De 27 vattenfallen

Efter att ha legat väldigt stilla på en solstol i snart 1 vecka tyckte vi det var dags att röra lite på påkarna och utforska mer av Dominkanska än bara vår resort. Idag bar det därför iväg till de 27 vattenfallen som på pappret lät som en lung och behaglig utflykt till bergen och lite bad och hopp i vattenfallen. Ack så fel vi hade! När vi kom fram till platsen visade det sig att vi skulle först gå uppför hela vägen, för att sedan få hoppa och bada nedför de 27 vattenfallen.

Naturen var helt enorm med höga berg och djungel på sidorna och sen där vi var, var det djupa klyftor med härligt klart färskvatten som strömmade. Så det var bara att knata på och njuta, vi skattade lite efter några minuter då vi redan var dyblöta om våra joggingskor. Sen började det på riktigt.

Vi kom fram till vattenfallen och då var vi tvunga att gå uppför i dem, det fanns ingen väg runt dem. Guiderna tog plats runt om och på sidorna om vattenfallen för att kunna hjälpa oss uppför och sen var det bara att försöka svinga sig upp, på alla knasiga sätt man kunde.

Höger fot på ena guidens fot, sen skjutsade har en uppåt och så var man tvungen att nå nästa guides hand och så skulle han dra en uppför. Missade man hans hand ville jag inte tänka på vad som kunde hända.

Redan vid kanske 3'e vattenfallet råkade Petter ut för problem, han halkade till just när han skulle nå guidens hand. Guiden fick tag i Petters flyväst som självklart var trasig och började knäppa upp sig själv där han hängde och dinglade. Usch, jag började bli riktigt nervös nu! Petter svingades runt av vattnets kraft men hängde fortfarande i guidens grepp, men nu med ryggen mot både guiden och vattnet. På något magiskt sätt lyckades han dock få ner fötterna och vända sig runt och sen var han tillslut uppe på säker mark igen. Pust!

Det tog säkert nästan 2,5 timmar att gå uppför och det var ingen promenad i parken precis. Efter kanske 2 timmar råkade jag dessutom kliva ner i ett hål mellan några stenar i en fors och en rätt så stor och vass sten ramlade ner på min tånagel. Aj Aj, Det gjorde ont men jag knatade på... sen efter nån minut så jag att skon var helt genomblodig :( Min nagel hade knäckts eller nåt och min stortå blödde som bara den. Jag fick hjälp av en guide som drog sönder min sock och gjorde ett omslag av det som värsta Mick Dundee. Sen var det på med skon och halta vidare igen. Det fanns inget sätt att ta sig därifrån förutom att gå ner och hade jag kommit så långt ville jag inte vända. Smärtan gav med sig efter ett tag med så det gick rätt så bra tillslut.

Efter allt bök, och alla missöden så var vi till slut uppe vid det 27'e vattenfallen och nu skulle nedfärden börja.

Då insåg vi vad vi gett oss in på. Vi skulle hoppa nerför det ena högre vattenfallen än det andra, och både jag och Petter är ju höjdrädda!! Vad hade vi gett oss in på?

Men på något sätt gick det och jag måste säga att tillslut njöt vi av att kasta oss ner i de ljusblå poolerna där vattnet slog ner. Ett vattenfall var hela 25 meter och utan tvekan slängde vi oss neråt, båda med andan i halsgropen men ändå. Vi vågade! Jag som endast hoppat från 5'an en gång i hela mitt liv och det för att få hela 5 poäng (wow!) från vår galna gymnastiklärare som hade betygbaserade poängsystem på hur våghalsig man var!?

Nu ligger Petter och sover från all anstränging, men jag tror min adrenalinnivå inte riktigt lagt sig än :)

Med lite tur lägger vi upp en film imorgon från vår galna dag.