tid och gav oss ut på upptäcktsfärd. Eller...vi lyckades masa oss ned till stranden och la oss som 2 vita sälar i varsin solstol.

Första problemet dök vi på vid lunchtid. Hur gör man? Vi har ju aldrig varit på all-inclusive förut? Nervösa gick vi till närmsta restaurang ( av 4 varav 3 har á la carte), slog oss tafatt ned vid närmsta bord och satt och funderade på hur det gick till. Jaha...mexikansk buffe...så vi gick och tog för oss, åt och ja...ska man betala nu? Lämna dricks? Skamset skyndade vi oss iväg som 2 tjuvar som tagit en springnota....

Samma sak senare på kvällen. "Är du säker på att vi inte ska betala någonstans?". Skynda skynda mot rummet och låsa in sig.

Första dagen var det lite molnigt, men både igår och idag har det varit strålande solsken, även fast hotellets väderprognoser har lovat "showers". Solskens-showers är det ända vi sett, så nu hoppas vi på mer showers imorgon!

Hotellområdet är verkligen en 11a på en 10-gradig skala. Rent&fräscht, grönt&lummigt. Sen är det ganska stort så det är aldrig några slagsmål om solstolar ( kanske pga av att det finns 7 poolar och en lång strand?) så det känns som att man ligger i lugn och ro hela dagarna.

Än så länge har vi inte så mycket roligt att berätta om eftersom vi bara legat i en solstol, ätit och druckit i 3 dagar. Stackars oss!!

Hasta la vista Montreal

Nu är det bara några timmar kvar tills vi åker ut till flygplatsen för att ta flyget till Puerto Plata.

Vi har packat den sista väskan, växlat in våra sista mynt och gått längs St Catherine för sista gången. Måste medge att det är lite ledsamt att lämna Montreal. Vi har ju trivts så bra här. Det kommer även att bli tomt när man inte har folk att äta middag med eller hitta på saker med hela tiden.

Idag snöar det och är några minusgrader här i Montreal medans vår väder-gadget visar att det just nu är 27 grader och sol i Puerto Plata. =) Hoppas verkligen det vädret håller i sig.

Vi kommer sakna Montreal och alla trevliga människor här!

Packdag

Idag är den stora packdagen. Eller, vi har väl pysslat med packning lite då och då hela veckan, men idag skall allt försvinna ned i väskorna.

Det visade sig att den extra väskan vi köpt inte räckte, utan Susanne fick springa ned och köpa en till! Så vi kom hit med 5 väskor, och lämnar med 7 väskor + en stor golf-resebag. Vad kattsingen har vi handlat egentligen? Jag skulle kunna tippa på att Susannes alla nya skor och handväskor tar en del plats..men 2 extra väskor?!

Jag har förövrigt blivit portad från packningen. Susanne tycker jag packar för oorganiserat!

Avskedsfest

Igår hade vi en liten get-together hemma hos oss för att säga hejdå till alla som vi spenderat de sista 6 månaderna med. Våran Montreal-familj skulle splittras ännu lite mer :(

Både jag och Petter har nu ca 1 månads semester att se fram emot. Vi ärade semestern genom att ha ett eget litet semester-tema på vår utstyrsel för kvällen. Vi hade sommarkläder, flipflops, sombrero och bjöd på paraplydrinkar.

"La familia" överraskade mig med massa paket á la Montreal-tema. Vägsaltet som Emma och Jon själv skrapat upp från vägen är min personliga favorit då det är så autentiskt :)

Efter förfesten bar det iväg till Altitude 737 för en riktig clubing. Klubben ligger längst upp i Montreals högsta skyskrapa och har 360 graders utsikt över hela staden. En våning är klubb, en lounge och en restaurang. Vi hade varit förutseende och skrivit upp oss på gästlistan men det bjöds ändå på en lång kö för att komma in, som dock gick väldigt snabbt.

Vi börjar väl bli lite gamla (inte du Emma men kanske vi andra) så efter en stund kände vi att dunkadunka-musiken var lite mycket och letade oss vidare till en Irlänsk pub med livemusik.

Efter en stund där började dock Jon bli lite riverdance-sugen och han övertalade oss att gå vidare till Hurleys med stort H. Där var det Petters och Jons gamla favoriter Solstice som spelade, varken Petter eller Jon insåg dock detta förrän kvällen var slut och skulle gå hem. En av killarna hade nämligen klippt sig och skaffat byxor, istället för shorts. Detta gjorde igenkänningen för svår för dem ;)

Sista dagen på jobbet

I fredags var sista dagen på jobbet för mig och Susanne. Sammanlagt har vi avverkat c.a 12 år på Ericsson, så det är såklart blandade känslor inför att sluta. Dels så känner man ju att det är mycket man lämnar efter sig med alla minnen etc, men samtidigt så känns det otroligt roligt att börja med något nytt.

Min grupp som jag har jobbat med dök plötsligt upp på mitt kontor och hade med sig en present. En Canadians Jersey! Perfekt! Jag hade varit sugen på att köpa en sån, men tyckte att det var lite för dyrt för en "souvenir". Men, men..nu har jag en tack vare mina kollegor!

Det mest roliga var att min teamledare kom in lite senare med Susannes teamledare och ville visa upp tröjjan för honom med orden "Kolla vad vi köpte åt Petter, vad köpte ni åt Susanne?" haha!

Tillägg från Susanne:

Efter den incidenten tog min teamledare mig åt sidan och bad om "ursäkt" genom att skylla på att tekniker kanske inte är de mest sociala människorna som är så bra på att visa uppskattning. Det blev det ju mindre pinsamt då!

Kanadensisk födelsedag

Igår var det då min riktiga födelsedag :) Förnekelsen har kommit krypande...kan jag vara 28 redan?? :O Tyckte nyss jag passerade 18 strecket!

Petter tog med mig på shopping, bara det är en födelsedagspresent för mig, helst att få gå med Petter för en gångs skull :$

Han ville nämligen köpa ett par solglasögon till mig i present, men jag fick titta ut dem själv vilket var en mycket bra deal. Redan i första affären, till Petters stora förtjusning, hittade jag ett par snygga bågar som passade perfekt! :)

Efter det bar det av hemåt för en hemlagad lyxmiddag och tårta. Det visade sig att glasögonen inte var den enda presenten. Fick även lite accessoarer till min nya golfbag :) Längtar så till golfsäsongen nu när jag har vettiga grejer att spela med. Samtidigt är det slut på undanflykterna nu... nu ska jag sänka mig!

Tack Petter för en underbar dag!
Tack även alla där hemma som hörde av sig. Det värmde över hela Atlanten!
Vi ses snart nu :)

Roliga fakta:

För några år sedan när jag skulle åka buss så utspelade sig denna konversation;

Busschauförren: -"Hel eller Halv?"
Jag: -Hel, eller vad är det för ålder på halv?"
Busschauffören: -"Hur gammal är du?"
Jag: -"22,23,24 nej 25" :$
Busschauförren: -"Halv är 16!"

Jag betalade förläget och har inte åkt buss sen dess. Har än idag inte bestämt mig om jag ska ta det som en komplimang eller inte att jag såg ut som 16.

Matlagning på franska

Vi var nyss nere på IGA och köpte födelsedagsmiddagen. Vi hittade ngn slags roulad(?) som såg smaskig ut och frågade en tjej som jobbade där hur man skulle tillreda den. Hon drog en lång förklaring på franska med lite engelska ord inslängda lite här och var. Vi nickade både och sa tack och köpte den och gick hem.

Nu när vi skulle tillaga den uppstod dock komplikationer, Petter hade förstått det som att man skulle tillaga den i en tjock panna medan jag förstod det som att man skulle ha olja på den medans man tillagade den i ugnen.

Vi får nog köra på båda varianterna för att gardera oss :) Och nästa gång ska vi inte låtsas förstå ett språk som vi inte alls kan.

Cool Runnings

Ibland så har vårt hotell speciellt besök och då brukar det stå på en tavla nere i lobbyn. Den här veckan står det "Speed Skating Canada".

I förrgår när jag skulle ta hissen ner till frukosten så stannade den på någon vånng under oss och inte klev en kille med långt rasta-hår och stor jamaica-munkjacka i gult och grönt. I sin hand hade han ett par rostiga utnötta skridskor som såg ut att vara från 70 talet. Såna där skridskor man kan se på loppis hemma ibland. I sin andra hand höll han en slip!

Nån mer än jag som tänker på Cool Runnings? :)

Svensk födelsedag

Idag när jag kom hem från jobbet, efter att förhoppningsvis jobbat min allra sista övertidstimme för E///, så överraskade min älskling mig med blommor och paket. Å jag som inte fyller år förrän imorgon? Men smarta Petter hade listat ut det allra bästa med att fylla år i en annan tisdszon;) Man får nämligen fira två födelsedagar! Så idag firade vi min svenska, med en myskväll hemma i soffan och imorgon blir det min kanadensiska. Undrar vad den håller i sitt sköte? =)

Hade även en mkt trevlig avslutningslunch med mitt team idag. Fick ett sött kort á la Hallmark med personliga hälsningar från de jag jobbat med. Kommer faktiskt sakna den mega-multikulturella arbetsplatsen. Bara idag var vi nog 9 nationaliteter, av 17 personer, runt lunchbordet . Det får man inte uppleva på så många andra platser i världen.

Titta solen!

Nu är det bara 1 vecka kvar tills vi åker till Domikanska Replbliken för vår efterlängtande semester. Kan knappt vänta tills värmen och solen. Kollade dock nyss vädret och det såg inte alls bra ut, var regn, åska, regn och åter regn som väntades närmsta tiden :( Håll tummarna att det hinner vända innan vi landar!

//Susanne-som-inte-ska-sluta-dansa-soldansen-förrän-vi-landat-om-ens-då

1 månad eller 1 vecka?

Alla vet nog att min kära Petter är fövirrad med idag tror jag nog han slog alla rekord. Han gick nämligen och köpte ett nytt månadskort på tunnelbanan än fast vi bara har exakt 1 vecka kvar och det finns veckokort för en mycket billigare summa. Nu får vi leva på soppa resten av tiden här...