tisdag 31 mars 2009
torsdag 26 mars 2009
Hemma!
Så, då var vårt Montreal äventyr slut. Efter 49 timmars resa så är vi äntligen hemma, trötta men glada.
Jag sov runt 15 timmar i natt, och Susanne landade på nästan 13 timmar...så man kan lätt säga att vi var helt färdiga när vi kom hem.
Under det senaste 6 månaderna har det blivit 178 inlägg, och nästan 5000 besök på våran blogg. Väldigt skoj för oss, och hoppas att ni har haft skoj att följa vad som hänt där borta!
Troligen så öppnar vi en ny blogg om ett tag eftersom vi fått lite blodad tand. Kanske det blir en "nytt hus" blogg, en "nytt arbete" blogg eller något helt annat. Vem vet?!
Sköt om er!
- Petter&Suss
Jag sov runt 15 timmar i natt, och Susanne landade på nästan 13 timmar...så man kan lätt säga att vi var helt färdiga när vi kom hem.
Under det senaste 6 månaderna har det blivit 178 inlägg, och nästan 5000 besök på våran blogg. Väldigt skoj för oss, och hoppas att ni har haft skoj att följa vad som hänt där borta!
Troligen så öppnar vi en ny blogg om ett tag eftersom vi fått lite blodad tand. Kanske det blir en "nytt hus" blogg, en "nytt arbete" blogg eller något helt annat. Vem vet?!
Sköt om er!
- Petter&Suss
söndag 22 mars 2009
Sista kvällen
Så var det då sista kvällen på semestern. Imorgon kväll beger vi oss till flyget för att ta vår 33-timmars resa hem. Vi har packat våra väskor och ska nu bege oss ut på penga jakt, dvs hitta något som vi kan göra av våra sista dollars på... är ju nästan svårt såhär på ett all-inklusive :)
Tänkte bara passa på att lägga upp bilder på hur bruna vi blivit...ifall vi skulle flagna innan vi landar i Svedala! :) Ok, Paula, lätt rödlätta då ;)
lördag 21 mars 2009
Världens mest irriterande reklam?
Den här reklamen har hemsökt våra hjärnor nu i 6 månader. Vi har våndats och mått dåligt så fort den spelats på TV.
Ska sanningen fram så var det en av sakerna vi kände att vi var tvungen att ta semester ifrån...men döm av våran besvikna förvåning när den spelas även här?!?
Jaja, hoppas det sabbar några fler hjärnor, så vi slipper känna oss själva....för här är den:
http://www.youtube.com/watch?v=N6NJEMnMvgI
Nu kan ni skylla på oss för några sömnlösa nätter!!
Ska sanningen fram så var det en av sakerna vi kände att vi var tvungen att ta semester ifrån...men döm av våran besvikna förvåning när den spelas även här?!?
Jaja, hoppas det sabbar några fler hjärnor, så vi slipper känna oss själva....för här är den:
http://www.youtube.com/watch?v=N6NJEMnMvgI
Nu kan ni skylla på oss för några sömnlösa nätter!!
Metallica tröjjan
När vi i början på Februari var på Metallica konserten i Newark så tyckte Susanne att jag skulle köpa en t-shirt. Eftersom jag är lite dåligt på sånt där så tyckte vi ändå att vi tog en ganska diskret t-shirt med "Metallica", "Newark", och "1 Februari 2009" på för att komma ihåg när/vart det var.
Nu visar det sig att vart man än går så har folk kommentarer om t-shirten. I Montreal så var det en 50-årig herre som kallade mig för "New Jersey *censurerat*", troligen eftersom det står newark på t-shirten, och NHL laget new Jersey Devils spelar sina hemma matcher där...Lite grumpy herre efter en Montreal Canadians förlust tidigare på kvällen?
Nu när vi är på semester så tog jag på mig den när vi skulle gå och käka middag en kväll. Vi hinner knappt komma utanför dörren på rummet vårat innan en kille hinner säga "Nice t-shirt man!", och innan vi hunnit gå våra 80 meter till restaurangen så är det en annan snubbe som stannat och berättat att han varit på samma konsert, fast på spelningen dagen innan på samma ställe i newark?!
Jaja, världen är liten...men för att slippa vara allt för social så har jag nu packat ner min Metallica t-shirt igen....
Agent 007?
Här på resorten finns alla möjliga semesterfirare, och alla utom en har en sak gemensamt, de ser verkligen ut som semesterfirare med rödbrända ryggar, flipflops och salt-trassligt hår.
Den som sticker ut är vad vi misstänker en äkta agent. FBI, CIA, MI6, vad vet vi inte men något skumt är det allt. Han käkar endast lunch, vad vi sett, och gör det alltid samma tid och samma plats, dricker ett halv glas rödvin till maten och gör allt detta i icke-semesterfirar-kläder. En dag i veckan kom han t.ex till lunchen med en tjock läderjacka med massa märken fastsydda på. Han har alltid tjocka svarta solglasögon, långärmad gul skjorta och svarta långbyxor.
Vi undrar så vad han gör här, Petter har en teori att han är här för att skrämma maffian, för rädd blir man så fort man bara ser honom.
Är han undercover så gör han ett sjuhelsikes dåligt jobb, ingen kan han undgått denna märkliga syn. Kanske hittar han vårt inlägg och inser att han är upptäckt :)
Den som sticker ut är vad vi misstänker en äkta agent. FBI, CIA, MI6, vad vet vi inte men något skumt är det allt. Han käkar endast lunch, vad vi sett, och gör det alltid samma tid och samma plats, dricker ett halv glas rödvin till maten och gör allt detta i icke-semesterfirar-kläder. En dag i veckan kom han t.ex till lunchen med en tjock läderjacka med massa märken fastsydda på. Han har alltid tjocka svarta solglasögon, långärmad gul skjorta och svarta långbyxor.
Vi undrar så vad han gör här, Petter har en teori att han är här för att skrämma maffian, för rädd blir man så fort man bara ser honom.
Är han undercover så gör han ett sjuhelsikes dåligt jobb, ingen kan han undgått denna märkliga syn. Kanske hittar han vårt inlägg och inser att han är upptäckt :)
torsdag 19 mars 2009
Slappar dagar
Efter den strapatsrika tisdagen, så har vi tagit 2 dagar i lugnets tecken. Igår var det faktiskt lite molnigt och kom några droppar regn, fast det var bara skönt då vi ( framför allt jag ) var helt slut i kroppen efter vattenfallen. Kändes som att någon kört över mig med en bil....
Just ja. Susanne ville ha med en disclaimer som går ut på att om folk tycker hon ser blek ut på bilderna så är det för att det är fel på ljuset! 
Idag har vi tillbringat dagen i solstolen med nya röda märken på kroppen, samt rivit av ett pass med frisbeen på stranden.
Det blir ett kort inlägg. Vi ville mest få in lite bilder!
Just ja. Susanne ville ha med en disclaimer som går ut på att om folk tycker hon ser blek ut på bilderna så är det för att det är fel på ljuset!
tisdag 17 mars 2009
De 27 vattenfallen
Efter att ha legat väldigt stilla på en solstol i snart 1 vecka tyckte vi det var dags att röra lite på påkarna och utforska mer av Dominkanska än bara vår resort. Idag bar det därför iväg till de 27 vattenfallen som på pappret lät som en lung och behaglig utflykt till bergen och lite bad och hopp i vattenfallen. Ack så fel vi hade! När vi kom fram till platsen visade det sig att vi skulle först gå uppför hela vägen, för att sedan få hoppa och bada nedför de 27 vattenfallen.
Naturen var helt enorm med höga berg och djungel på sidorna och sen där vi var, var det djupa klyftor med härligt klart färskvatten som strömmade. Så det var bara att knata på och njuta, vi skattade lite efter några minuter då vi redan var dyblöta om våra joggingskor. Sen började det på riktigt.
Vi kom fram till vattenfallen och då var vi tvunga att gå uppför i dem, det fanns ingen väg runt dem. Guiderna tog plats runt om och på sidorna om vattenfallen för att kunna hjälpa oss uppför och sen var det bara att försöka svinga sig upp, på alla knasiga sätt man kunde.
Höger fot på ena guidens fot, sen skjutsade har en uppåt och så var man tvungen att nå nästa guides hand och så skulle han dra en uppför. Missade man hans hand ville jag inte tänka på vad som kunde hända.
Redan vid kanske 3'e vattenfallet råkade Petter ut för problem, han halkade till just när han skulle nå guidens hand. Guiden fick tag i Petters flyväst som självklart var trasig och började knäppa upp sig själv där han hängde och dinglade. Usch, jag började bli riktigt nervös nu! Petter svingades runt av vattnets kraft men hängde fortfarande i guidens grepp, men nu med ryggen mot både guiden och vattnet. På något magiskt sätt lyckades han dock få ner fötterna och vända sig runt och sen var han tillslut uppe på säker mark igen. Pust!
Det tog säkert nästan 2,5 timmar att gå uppför och det var ingen promenad i parken precis. Efter kanske 2 timmar råkade jag dessutom kliva ner i ett hål mellan några stenar i en fors och en rätt så stor och vass sten ramlade ner på min tånagel. Aj Aj, Det gjorde ont men jag knatade på... sen efter nån minut så jag att skon var helt genomblodig :( Min nagel hade knäckts eller nåt och min stortå blödde som bara den. Jag fick hjälp av en guide som drog sönder min sock och gjorde ett omslag av det som värsta Mick Dundee. Sen var det på med skon och halta vidare igen. Det fanns inget sätt att ta sig därifrån förutom att gå ner och hade jag kommit så långt ville jag inte vända. Smärtan gav med sig efter ett tag med så det gick rätt så bra tillslut.
Efter allt bök, och alla missöden så var vi till slut uppe vid det 27'e vattenfallen och nu skulle nedfärden börja.
Då insåg vi vad vi gett oss in på. Vi skulle hoppa nerför det ena högre vattenfallen än det andra, och både jag och Petter är ju höjdrädda!! Vad hade vi gett oss in på?
Men på något sätt gick det och jag måste säga att tillslut njöt vi av att kasta oss ner i de ljusblå poolerna där vattnet slog ner. Ett vattenfall var hela 25 meter och utan tvekan slängde vi oss neråt, båda med andan i halsgropen men ändå. Vi vågade! Jag som endast hoppat från 5'an en gång i hela mitt liv och det för att få hela 5 poäng (wow!) från vår galna gymnastiklärare som hade betygbaserade poängsystem på hur våghalsig man var!?
Nu ligger Petter och sover från all anstränging, men jag tror min adrenalinnivå inte riktigt lagt sig än :)
Med lite tur lägger vi upp en film imorgon från vår galna dag.
Naturen var helt enorm med höga berg och djungel på sidorna och sen där vi var, var det djupa klyftor med härligt klart färskvatten som strömmade. Så det var bara att knata på och njuta, vi skattade lite efter några minuter då vi redan var dyblöta om våra joggingskor. Sen började det på riktigt.
Vi kom fram till vattenfallen och då var vi tvunga att gå uppför i dem, det fanns ingen väg runt dem. Guiderna tog plats runt om och på sidorna om vattenfallen för att kunna hjälpa oss uppför och sen var det bara att försöka svinga sig upp, på alla knasiga sätt man kunde.
Höger fot på ena guidens fot, sen skjutsade har en uppåt och så var man tvungen att nå nästa guides hand och så skulle han dra en uppför. Missade man hans hand ville jag inte tänka på vad som kunde hända.
Redan vid kanske 3'e vattenfallet råkade Petter ut för problem, han halkade till just när han skulle nå guidens hand. Guiden fick tag i Petters flyväst som självklart var trasig och började knäppa upp sig själv där han hängde och dinglade. Usch, jag började bli riktigt nervös nu! Petter svingades runt av vattnets kraft men hängde fortfarande i guidens grepp, men nu med ryggen mot både guiden och vattnet. På något magiskt sätt lyckades han dock få ner fötterna och vända sig runt och sen var han tillslut uppe på säker mark igen. Pust!
Det tog säkert nästan 2,5 timmar att gå uppför och det var ingen promenad i parken precis. Efter kanske 2 timmar råkade jag dessutom kliva ner i ett hål mellan några stenar i en fors och en rätt så stor och vass sten ramlade ner på min tånagel. Aj Aj, Det gjorde ont men jag knatade på... sen efter nån minut så jag att skon var helt genomblodig :( Min nagel hade knäckts eller nåt och min stortå blödde som bara den. Jag fick hjälp av en guide som drog sönder min sock och gjorde ett omslag av det som värsta Mick Dundee. Sen var det på med skon och halta vidare igen. Det fanns inget sätt att ta sig därifrån förutom att gå ner och hade jag kommit så långt ville jag inte vända. Smärtan gav med sig efter ett tag med så det gick rätt så bra tillslut.
Efter allt bök, och alla missöden så var vi till slut uppe vid det 27'e vattenfallen och nu skulle nedfärden börja.
Då insåg vi vad vi gett oss in på. Vi skulle hoppa nerför det ena högre vattenfallen än det andra, och både jag och Petter är ju höjdrädda!! Vad hade vi gett oss in på?
Men på något sätt gick det och jag måste säga att tillslut njöt vi av att kasta oss ner i de ljusblå poolerna där vattnet slog ner. Ett vattenfall var hela 25 meter och utan tvekan slängde vi oss neråt, båda med andan i halsgropen men ändå. Vi vågade! Jag som endast hoppat från 5'an en gång i hela mitt liv och det för att få hela 5 poäng (wow!) från vår galna gymnastiklärare som hade betygbaserade poängsystem på hur våghalsig man var!?
Nu ligger Petter och sover från all anstränging, men jag tror min adrenalinnivå inte riktigt lagt sig än :)
Med lite tur lägger vi upp en film imorgon från vår galna dag.
måndag 16 mars 2009
Frisbee med Flamingos
I eftermiddag tog jag och Petter med oss frisbeen som jag fick av gänget i Montreal för att gå ner på stranden och kasta lite. På vägen stannade vi och testade lite. Vi kastade ett par gånger innan vi insåg att vi stod precis brevid ett "flamingo habitat" som finns här på restorten. Oops, helt plötsligt hade Petter kastat in frisbeen i Flamingosarnas hage. =)
Vi vågade inte gå in själva utan frågade en vakt om man fick gå in. Han verkade dock inte riktigt förstå vår fråga och bara skrattade. Vi gick vidare och tänkte att det nog var kört med den frisbeen, efter 5 ynka kast. Men efter nån minut kom vakten ikapp oss och hade vår fina frisbee med en stor kanadensisk flagga på i sin hand. Sicken tur att den inte var svensk ;)
Vi vågade inte gå in själva utan frågade en vakt om man fick gå in. Han verkade dock inte riktigt förstå vår fråga och bara skrattade. Vi gick vidare och tänkte att det nog var kört med den frisbeen, efter 5 ynka kast. Men efter nån minut kom vakten ikapp oss och hade vår fina frisbee med en stor kanadensisk flagga på i sin hand. Sicken tur att den inte var svensk ;)
Spansk skål!
Det är ju ingen hemlighet att vi saknar folket hemifrån, och ibland springer man på små saker som får en att tänka lite extra på någon där hemma.
Igår satt vi i loungen och avnjöt varsin drink. Eller, Susanne njöt av sin Caribismo, medans jag försökte få i mig någon skum olivdrink som smakade...illa...väldigt illa...
Hursomhelst, när vi sitter där och tar det lugnt så hör vi plötsligt en välbekant ramsa ifrån baren.
"Arriba, Abajo, Al Centro, A Dentro!"
Den här ramsan har Henka Larson tagit med sig från Brasilien eller Ecuador, eller vart han nu var. Han har sen dess försökt inpränta denna skål-ramsa hos oss Sundsvallsbor, med mer eller mindre lyckade resultat. Det var hursomhelst roligt att höra denna ramsa framföras på "riktigt" i dess naturliga miljö, och fick oss att få lite minnesvärda tankar i huvudet angående Henka.
Igår satt vi i loungen och avnjöt varsin drink. Eller, Susanne njöt av sin Caribismo, medans jag försökte få i mig någon skum olivdrink som smakade...illa...väldigt illa...
Hursomhelst, när vi sitter där och tar det lugnt så hör vi plötsligt en välbekant ramsa ifrån baren.
"Arriba, Abajo, Al Centro, A Dentro!"
Den här ramsan har Henka Larson tagit med sig från Brasilien eller Ecuador, eller vart han nu var. Han har sen dess försökt inpränta denna skål-ramsa hos oss Sundsvallsbor, med mer eller mindre lyckade resultat. Det var hursomhelst roligt att höra denna ramsa framföras på "riktigt" i dess naturliga miljö, och fick oss att få lite minnesvärda tankar i huvudet angående Henka.
lördag 14 mars 2009
All Inclusive-resenärerna
Varken jag eller Petter är som sagt vana att åka på all-inclusive, eller har ens tänkt tanken på att åka på en sån här resa innan men när vi började kolla på karibien så insåg vi att det var det eller inget och efter att ha slitit i Montreal i 6 hårda och kalla månader så tänkte vi att det är kanske precis vad vi behövde.
Innan vi åkte hit läste vi därför på om resorten och kollade kommentarer från de som varit här innan. Och folk klagade på allt... det var dålig underhållning, dålig service, dåliga drinkar, maten smakade sådär och kaffet var inte då inte alls lika gott som Timmy's (kanadas favoritcafe). Som rätt så vana packpackare som vi är såg vi framför oss risiga rum med knappt rinnande vatten och äcklig mat och endast husets vin som drickbart.
Jag vet inte om det är kanadensare som är bra på att klaga eller om vi är extra lätta att imponera på för efter snart 5 dagar så har vi letat och letat men inte hittat en enda vettig sak att klaga på. Därför har vi börjat göra en ironisk-klagolista som vi tänkte posta på forumet när vi kommer hem. Här kommer ett axplock:
En av de typ hundra barerna saknar fotstöd.
Solstolarna saknar kuddar
En av handduksutdelarna ler inte jämt
Ja ni ser, vi har det jobbigt och fattar inte varför folk åker till den här "hemska" resorten.
En sak är då säker, det var precis det här vi behövde =)
Solbränna uppdatering:
Jag är tillbaka i danskflaggestadiet och det värre än någonsin. Jag glömde dessutom smörja in hela anssiktet idag så jag ser ut som en inverterad sankt-bernards hund. Supersnyggt!
Innan vi åkte hit läste vi därför på om resorten och kollade kommentarer från de som varit här innan. Och folk klagade på allt... det var dålig underhållning, dålig service, dåliga drinkar, maten smakade sådär och kaffet var inte då inte alls lika gott som Timmy's (kanadas favoritcafe). Som rätt så vana packpackare som vi är såg vi framför oss risiga rum med knappt rinnande vatten och äcklig mat och endast husets vin som drickbart.
Jag vet inte om det är kanadensare som är bra på att klaga eller om vi är extra lätta att imponera på för efter snart 5 dagar så har vi letat och letat men inte hittat en enda vettig sak att klaga på. Därför har vi börjat göra en ironisk-klagolista som vi tänkte posta på forumet när vi kommer hem. Här kommer ett axplock:
En av de typ hundra barerna saknar fotstöd.
Solstolarna saknar kuddar
En av handduksutdelarna ler inte jämt
Ja ni ser, vi har det jobbigt och fattar inte varför folk åker till den här "hemska" resorten.
En sak är då säker, det var precis det här vi behövde =)
Solbränna uppdatering:
Jag är tillbaka i danskflaggestadiet och det värre än någonsin. Jag glömde dessutom smörja in hela anssiktet idag så jag ser ut som en inverterad sankt-bernards hund. Supersnyggt!
fredag 13 mars 2009
Solbränna.nu
Som alltid går man igenom vissa stadier när man är 2 blekfisar som oss som beger sig på solsemester.
Först börjar man optimistiskt. På med solskyddet och ut en hel dag i solen. Detta stadiet leder oftast till stadium 2.
Det andra stadiet är nämligen "danskflagge"-stadiet. Det är när man inser att man inte var odödlig och att Susannes fantastiska solskydd ( yeah, sure! ) inte funkade så bra som man trodde! Detta stadiet kännetecknades hos oss av att Susanne fick en lodrät dansk flagga, och jag fick en vågrät. Rött varvas med vitt precis som på våra nordiska grannars flagga.
Det tredje stadiet kallas "Syndernas soning", dvs man får smörja in sig med allt vad man har att smörja in sig med, på med t-shirts och in under parasollen! Detta är straffet för det första stadiet. Här befann vi oss idag.
Vi hoppas nu att komma in i det fjärde stadiet! "Brunhets stadiet"!! Med hela 10 dagar kvar... hoho
torsdag 12 mars 2009
Puerto Plata
Nu har vi landat i pardadiset, för tro oss, det är det!
Efter att ha landat mitt i natten, tagit oss till hotell ännu senare på natten och blivit skjutsade av golfbils-killen till hotell rummet...så var vi på hotellrummet klockan 05.40 på morgonen. Phew!
Men vi var nyfikna på resorten så vi studsade upp i hyffsad tid och gav oss ut på upptäcktsfärd. Eller...vi lyckades masa oss ned till stranden och la oss som 2 vita sälar i varsin solstol.
Första problemet dök vi på vid lunchtid. Hur gör man? Vi har ju aldrig varit på all-inclusive förut? Nervösa gick vi till närmsta restaurang ( av 4 varav 3 har á la carte), slog oss tafatt ned vid närmsta bord och satt och funderade på hur det gick till. Jaha...mexikansk buffe...så vi gick och tog för oss, åt och ja...ska man betala nu? Lämna dricks? Skamset skyndade vi oss iväg som 2 tjuvar som tagit en springnota....
Samma sak senare på kvällen. "Är du säker på att vi inte ska betala någonstans?". Skynda skynda mot rummet och låsa in sig.
Första dagen var det lite molnigt, men både igår och idag har det varit strålande solsken, även fast hotellets väderprognoser har lovat "showers". Solskens-showers är det ända vi sett, så nu hoppas vi på mer showers imorgon!
Hotellområdet är verkligen en 11a på en 10-gradig skala. Rent&fräscht, grönt&lummigt. Sen är det ganska stort så det är aldrig några slagsmål om solstolar ( kanske pga av att det finns 7 poolar och en lång strand?) så det känns som att man ligger i lugn och ro hela dagarna.
Än så länge har vi inte så mycket roligt att berätta om eftersom vi bara legat i en solstol, ätit och druckit i 3 dagar. Stackars oss!!
måndag 9 mars 2009
Hasta la vista Montreal
Nu är det bara några timmar kvar tills vi åker ut till flygplatsen för att ta flyget till Puerto Plata.
Vi har packat den sista väskan, växlat in våra sista mynt och gått längs St Catherine för sista gången. Måste medge att det är lite ledsamt att lämna Montreal. Vi har ju trivts så bra här. Det kommer även att bli tomt när man inte har folk att äta middag med eller hitta på saker med hela tiden.
Vi har packat den sista väskan, växlat in våra sista mynt och gått längs St Catherine för sista gången. Måste medge att det är lite ledsamt att lämna Montreal. Vi har ju trivts så bra här. Det kommer även att bli tomt när man inte har folk att äta middag med eller hitta på saker med hela tiden.
Idag snöar det och är några minusgrader här i Montreal medans vår väder-gadget visar att det just nu är 27 grader och sol i Puerto Plata. =) Hoppas verkligen det vädret håller i sig.
Vi kommer sakna Montreal och alla trevliga människor här!
söndag 8 mars 2009
Packdag
Idag är den stora packdagen. Eller, vi har väl pysslat med packning lite då och då hela veckan, men idag skall allt försvinna ned i väskorna.
Det visade sig att den extra väskan vi köpt inte räckte, utan Susanne fick springa ned och köpa en till! Så vi kom hit med 5 väskor, och lämnar med 7 väskor + en stor golf-resebag. Vad kattsingen har vi handlat egentligen? Jag skulle kunna tippa på att Susannes alla nya skor och handväskor tar en del plats..men 2 extra väskor?!
Jag har förövrigt blivit portad från packningen. Susanne tycker jag packar för oorganiserat!
Det visade sig att den extra väskan vi köpt inte räckte, utan Susanne fick springa ned och köpa en till! Så vi kom hit med 5 väskor, och lämnar med 7 väskor + en stor golf-resebag. Vad kattsingen har vi handlat egentligen? Jag skulle kunna tippa på att Susannes alla nya skor och handväskor tar en del plats..men 2 extra väskor?!
Jag har förövrigt blivit portad från packningen. Susanne tycker jag packar för oorganiserat!
Avskedsfest
Igår hade vi en liten get-together hemma hos oss för att säga hejdå till alla som vi spenderat de sista 6 månaderna med. Våran Montreal-familj skulle splittras ännu lite mer :(
Vi börjar väl bli lite gamla (inte du Emma men kanske vi andra) så efter en stund kände vi att dunkadunka-musiken var lite mycket och letade oss vidare till en Irlänsk pub med livemusik.
Både jag och Petter har nu ca 1 månads semester att se fram emot. Vi ärade semestern genom att ha ett eget litet semester-tema på vår utstyrsel för kvällen. Vi hade sommarkläder, flipflops, sombrero och bjöd på paraplydrinkar.
"La familia" överraskade mig med massa paket á la Montreal-tema. Vägsaltet som Emma och Jon själv skrapat upp från vägen är min personliga favorit då det är så autentiskt :)
Efter förfesten bar det iväg till Altitude 737 för en riktig clubing. Klubben ligger längst upp i Montreals högsta skyskrapa och har 360 graders utsikt över hela staden. En våning är klubb, en lounge och en restaurang. Vi hade varit förutseende och skrivit upp oss på gästlistan men det bjöds ändå på en lång kö för att komma in, som dock gick väldigt snabbt.
Vi börjar väl bli lite gamla (inte du Emma men kanske vi andra) så efter en stund kände vi att dunkadunka-musiken var lite mycket och letade oss vidare till en Irlänsk pub med livemusik.
Efter en stund där började dock Jon bli lite riverdance-sugen och han övertalade oss att gå vidare till Hurleys med stort H. Där var det Petters och Jons gamla favoriter Solstice som spelade, varken Petter eller Jon insåg dock detta förrän kvällen var slut och skulle gå hem. En av killarna hade nämligen klippt sig och skaffat byxor, istället för shorts. Detta gjorde igenkänningen för svår för dem ;)
Sista dagen på jobbet
I fredags var sista dagen på jobbet för mig och Susanne. Sammanlagt har vi avverkat c.a 12 år på Ericsson, så det är såklart blandade känslor inför att sluta. Dels så känner man ju att det är mycket man lämnar efter sig med alla minnen etc, men samtidigt så känns det otroligt roligt att börja med något nytt.
Det mest roliga var att min teamledare kom in lite senare med Susannes teamledare och ville visa upp tröjjan för honom med orden "Kolla vad vi köpte åt Petter, vad köpte ni åt Susanne?" haha!
Min grupp som jag har jobbat med dök plötsligt upp på mitt kontor och hade med sig en present. En Canadians Jersey! Perfekt! Jag hade varit sugen på att köpa en sån, men tyckte att det var lite för dyrt för en "souvenir". Men, men..nu har jag en tack vare mina kollegor!
Det mest roliga var att min teamledare kom in lite senare med Susannes teamledare och ville visa upp tröjjan för honom med orden "Kolla vad vi köpte åt Petter, vad köpte ni åt Susanne?" haha!
Tillägg från Susanne:
Efter den incidenten tog min teamledare mig åt sidan och bad om "ursäkt" genom att skylla på att tekniker kanske inte är de mest sociala människorna som är så bra på att visa uppskattning. Det blev det ju mindre pinsamt då!
torsdag 5 mars 2009
Kanadensisk födelsedag
Igår var det då min riktiga födelsedag :) Förnekelsen har kommit krypande...kan jag vara 28 redan?? :O Tyckte nyss jag passerade 18 strecket!
Petter tog med mig på shopping, bara det är en födelsedagspresent för mig, helst att få gå med Petter för en gångs skull :$
Han ville nämligen köpa ett par solglasögon till mig i present, men jag fick titta ut dem själv vilket var en mycket bra deal. Redan i första affären, till Petters stora förtjusning, hittade jag ett par snygga bågar som passade perfekt! :)
Efter det bar det av hemåt för en hemlagad lyxmiddag och tårta. Det visade sig att glasögonen inte var den enda presenten. Fick även lite accessoarer till min nya golfbag :) Längtar så till golfsäsongen nu när jag har vettiga grejer att spela med. Samtidigt är det slut på undanflykterna nu... nu ska jag sänka mig!
Tack Petter för en underbar dag!
Tack även alla där hemma som hörde av sig. Det värmde över hela Atlanten!
Vi ses snart nu :)
Roliga fakta:
För några år sedan när jag skulle åka buss så utspelade sig denna konversation;
Busschauförren: -"Hel eller Halv?"
Jag: -Hel, eller vad är det för ålder på halv?"
Busschauffören: -"Hur gammal är du?"
Jag: -"22,23,24 nej 25" :$
Busschauförren: -"Halv är 16!"
Jag betalade förläget och har inte åkt buss sen dess. Har än idag inte bestämt mig om jag ska ta det som en komplimang eller inte att jag såg ut som 16.
onsdag 4 mars 2009
Matlagning på franska
Vi var nyss nere på IGA och köpte födelsedagsmiddagen. Vi hittade ngn slags roulad(?) som såg smaskig ut och frågade en tjej som jobbade där hur man skulle tillreda den. Hon drog en lång förklaring på franska med lite engelska ord inslängda lite här och var. Vi nickade både och sa tack och köpte den och gick hem.
Nu när vi skulle tillaga den uppstod dock komplikationer, Petter hade förstått det som att man skulle tillaga den i en tjock panna medan jag förstod det som att man skulle ha olja på den medans man tillagade den i ugnen.
Vi får nog köra på båda varianterna för att gardera oss :) Och nästa gång ska vi inte låtsas förstå ett språk som vi inte alls kan.
Nu när vi skulle tillaga den uppstod dock komplikationer, Petter hade förstått det som att man skulle tillaga den i en tjock panna medan jag förstod det som att man skulle ha olja på den medans man tillagade den i ugnen.
Vi får nog köra på båda varianterna för att gardera oss :) Och nästa gång ska vi inte låtsas förstå ett språk som vi inte alls kan.
Cool Runnings
Ibland så har vårt hotell speciellt besök och då brukar det stå på en tavla nere i lobbyn. Den här veckan står det "Speed Skating Canada".
I förrgår när jag skulle ta hissen ner till frukosten så stannade den på någon vånng under oss och inte klev en kille med långt rasta-hår och stor jamaica-munkjacka i gult och grönt. I sin hand hade han ett par rostiga utnötta skridskor som såg ut att vara från 70 talet. Såna där skridskor man kan se på loppis hemma ibland. I sin andra hand höll han en slip!
Nån mer än jag som tänker på Cool Runnings? :)
I förrgår när jag skulle ta hissen ner till frukosten så stannade den på någon vånng under oss och inte klev en kille med långt rasta-hår och stor jamaica-munkjacka i gult och grönt. I sin hand hade han ett par rostiga utnötta skridskor som såg ut att vara från 70 talet. Såna där skridskor man kan se på loppis hemma ibland. I sin andra hand höll han en slip!
Nån mer än jag som tänker på Cool Runnings? :)
tisdag 3 mars 2009
Svensk födelsedag
Idag när jag kom hem från jobbet, efter att förhoppningsvis jobbat min allra sista övertidstimme för E///, så överraskade min älskling mig med blommor och paket. Å jag som inte fyller år förrän imorgon? Men smarta Petter hade listat ut det allra bästa med att fylla år i en annan tisdszon;) Man får nämligen fira två födelsedagar! Så idag firade vi min svenska, med en myskväll hemma i soffan och imorgon blir det min kanadensiska. Undrar vad den håller i sitt sköte? =)
Hade även en mkt trevlig avslutningslunch med mitt team idag. Fick ett sött kort á la Hallmark med personliga hälsningar från de jag jobbat med. Kommer faktiskt sakna den mega-multikulturella arbetsplatsen. Bara idag var vi nog 9 nationaliteter, av 17 personer, runt lunchbordet . Det får man inte uppleva på så många andra platser i världen.
Hade även en mkt trevlig avslutningslunch med mitt team idag. Fick ett sött kort á la Hallmark med personliga hälsningar från de jag jobbat med. Kommer faktiskt sakna den mega-multikulturella arbetsplatsen. Bara idag var vi nog 9 nationaliteter, av 17 personer, runt lunchbordet . Det får man inte uppleva på så många andra platser i världen.
måndag 2 mars 2009
Titta solen!
Nu är det bara 1 vecka kvar tills vi åker till Domikanska Replbliken för vår efterlängtande semester. Kan knappt vänta tills värmen och solen. Kollade dock nyss vädret och det såg inte alls bra ut, var regn, åska, regn och åter regn som väntades närmsta tiden :( Håll tummarna att det hinner vända innan vi landar!
//Susanne-som-inte-ska-sluta-dansa-soldansen-förrän-vi-landat-om-ens-då
//Susanne-som-inte-ska-sluta-dansa-soldansen-förrän-vi-landat-om-ens-då
1 månad eller 1 vecka?
Alla vet nog att min kära Petter är fövirrad med idag tror jag nog han slog alla rekord. Han gick nämligen och köpte ett nytt månadskort på tunnelbanan än fast vi bara har exakt 1 vecka kvar och det finns veckokort för en mycket billigare summa. Nu får vi leva på soppa resten av tiden här...
fredag 27 februari 2009
Snabblunch
Igår var Manges sista dag på kontoret och hans och Petters sektion hade ordnat med en avslutningslunch för dem båda. Lilla jag skulle tydligen följa med jag med även fast jag inte jobbar i samma sektion...kanske i egenskap av flickvän :$. Jaja, lite pinsamt var det men jag kunde inte tacka nej så jag följde med.
Tydligen kunde vi inte vara borta så länge så vi åkte till ett Steakhouse som låg endast en kort bit bort. Jag beställde ribs och ris. 1 timme(!) senare kommer min tallrik och på den ligger en biff och en bakad potatis utan röra eller någonting alls. När jag säger till om misstaget så säger servitören "Vi kan fixa ribs och ris men då får du vänta lika länge till" Huh? Jag orkade inte vänta vi var ju trots alls på lunch. 2 timmar senare hade vi ätit upp och begav oss tillbaka till kontoret. En riktig snabblunch á la Montréal :)
Mange fick en gul och blå ryggsäck som avlutningspresent. Sött!
Ska bli spännande att se vad Petter får nästa vecka när det är hans sista dag. =)
Tydligen kunde vi inte vara borta så länge så vi åkte till ett Steakhouse som låg endast en kort bit bort. Jag beställde ribs och ris. 1 timme(!) senare kommer min tallrik och på den ligger en biff och en bakad potatis utan röra eller någonting alls. När jag säger till om misstaget så säger servitören "Vi kan fixa ribs och ris men då får du vänta lika länge till" Huh? Jag orkade inte vänta vi var ju trots alls på lunch. 2 timmar senare hade vi ätit upp och begav oss tillbaka till kontoret. En riktig snabblunch á la Montréal :)
Mange fick en gul och blå ryggsäck som avlutningspresent. Sött!
Ska bli spännande att se vad Petter får nästa vecka när det är hans sista dag. =)
Nackspärr igen
I veckan har det varit lite för mkt jobb (ja det är sant, vi jobbar med även fast det inte verkar så;)) och i tordags visade det sig i form av att min nackspärr kom tillbaka. Jag kämpade mig igenom förmiddagen idag men fick sen ge upp för jag kunde inte sitta vid skrivbordet...och Kanada verkar inte ha insett att det finns höj-och-sänkbara skrivbord ännu så det fanns inget annat att göra. Nästan en ursäkt värdig en riktig kanadensare faktiskt :)
Ett tips från en som provat: käka inte soppa till lunch om du har nackspärr. Fattar inte vad jag tänkte på! Måste sett roligt ut iaf och mätt blev jag då inte helller :$
Ett tips från en som provat: käka inte soppa till lunch om du har nackspärr. Fattar inte vad jag tänkte på! Måste sett roligt ut iaf och mätt blev jag då inte helller :$
onsdag 25 februari 2009
Bortglömd fettisdag
Gårdagen var så full av aktiviteter att jag helt glömde bort att det var fettisdag. Jag må ha dåligt minne men en sån sak glömmer jag då inte så lätt!
Därför har jag idag, hela dagen, suttit och suktat efter min fars supergoda semlor, som jag lovar är de bästa i Norrland!
För 2 veckor sedan, när vi trodde att det var fettisdag men var helt ute och cyklade så försökte vi hitta semlor här i Montreal. Efter lite undersökningar var det närmaste vi kom en kinesisk "cream-bun". Men en semla utan mandelmassa är ju ingen semla så det fick vara...kanske tur det med tanke på att vi var hela 2 veckor för tidiga ;)
Det får bli dubbel med semlor nästa år istället!
Därför har jag idag, hela dagen, suttit och suktat efter min fars supergoda semlor, som jag lovar är de bästa i Norrland!
För 2 veckor sedan, när vi trodde att det var fettisdag men var helt ute och cyklade så försökte vi hitta semlor här i Montreal. Efter lite undersökningar var det närmaste vi kom en kinesisk "cream-bun". Men en semla utan mandelmassa är ju ingen semla så det fick vara...kanske tur det med tanke på att vi var hela 2 veckor för tidiga ;)
Det får bli dubbel med semlor nästa år istället!
Montreal VS Suddarna
Igår var det dags för hockey igen. Montreal vs Canadians och med en återuppstånden Mats Sundin så var det klart att vi skulle hylla honom! Hasse och Jon tog på sig uppgiften att skaffa fram lämpliga t-shirts, och här nedan kan ni se resultatet. Lysande!
Efter att ha klätt upp oss, sminkat oss och tagit på huligan ansiktsuttrycken ( Som Susanne demonstrerar på bilden ) så begav vi oss glada i hågen ned mot Centre Bell. 9 svenskar vara vi som skulle njuta av svensklaget Vancouver med Sundin, Sedinarna, Öhlund och Edler i laget!
Vi hade redan blivit varnade innan om att Mats Sundin inte var så populär i Montreal. Dels så har han ju spelat för värsta konkurrenten Toronto i 13 år, sen så ville Montreal ha hit honom inför den här säsongen, men han tackade nej. Men att hela stadion skulle bua så fort han fick pucken visste vi inte, och där sitter vi 9 svenskar med "Sudden!!!" skrivit på bröstet. Oops!
Men montrealarna är härliga. Även fast dom buade och rackade ned på oss så fort vi ropade något om Sundin så var det hela tiden med glimten i ögat, och det var aldrig någon hotfull stämmningen. Tvärtom så kom många fram och pratade med oss och var på väldigt bra humör.Man kan ju bara tänka sig vad som skulle hända om 9 Hammarbyare gick och ställde sig i AIK´s klack? Nä, där har svenska elitklubbars fanclubar verkligen något att lära sig av.
Tyvärr förlorade nu Vancouver med 0-3...men det var skoj ändå! Och jag kan lova att "Suddarna" vann "eftermatchen" på Hurley´s!
Efter att ha klätt upp oss, sminkat oss och tagit på huligan ansiktsuttrycken ( Som Susanne demonstrerar på bilden ) så begav vi oss glada i hågen ned mot Centre Bell. 9 svenskar vara vi som skulle njuta av svensklaget Vancouver med Sundin, Sedinarna, Öhlund och Edler i laget!
Vi hade redan blivit varnade innan om att Mats Sundin inte var så populär i Montreal. Dels så har han ju spelat för värsta konkurrenten Toronto i 13 år, sen så ville Montreal ha hit honom inför den här säsongen, men han tackade nej. Men att hela stadion skulle bua så fort han fick pucken visste vi inte, och där sitter vi 9 svenskar med "Sudden!!!" skrivit på bröstet. Oops!
Men montrealarna är härliga. Även fast dom buade och rackade ned på oss så fort vi ropade något om Sundin så var det hela tiden med glimten i ögat, och det var aldrig någon hotfull stämmningen. Tvärtom så kom många fram och pratade med oss och var på väldigt bra humör.Man kan ju bara tänka sig vad som skulle hända om 9 Hammarbyare gick och ställde sig i AIK´s klack? Nä, där har svenska elitklubbars fanclubar verkligen något att lära sig av.
Tyvärr förlorade nu Vancouver med 0-3...men det var skoj ändå! Och jag kan lova att "Suddarna" vann "eftermatchen" på Hurley´s!
måndag 23 februari 2009
Oscarskväll!
Igår var det Oscarskväll, och jag som försökt se Oscarsgalan varje natt dom senaste 12-13 åren var väldigt glad över att vara här borta så att man kan se det under normala tider!
Susanne som är extremt tävlingsinriktad ville ju såklart att vi skulle tippa var för sig om vilka som vann respektive kategori. Jaja, jag som inte är så speciellt tävlingsinriktad gick ju glatt med på det, men ångrade mig ganska snart när jag fått 6 av 7 rätt och Susanne satt och mumlade något ohörbart. Som tur var knappade hon in lite och fick tillbaks livsglädjen och det vart spännande in till slutet.
Såklart så vann jag tillslut med 16 rätt av 24 möjliga ( Vissa kategorier är ju HELT omöjliga att gissa ), och jag måste säga att det verkligen var jätteskönt att vinna denna prestigekamp ;]
Bäst under Oscars: Hugh Jackmans inledningsnummer där han sjöng, dansade och roade.
Sämst under Oscars: Ben Stillers imitation av Joaquin Phoenix
Mest välförtjänt under Oscars: Slumdog Millionairs 8a Oscars.
Mest tårdrypande under Oscars: Heath Ledgers familjs tacktal.
Mest överraskande: Kate Winslets pappas busvissling på uppmaning under hennes tacktal.
Susanne som är extremt tävlingsinriktad ville ju såklart att vi skulle tippa var för sig om vilka som vann respektive kategori. Jaja, jag som inte är så speciellt tävlingsinriktad gick ju glatt med på det, men ångrade mig ganska snart när jag fått 6 av 7 rätt och Susanne satt och mumlade något ohörbart. Som tur var knappade hon in lite och fick tillbaks livsglädjen och det vart spännande in till slutet.
Såklart så vann jag tillslut med 16 rätt av 24 möjliga ( Vissa kategorier är ju HELT omöjliga att gissa ), och jag måste säga att det verkligen var jätteskönt att vinna denna prestigekamp ;]
Bäst under Oscars: Hugh Jackmans inledningsnummer där han sjöng, dansade och roade.
Sämst under Oscars: Ben Stillers imitation av Joaquin Phoenix
Mest välförtjänt under Oscars: Slumdog Millionairs 8a Oscars.
Mest tårdrypande under Oscars: Heath Ledgers familjs tacktal.
Mest överraskande: Kate Winslets pappas busvissling på uppmaning under hennes tacktal.
Miljövänligt Jeopardy
Amerikanska Jeopardy är verkligen supersvårt. Ofta förstår man inte ens "svaret" utan är helt rådvill. Och deltagarna är verkligen smarta. Det kan vara ett citat som en amerikansk president sa i en speciell intervju nån gång på 70 talet och alla deltagare kastar sig på knapparna och jag lovar att alla kan med. Väldigt imponerande om än lite insnöat. T.ex är nästan alltid en kategori sponsrad av armén!?
Idag så var det dock en fråga på 1200$ kategorin (den näst högsta) som förbluffade oss.
Frågan var en videofråga där en dam står vid en helt vanlig kompost och frågar typ "Vad är detta?" Alla deltagare står frågande för en stund innan en av dem vågar sig på en chansning. "Vad är en hmm kompost?"
Hur kan det vara möjligt? Hur kan man leva i dagen samhälle, vara så välutbildad och inte veta vad en kompost är?
Nästan så man blir mörkrädd faktiskt... men då har jag inte ens börjat berätta om TV-showen "Family Feud". Titta här om ni vågar: http://www.youtube.com/watch?v=Mrf3Xr-XKPI eller för att spä på "myten" om amerikaners dåliga världsuppfattning:
http://www.youtube.com/watch?v=g_aPGI5dUeo
Idag så var det dock en fråga på 1200$ kategorin (den näst högsta) som förbluffade oss.
Frågan var en videofråga där en dam står vid en helt vanlig kompost och frågar typ "Vad är detta?" Alla deltagare står frågande för en stund innan en av dem vågar sig på en chansning. "Vad är en hmm kompost?"
Hur kan det vara möjligt? Hur kan man leva i dagen samhälle, vara så välutbildad och inte veta vad en kompost är?
Nästan så man blir mörkrädd faktiskt... men då har jag inte ens börjat berätta om TV-showen "Family Feud". Titta här om ni vågar: http://www.youtube.com/watch?v=Mrf3Xr-XKPI eller för att spä på "myten" om amerikaners dåliga världsuppfattning:
http://www.youtube.com/watch?v=g_aPGI5dUeo
söndag 22 februari 2009
Titus
Jag som trodde Titus var i säkert förvar hemma på Svedjeholmen blev för en stund lite orolig idag när jag såg snödjupsrapporten på TV. Det finns tydligen ett berg här i närheten som är namne med vår söta lilla pratsamma vän där hemma. Saknar dig Tiiiitus!
Slask och yrsnö
Idag snöade det så det yrde och vägarna var slaskiga som alltid. Montrealarna saltar som galningar så nästan oavsett temperatur så är det blött på vägarna.
Vi begav oss en sväng ner till hamnen för att kolla på en festival som pågår där. Det var massa aktiviteter; pulkbackar, pariserhjul, lotterier, skridskobanor och massa annat smått och gott. Det mesta var dock för barn och vädret gjorde att man inte gärna var ute allt för länge. Vi gick runt och kollade en kort sväng innan vi begav oss hem för en lazy sunday istället.
Det är dagar som dessa man verkligen längtar till 9 mars då vi landar på en varm och förhoppningsvis solig ö i västindien.
Vi begav oss en sväng ner till hamnen för att kolla på en festival som pågår där. Det var massa aktiviteter; pulkbackar, pariserhjul, lotterier, skridskobanor och massa annat smått och gott. Det mesta var dock för barn och vädret gjorde att man inte gärna var ute allt för länge. Vi gick runt och kollade en kort sväng innan vi begav oss hem för en lazy sunday istället.
Det är dagar som dessa man verkligen längtar till 9 mars då vi landar på en varm och förhoppningsvis solig ö i västindien.
Bring your own!
I Fredags så tog Susanne med mig till en Afghansk restaurang som hon hade blivit tipsad om. Vi hade naturligtvis kollat upp restaurangen på nätet för att se vart den låg, och på deras hemsida så stod det att dom hade "Bring your own wine" som låter som en smart idé för folk som inte vill betala överpris på vinet på restaurangen, men vi hade väl inte direkt tänkt dricka något vin så vi skippade det.
Vi hittade iaf fram till restaurangen, slog oss ned och bestämde oss för en 4-a rätters meny som dom hade för c.a 200 kronor. Helt klart prisvärt för att testa det Afghanska köket. När kyparen hade tagit våran order och gått iväg så reagerade vi på att han inte frågade vad vi ville dricka? Även fast det är "Bring your own wine" så måste dom väl ha något att erbjuda mer än vatten?
Efter att ha dribblat lite fram och tillbaks om vem som ska ta mod till dig och gå och fråga hur det funkar, så landar lotten på mig. Och mycket riktigt, dom servar ingenting dryckesväges där, för det är ju "Bring your own"!?
Så det var bara för mig att ta på mig mössan, bege mig ut i kylan, gå runt hörnet till närmsta lilla butik och inhandla en flaska vin...
Så tänk på det. I Kanada betyder "Bring your own wine" att "You MUST bring your own wine!"
Vi hittade iaf fram till restaurangen, slog oss ned och bestämde oss för en 4-a rätters meny som dom hade för c.a 200 kronor. Helt klart prisvärt för att testa det Afghanska köket. När kyparen hade tagit våran order och gått iväg så reagerade vi på att han inte frågade vad vi ville dricka? Även fast det är "Bring your own wine" så måste dom väl ha något att erbjuda mer än vatten?
Efter att ha dribblat lite fram och tillbaks om vem som ska ta mod till dig och gå och fråga hur det funkar, så landar lotten på mig. Och mycket riktigt, dom servar ingenting dryckesväges där, för det är ju "Bring your own"!?
Så det var bara för mig att ta på mig mössan, bege mig ut i kylan, gå runt hörnet till närmsta lilla butik och inhandla en flaska vin...
Så tänk på det. I Kanada betyder "Bring your own wine" att "You MUST bring your own wine!"
fredag 20 februari 2009
Montreal-info
Nu får vi ju inte några fler besökare på vår tid här i Montreal men jag tänkte ändå passa på att länka till ett välskrivet:) inlägg av andra Montreal-Svenskar som innehåller rätt så intressant info, både för dem som tänker åka hit en dag eller bara är allmänt intresserade: http://emigranterna2008.blogspot.com/2009/02/viktig-besoksinfo.html
Emma: What comes around goes around! :)
Emma: What comes around goes around! :)
Eifman Ballet
Igår var vi väldigt fin-kulturella. Vi gick nämligen på balett!
Det var Jag, Hasse, Mange och en viss Mållgan som vågade oss iväg. Ingen av oss visste något om balett och ingen hade väl egentligen några förväntningar utan vi tog det mest som en kul grej att göra när man nu fick chansen.
För priset, strax över 200 SEK så hade det lite gärna kunde varit McGill Univeristy som sattit upp en skolbalett. Men det visade sig vara kanadensisk premiär av Tchaikovsky's Mystery av Eifman Ballet Theater of St. Petersburg. En balett om självaste Tchaikovsky och självklart med ljuv musik av densamma.
Jag blev faktiskt positivt överraskad, kläderna de hade var underbara och det blir lätt mäktigt när 45 dansare gör formationer till pampig klassisk musik. Till och med storyn förstod man utan att ha läst på alltför mycket innan.
Vi kände oss dock rätt så malplacerade bland alla pälsar och boa'or som letat sig dit.
Bredvid oss satt ett medelålderspar som måste varit balett-fantaster. De hade handskriva anteckningar om baletten som de satt och läste på innan det började. Genom kikare njöt de i fulla drag av föreställningen och när den var slut så var nog damen som satt närmast mig den som skrek "Bravo!" och klappade högst i hela lokalen. Vi var inte sena att stämma in med "Splendido!" a'la Ferdinand.
Det var Jag, Hasse, Mange och en viss Mållgan som vågade oss iväg. Ingen av oss visste något om balett och ingen hade väl egentligen några förväntningar utan vi tog det mest som en kul grej att göra när man nu fick chansen.
För priset, strax över 200 SEK så hade det lite gärna kunde varit McGill Univeristy som sattit upp en skolbalett. Men det visade sig vara kanadensisk premiär av Tchaikovsky's Mystery av Eifman Ballet Theater of St. Petersburg. En balett om självaste Tchaikovsky och självklart med ljuv musik av densamma.
Jag blev faktiskt positivt överraskad, kläderna de hade var underbara och det blir lätt mäktigt när 45 dansare gör formationer till pampig klassisk musik. Till och med storyn förstod man utan att ha läst på alltför mycket innan.
Vi kände oss dock rätt så malplacerade bland alla pälsar och boa'or som letat sig dit.
Bredvid oss satt ett medelålderspar som måste varit balett-fantaster. De hade handskriva anteckningar om baletten som de satt och läste på innan det började. Genom kikare njöt de i fulla drag av föreställningen och när den var slut så var nog damen som satt närmast mig den som skrek "Bravo!" och klappade högst i hela lokalen. Vi var inte sena att stämma in med "Splendido!" a'la Ferdinand.
torsdag 19 februari 2009
Vår till vinter på 30 minuter
Sista veckan har det varit väldigt bra väder här i Montreal. Barmark, sol och runt 0 grader. Nästan så att vårkänslorna har börjat infinna sig.
Igår stod jag på löpbandet i gymmet och såg den värmande solen där ute och tänkte; Imorgon ska jag springa ute och inte inne på ett trist löpband! Sen efter gymsessionen kollade jag ut och döm om min förvåning när jag såg att det var "snöstorm" ute. Marken var redan täckt av ett rätt så tjockt snötäcke och nu på morgonen hade det säkert kommit 10 cm till.
Jag får nog vänta ett tag till på min joggingtur ute i det fria tror jag...
Igår stod jag på löpbandet i gymmet och såg den värmande solen där ute och tänkte; Imorgon ska jag springa ute och inte inne på ett trist löpband! Sen efter gymsessionen kollade jag ut och döm om min förvåning när jag såg att det var "snöstorm" ute. Marken var redan täckt av ett rätt så tjockt snötäcke och nu på morgonen hade det säkert kommit 10 cm till.
Jag får nog vänta ett tag till på min joggingtur ute i det fria tror jag...
onsdag 18 februari 2009
Väntehall a´la Kanada
Igår var jag till en vaccinationsklinik för att bunkra upp mitt immunförsvar inför den stundande semestern.
I god tid hade jag ringt och bokat tid klockan 13.00. På svenskt manér hade jag ( Susanne *host* ) kollat upp adressen kvällen innan, klurat hur lång tid det skulle ta att gå dit och sett till att jag var där 10 minuter innan utsatt tid.
Efter en snabb enkät om mitt hälsotillstånd så vart klockan 13. "Ok, nu är det min tur", tänkte jag. Klockan blir 13.30 och fortfarande ingenting? vid 13.45 så dyker det upp en icke-vitklädd person och ropar upp mitt namn, så jag följer med den här personen in på ett kontor. 2 minuter senare lämnar jag samma kontor med väldigt mycket mer information om Imodium, och väldigt mycket mindre pengar ( 500 kronor kostade dom där 2 minutrarna Imodium föreläsning - Man är i fel branch! )
Tillbaks till vänterummet. Tydligen så har jag nu passerat testet för att få göra den verkliga vaccinationen. Hurra för mig, det gjorde jag bra! Klockan passerar 14....14.30...14.40. Jag är precis på väg upp för att skälla ( Ja, jag var faktiskt lite upprörd ) på dom som jobbade där och ifrågasätta vad det var för mening att jag skulle ha en tid klockan 13, när jag ändå sitter i ett vänterum nästan 2 timmar senare? Dom har tur och blir räddade av gongongen när en, vitklädd denna gång, dam dyker upp och ropar upp mitt namn.
2 minuter senare sitter jag i vänterummet igen, denna gång med vaccinet rinnandes genom kroppen min. Nu ska jag bara sitta i vänterummet i 15 minuter för att se om jag får någon reaktion på vaccinet....
2 timmar och 15 minuter tog det att ta någon vaccinationsspruta. Overkligt...
I god tid hade jag ringt och bokat tid klockan 13.00. På svenskt manér hade jag ( Susanne *host* ) kollat upp adressen kvällen innan, klurat hur lång tid det skulle ta att gå dit och sett till att jag var där 10 minuter innan utsatt tid.
Efter en snabb enkät om mitt hälsotillstånd så vart klockan 13. "Ok, nu är det min tur", tänkte jag. Klockan blir 13.30 och fortfarande ingenting? vid 13.45 så dyker det upp en icke-vitklädd person och ropar upp mitt namn, så jag följer med den här personen in på ett kontor. 2 minuter senare lämnar jag samma kontor med väldigt mycket mer information om Imodium, och väldigt mycket mindre pengar ( 500 kronor kostade dom där 2 minutrarna Imodium föreläsning - Man är i fel branch! )
Tillbaks till vänterummet. Tydligen så har jag nu passerat testet för att få göra den verkliga vaccinationen. Hurra för mig, det gjorde jag bra! Klockan passerar 14....14.30...14.40. Jag är precis på väg upp för att skälla ( Ja, jag var faktiskt lite upprörd ) på dom som jobbade där och ifrågasätta vad det var för mening att jag skulle ha en tid klockan 13, när jag ändå sitter i ett vänterum nästan 2 timmar senare? Dom har tur och blir räddade av gongongen när en, vitklädd denna gång, dam dyker upp och ropar upp mitt namn.
2 minuter senare sitter jag i vänterummet igen, denna gång med vaccinet rinnandes genom kroppen min. Nu ska jag bara sitta i vänterummet i 15 minuter för att se om jag får någon reaktion på vaccinet....
2 timmar och 15 minuter tog det att ta någon vaccinationsspruta. Overkligt...
tisdag 17 februari 2009
Sångtitel sökes
Min kära Susanne har lite problem. Hon går omkring här på hotellrummet och grunnar på någon låt som hon hörde på TV när hon var liten, och den gick tydligen något såhär:
"En apa i en bur, är nästan alltid sur"
Är det någon där ute som känner igen den, så kanske vi kan spara några gråa hår åt Susanne?
"En apa i en bur, är nästan alltid sur"
Är det någon där ute som känner igen den, så kanske vi kan spara några gråa hår åt Susanne?
söndag 15 februari 2009
My name is Slem, Peter Slem
Idag var det dags för att ringa internet-supporten som vi alltid får göra en gång i månaden. Idag vart det lite lustigt dock, för när jag ringde in och skulle ange det gamla IT-case nummret så sas följande:
Jag: "Hi, my IT-case number is 112233"
Han: "Alright. I see that your name is Peter Slem"
Jag: "hahahaha, Well not quite, but you´re pretty close"
Jag som trodde att jag var trevlig vid förra samtalet till IT-supporten. Antar att han inte tyckte jag var så speciellt trevlig...
Jag: "Hi, my IT-case number is 112233"
Han: "Alright. I see that your name is Peter Slem"
Jag: "hahahaha, Well not quite, but you´re pretty close"
Jag som trodde att jag var trevlig vid förra samtalet till IT-supporten. Antar att han inte tyckte jag var så speciellt trevlig...
Lazy Sunday
Idag var det en underbart solig och lat söndag här på ön.
Vi började dagen med en brunch på ordvits-restaurangen Eggspectations. Allt, eller iaf nästan allt, de har på menyn innehåller ägg, därav den otroligt käcka ordvitsen. Vi fick köa 20 minuter för att få ett bord men maten var väl värd väntan. Vi käkade oss otroligt mätta och gick sedan på en promenad runt stan.
På vägen fastnade vi i en musikaffär som hade gitarrer, pianon, trummor ja allt man kunde tänka sig och i otroliga mängder. Väggarna från golv till tak var fyllda av instrument. Emma blev lite kär i en Ukulele och kom därifrån med en röd liten sak :)
Vi hann sedan inte många meter efter musikaffären förrän fika-nerven gjorde sig tillkänna. Emma hade spanat in ett litet sött cupcakes fik runt hörner som vi hamnade på. Små gulliga cupcakes i alla de smaker och färger stod på rad och bara väntade på oss. Både Emma och jag blev som barn medans grabbarna; Mange, Jon och Hasse, snarare var lite besvikna på att det inte vankades "riktigt fika" :)
Vi började dagen med en brunch på ordvits-restaurangen Eggspectations. Allt, eller iaf nästan allt, de har på menyn innehåller ägg, därav den otroligt käcka ordvitsen. Vi fick köa 20 minuter för att få ett bord men maten var väl värd väntan. Vi käkade oss otroligt mätta och gick sedan på en promenad runt stan.
På vägen fastnade vi i en musikaffär som hade gitarrer, pianon, trummor ja allt man kunde tänka sig och i otroliga mängder. Väggarna från golv till tak var fyllda av instrument. Emma blev lite kär i en Ukulele och kom därifrån med en röd liten sak :)
Vi hann sedan inte många meter efter musikaffären förrän fika-nerven gjorde sig tillkänna. Emma hade spanat in ett litet sött cupcakes fik runt hörner som vi hamnade på. Små gulliga cupcakes i alla de smaker och färger stod på rad och bara väntade på oss. Både Emma och jag blev som barn medans grabbarna; Mange, Jon och Hasse, snarare var lite besvikna på att det inte vankades "riktigt fika" :)
Susannes shopping spree
Igår vart det lite lustigt. Susanne är väl kanske inte direkt känd för att neka shopping, men så fort det blir lite dyrare grejjer så brukar hon tycka om att gå och fundera och komma tillbaks ett par dagar senare för att kunna bestämma sig.
Därför vart jag ju så förvånad för några månader sedan när hon kastade sig över en kamera som hon hållt i i mindre än 30 sekunder. Igår var det dags igen! På väg ned till stan för att köpa ett linsskydd till kameran så gick vi förbi "Golf Town", och jag sa att det vore roligt att gå in och kolla. "Kanske dom har lite REA?" brukar alltid funka bra när man vill få Susanne med sig in i en butik.
När vi så kommer upp så är det utförsäljning, för dom ska stänga butiken! Strålande! Susanne började lite tvekande och stod och funderade på om hon skulle köpa ett par golfbollar...tills hon såg en rosa golfbag! Och efter det rullade det bara på, för i golfbagen så stod det ju ett par golfklubbor, och nu hade bollen verkligen satts i rörelse. 20 minuter senare så är Susanne stolt ( och då menar jag STOLT ) ägare till ett lila golfset ( 6 Järn + 5 Trä ), en lila bag, ett rosa resefodral + lite annat krimskrams.
.JPG)
Så en liten enkel promenad slutade med ett spontant köp av ett golf-set! Inte illa jobbat!
Därför vart jag ju så förvånad för några månader sedan när hon kastade sig över en kamera som hon hållt i i mindre än 30 sekunder. Igår var det dags igen! På väg ned till stan för att köpa ett linsskydd till kameran så gick vi förbi "Golf Town", och jag sa att det vore roligt att gå in och kolla. "Kanske dom har lite REA?" brukar alltid funka bra när man vill få Susanne med sig in i en butik.
När vi så kommer upp så är det utförsäljning, för dom ska stänga butiken! Strålande! Susanne började lite tvekande och stod och funderade på om hon skulle köpa ett par golfbollar...tills hon såg en rosa golfbag! Och efter det rullade det bara på, för i golfbagen så stod det ju ett par golfklubbor, och nu hade bollen verkligen satts i rörelse. 20 minuter senare så är Susanne stolt ( och då menar jag STOLT ) ägare till ett lila golfset ( 6 Järn + 5 Trä ), en lila bag, ett rosa resefodral + lite annat krimskrams.
.JPG)
Så en liten enkel promenad slutade med ett spontant köp av ett golf-set! Inte illa jobbat!
Alla Hjärtans Dag
I går var det då dags för Alla Hjärtans Dag. Affärerna kryllar inte bara av godis i lika stora lass som vi ser på påsk hemma utan även någon slags "Alla Hjärtans Dags"-Rea som jag inte förstår mig på. Hysterin var total. Vi bestämde oss för att dissa dagen helt!
Jag och Petter sov ut och tog sedan en promenad neråt stan. Vad som hände där får Petter redogöra för :)
Vi stressade sedan hem till Mange, som inte själv var hemma, för att titta på Melodifestivalen tillsammans med Hasse. Det kändes lite skumt att sitta där mitt på dagen och titta på schlager och stämningen infann sig inte riktigt. Jag vet dock inte om det var tidpunkten eller låtarnas fel ;)
På kvällen bar det sen av till Emma och Jon på fest. Där hade förutom det vanliga hotellgänget även Viktoria och Pontus slutit upp vilket var en trevlig överraskning. Kvällen förflöt alldeles för fort.
Fredagen den 13'e
Med tanke på all otur som vi haft på sistone så ville vi inte utmana ödet och ge oss ut i fredags. Vi stannade därför hemma, köpte hem sushi i stora lass och kollade på På Spåret. Bättre fredagsmys a la Sverige kan man nog inte ha på ett hotellrum i Montreal.
fredag 13 februari 2009
Valentine Bake Sale
Idag var det bake sale här på kontoret. Anställda tar med sig hembakt och säljer till andra anställda. Pengarna går till "Les Petites Cellules" (~De Små Mobilerna) som dagiset här heter. Fyndigt värre ;)
Jag tror de brukar ha det nån gång varje månad men jag har inte varit så intresserad förrut. Men nu när tiden börjar rinna mot sitt slut här i Montreal så har man många "jag måste ju prova en gång"-moment. Jag fick iaf ett sånt nu och köpte en Valentines-Cupcake med glittrande socker. Får se hur det går att jobba på efermiddagen efter en sån sockerchock.
Roliga fakta:
Igår såg jag på TV att en genomsnittlig man i Nordamerika lägger ut 100-250$ på Alla Hjärtans Dag. En kvinna är lite mer måttlig och lägger i genomsnitt ut 65-90$.
Huga vilken kommersiell högtid!
Tillägg från Petter:
Hm..undrar om det där var en pik till mig?!
Jag tror de brukar ha det nån gång varje månad men jag har inte varit så intresserad förrut. Men nu när tiden börjar rinna mot sitt slut här i Montreal så har man många "jag måste ju prova en gång"-moment. Jag fick iaf ett sånt nu och köpte en Valentines-Cupcake med glittrande socker. Får se hur det går att jobba på efermiddagen efter en sån sockerchock.
Roliga fakta:
Igår såg jag på TV att en genomsnittlig man i Nordamerika lägger ut 100-250$ på Alla Hjärtans Dag. En kvinna är lite mer måttlig och lägger i genomsnitt ut 65-90$.
Huga vilken kommersiell högtid!
Tillägg från Petter:
Hm..undrar om det där var en pik till mig?!
onsdag 11 februari 2009
På rätt plats!
Det ser ut som att vi är på rätt plats för tillfället, iaf om man får tro Lonely Planet.
Kanada rankas där som "Bästa landet", och ligger 2a på listan över "Bästa landet för att bli lycklig". Inte illa va?!
Här kan man läsa motiviering och vilka andra länder/städer som tagit sig upp på listan:
http://www.expressen.se/resor/1.1430223/basta-resmalen-2009
Kanada rankas där som "Bästa landet", och ligger 2a på listan över "Bästa landet för att bli lycklig". Inte illa va?!
Här kan man läsa motiviering och vilka andra länder/städer som tagit sig upp på listan:
http://www.expressen.se/resor/1.1430223/basta-resmalen-2009
3D-nörden
Ikväll var jag och Hasse och såg Coraline i 3D. Jag som knappt ens minns de där grönröda pappersglasögonen och definitivt inte minns någon som helst effekt av dem såg mest fram emot filmen i sig. Men snacka om att det hänt något med 3D tekniken och/eller glasögonen. Numera är de senare så snygga att de till och med hade en varningstext att de inte var likvärdiga med vanliga solglasögon :)
Filmen var superbra och 3D'n fick en att förvånas samtidigt som man röck till (som Petter skulle sagt på äkta Sundsvalls-dialekt) när saker kom flygande rakt mot en. Imponerande!
Längtar redan till nästa 3D-upplevelse. Jag har ju brillorna nu...
Filmen var superbra och 3D'n fick en att förvånas samtidigt som man röck till (som Petter skulle sagt på äkta Sundsvalls-dialekt) när saker kom flygande rakt mot en. Imponerande!
Längtar redan till nästa 3D-upplevelse. Jag har ju brillorna nu...
måndag 9 februari 2009
Vinden har vänt
De sista veckorna har varit väldigt tunga med sjukdom, bilolyckan, passproblem ja gud vet allt. Sista veckan har vi även dragits med en dryg semester-diskussion på jobbet. Vi ville nämligen vara ledig sista veckan på vårt kontrakt men jag fick inte ta ledigt pga för mycket jobb.
Det ironiska i det hela är att vi är uppsagda på grund av arbetsbrist men jag skulle inte få ta ut semester min sista vecka pga vi hade för mycket och göra!?
Men tack vare bland annat min underbara Petter och hans sköna övertalningsförmåga...eller vad det nu var som gjorde det... så kom min chef in i eftermiddags och sa "Ja, du får semester!"
Jippie! Nu känns det som om vi är på väg tillbaka uppåt igen!
Dominikanska here we come!
Det ironiska i det hela är att vi är uppsagda på grund av arbetsbrist men jag skulle inte få ta ut semester min sista vecka pga vi hade för mycket och göra!?
Men tack vare bland annat min underbara Petter och hans sköna övertalningsförmåga...eller vad det nu var som gjorde det... så kom min chef in i eftermiddags och sa "Ja, du får semester!"
Jippie! Nu känns det som om vi är på väg tillbaka uppåt igen!
Dominikanska here we come!
söndag 8 februari 2009
Shopping i ingenmansland
Igår tog Emma och jag tunneln ut till ingemanlands för att shoppa på vad i Lonely Planet beskrevs som ett 8 kvarter stort outlet. Vi fick leta ett bra tag och till och med fråga efter vägen innan vi hittade till komplexet. Antingen missade vi hela "komplexet" eller så har LP inte uppdaterats på några år:) Två små butiker hittade vi iaf, med anständigt utbud, och jag lyckades fynda så det var helt klart värt resan ut. Sen tog vi tunneln tillbaka för att fika på Rockaberry som även det hade rekomenderats av LP för sina underbara bakverk. Å snacka om bakverk! De var inte bara underbart goda utan även enormt stora. Vi fick båda två lämna av godsaker som Toblerone Cheesecake och Rasberry Fudge. Jag hoppas på ett återbesök inom kort! *vink vink*
fredag 6 februari 2009
Byråkrati
Jag börjar undra hur vi har klarat oss så länge här i Canada utan att bli utsatt för all denna byråkrati. Men nu efter bilolyckan så har vi i alla fall fått vår beskärda del av den. Tyvärr.
Man ska fylla i papper överallt och till alla. Sen ska man ta åka runt över halva stan och visa upp alla papper för att få ut mer papper. Dessutom kan man inte boka in ett besök utan man måste åka dit på vinst och förlust och köa i 2 timmar bland 100-tals andra för att få ut papprena?! Och självklart saknas något papper och man får ta emot skit för att man inte visste bättre.
Börjar verkligen längta hem till Sveriges ordning och reda nu! Där kan man i allfall kan boka tid för ett besök och slipper köa till kölapparna.
Man ska fylla i papper överallt och till alla. Sen ska man ta åka runt över halva stan och visa upp alla papper för att få ut mer papper. Dessutom kan man inte boka in ett besök utan man måste åka dit på vinst och förlust och köa i 2 timmar bland 100-tals andra för att få ut papprena?! Och självklart saknas något papper och man får ta emot skit för att man inte visste bättre.
Börjar verkligen längta hem till Sveriges ordning och reda nu! Där kan man i allfall kan boka tid för ett besök och slipper köa till kölapparna.
onsdag 4 februari 2009
Metallica !!
Äntligen var det dags. All denna väntan, längtan och förväntning skulle ställas på sin spets.
Vi tåg tåget ut mot Newark, New Jersey, där konserten skulle äga rum.Tydligen gick dom inte så ofta som vi trodde ( är ju ändå bara 15 minuter utanför Manhattan med tåg ), så vi fick gott vänta i 45 minuter innan nästa tåg, men vi är ju Svenskar och såklart ute i god tid...så det var ju inga problem att hinna dit i god tid innan första förbandet skulle börja spela klockan 19.
Vi hade varit lite orolig för biljetterna. Vi försökte få så bra vi kunde när vi bokade, men eftersom vi var lite sena så var det slut på "Första parkett", och vi hamnade på första balkongen....vilket visade sig vara ett genidrag! Vi hamnade på första raden på balkongen, vilket betydde att vi hade full uppsikt över hela scenen, över hela stadion och framförallt....vi hade inga galna fans hoppandes framför oss. Vi kunde i relativ lugn och ro ( ja, så lugnt det kan bli på en hårdrocks konsert ) sitta och ha full utsikt över hela konserten, lasershowen och det gungande publikhavet.
Förbanden var The Sword och Machine Head. The Sword hade jag aldrig hört talats om, och jag antar att jag BORDE ha hört talats om Machine Head..men jag gick bet där också. Dom är nog lite för arga för mig...
Eftersom det var SuperBowl samtidigt, så kollade vi besviket ut över publikhavet under förbanden. Det var knappt halvfullt, och vi som hoppats på fullsatt och ett jäkla röj på publiken. Hursomhelst, 10 minuter innan Metallica klev på så släckte dom ned hela stadion och fyllde på med rök...för här skulle det bli lasershow! Hela första låten spelades med bara lasrar som ljus, allt var kolsvart utom james Hetfield ansikte...och när låten var klar så vart det ett himla dån från publiken. Hur kunde dom få som var där låta så högt? Och sen lyste dom upp hallen...och den var smockfull!? Förmodligen hade folk skippat förbanden för att kolla så länge som möjligt på den pågående SuperBowl matchen, och sen smygit in i skydd i mörkret precis innan Metallica klev på. Hur som helst blev effekten ännu mer överväldigande och det lämnade mig och Susanne sittandes med hakan nere under dom första 3-4 låtarna.
Konserten i sig var verkligen otrolig, och till min stora glädje så spelades väldigt många pre-Black album låtar. Det var verkligen en resa i ens uppväxts allra bästa låtar, och Metallica var verkligen på humör den här kvällen. Den lyste spelglädje hos dom, och dom interagerade otroligt mycket med pubilken.
Nåja. Det är svårt att beskriva riktigt, men både jag och Susanne kommer att minnas konserten resten av livet iaf!
( Förlåt för den dåliga bilden, men Metallica hade en "No camera" policy, så det vart en oskarp mobilbild istället! )
Vi tåg tåget ut mot Newark, New Jersey, där konserten skulle äga rum.Tydligen gick dom inte så ofta som vi trodde ( är ju ändå bara 15 minuter utanför Manhattan med tåg ), så vi fick gott vänta i 45 minuter innan nästa tåg, men vi är ju Svenskar och såklart ute i god tid...så det var ju inga problem att hinna dit i god tid innan första förbandet skulle börja spela klockan 19.
Vi hade varit lite orolig för biljetterna. Vi försökte få så bra vi kunde när vi bokade, men eftersom vi var lite sena så var det slut på "Första parkett", och vi hamnade på första balkongen....vilket visade sig vara ett genidrag! Vi hamnade på första raden på balkongen, vilket betydde att vi hade full uppsikt över hela scenen, över hela stadion och framförallt....vi hade inga galna fans hoppandes framför oss. Vi kunde i relativ lugn och ro ( ja, så lugnt det kan bli på en hårdrocks konsert ) sitta och ha full utsikt över hela konserten, lasershowen och det gungande publikhavet.
Förbanden var The Sword och Machine Head. The Sword hade jag aldrig hört talats om, och jag antar att jag BORDE ha hört talats om Machine Head..men jag gick bet där också. Dom är nog lite för arga för mig...
Eftersom det var SuperBowl samtidigt, så kollade vi besviket ut över publikhavet under förbanden. Det var knappt halvfullt, och vi som hoppats på fullsatt och ett jäkla röj på publiken. Hursomhelst, 10 minuter innan Metallica klev på så släckte dom ned hela stadion och fyllde på med rök...för här skulle det bli lasershow! Hela första låten spelades med bara lasrar som ljus, allt var kolsvart utom james Hetfield ansikte...och när låten var klar så vart det ett himla dån från publiken. Hur kunde dom få som var där låta så högt? Och sen lyste dom upp hallen...och den var smockfull!? Förmodligen hade folk skippat förbanden för att kolla så länge som möjligt på den pågående SuperBowl matchen, och sen smygit in i skydd i mörkret precis innan Metallica klev på. Hur som helst blev effekten ännu mer överväldigande och det lämnade mig och Susanne sittandes med hakan nere under dom första 3-4 låtarna.
Konserten i sig var verkligen otrolig, och till min stora glädje så spelades väldigt många pre-Black album låtar. Det var verkligen en resa i ens uppväxts allra bästa låtar, och Metallica var verkligen på humör den här kvällen. Den lyste spelglädje hos dom, och dom interagerade otroligt mycket med pubilken.
Nåja. Det är svårt att beskriva riktigt, men både jag och Susanne kommer att minnas konserten resten av livet iaf!
( Förlåt för den dåliga bilden, men Metallica hade en "No camera" policy, så det vart en oskarp mobilbild istället! )
tisdag 3 februari 2009
Lördag på Mahattan
Efter att ha vaknat upp på den senare delen av förmiddagen ( Vi är ju faktiskt på semester! ), så gick jag och Susanne ut för att köra med något så Amerikanskt som Brunch. Jag är fortfarande väldigt osäker på vad som skiljer en brunch från en "breakfast" eller en lunch mer än tiden som måltiden inmundigas. Hursomhelst så fick vi avnjuta en alldeles utmärkt god måltid, oj jag menar brunch, alldeles utanför central stationen.
Sen när vi var fullproppade med mat så var vi redo för att bege oss ut på dagens sightseeing. Ground Zero var första anhalt trots att det idag nog mer är mer en historisk påminnelse av det tragika som hände, än något värt att se. Hela Ground Zero är idag en byggplats där dom håller på att bygga ett nytt monster till skyskrapa, men det var hur som helst intressant att gå runt området och försöka förstå proportionerna av vad som hände den 11e September 2001.
Eftersom Wall Street bara ligger runt hörnet från Ground Zero så promenerade vi bort dit också, och det var alldeles..alldeles...dött. Såklart. Finansmaskinen brukar ju faktiskt gå på sparlåga på helgerna, för dom som styr över världens ekonomi måste ju faktiskt ha några dagar ledigt där dom kan åka med sina Ferraris ut till sina strandhus i New Hampshire och bjuda sina likasinnade på rysk kaviar och champagne. Det måste man ju faktiskt ha förståelse för!
Efter Wall Street var det gångavstånd till båten som tar frusna turister ut till Liberty Island där frihetsgudinna har valt att bosätta sig. Självklart ville vi se denna ikon till dam på nära håll, så vi hoppade på båten och huttrade oss hela vägen ut på ön! När vi klev av säger matrosen på båten "Well, next boat will leave in 45 minutes. Hope you can make it until then!" Hjälp!
Det var hursomhelst en trevlig, men kall, promenad ute på Liberty Island där vi fick några fina kort på statyn och stan från ett litet annat perspektiv.
Efter detta så tog vi en av dom gula taxina hem till hotellet, sov ett tag, och gick sen ut på kvällen och åt på en jättefin indisk restaurang med jättebra mat.
Sen när vi var fullproppade med mat så var vi redo för att bege oss ut på dagens sightseeing. Ground Zero var första anhalt trots att det idag nog mer är mer en historisk påminnelse av det tragika som hände, än något värt att se. Hela Ground Zero är idag en byggplats där dom håller på att bygga ett nytt monster till skyskrapa, men det var hur som helst intressant att gå runt området och försöka förstå proportionerna av vad som hände den 11e September 2001.
Eftersom Wall Street bara ligger runt hörnet från Ground Zero så promenerade vi bort dit också, och det var alldeles..alldeles...dött. Såklart. Finansmaskinen brukar ju faktiskt gå på sparlåga på helgerna, för dom som styr över världens ekonomi måste ju faktiskt ha några dagar ledigt där dom kan åka med sina Ferraris ut till sina strandhus i New Hampshire och bjuda sina likasinnade på rysk kaviar och champagne. Det måste man ju faktiskt ha förståelse för!
Efter Wall Street var det gångavstånd till båten som tar frusna turister ut till Liberty Island där frihetsgudinna har valt att bosätta sig. Självklart ville vi se denna ikon till dam på nära håll, så vi hoppade på båten och huttrade oss hela vägen ut på ön! När vi klev av säger matrosen på båten "Well, next boat will leave in 45 minutes. Hope you can make it until then!" Hjälp!
Det var hursomhelst en trevlig, men kall, promenad ute på Liberty Island där vi fick några fina kort på statyn och stan från ett litet annat perspektiv.
Efter detta så tog vi en av dom gula taxina hem till hotellet, sov ett tag, och gick sen ut på kvällen och åt på en jättefin indisk restaurang med jättebra mat.
Central Park
På söndagen så tog vi en stroll i Central Park. Parken är som vi förstått efter att ha sett den uppe från Rockefeller enorm. Hela 4 km lång! Den innehåller en rätt så stor "sjö" och några dammar. Vi gick runt lite planlöst och hamnade i Strawberry Fields som är delen utanför huset där John Lennon sköts. Vi gick även förbi en Swedish Cottage där de har dockteater. Parken var verkligen en oas i det annars så överbefolkade New York. Dock var det fullt med folk som joggade, åkte rollerblades, cyklade eller bara tog en lugn söndagspromenad som vi. Även om New York inte kändes så stressat och hektiskt som jag hade föreställt mig så kändes det verkligen som en paus att få strosa genom parken.
Efter parken tog vi som äkta Seinfeld's fans som vi är taxi till Tom's. Eller vi trodde det iaf men vi hamnade lite snett och fick gå en bit igenom vad vi senare förstod var Harlem. Men vi överlevde och fick våran egg-white omelett och big salad på Tom's. Tydligen var även Obama en återkommande gäst här när han pluggade på Columbia College så tycker man inte Seinfeld är kulturellt värde nog kan man ju alltid gå på den linjen för att rättfärdiga ett besök ;)
Midtown Manhattan
När vi några timmar senare vaknade utvilade så begav vi oss ut i vimlet för att undersöka vart vi egentligen hade hamnat. Vi insåg rätt så snabbt att vårt hotell låg väldigt centralt, 5th Avenue/40th Street, Vi var endast ett stenkast bort från sevärdigheter som Empire State Building, Times Square, Broadway och Rockefeller Center.
Vi gick runt och strosade, kollade på Madison Square Garden och tog sedan hissen upp till "The Rock" och spanade in utsikten precis som solen var på väg nedåt för dagen. Utsikten var hisnande.
På kvällen gick vi ut och åt på ett lokalt bryggeri som hade både imponerande god öl och smarrig mat. Även bison fanns på menyn men vi hoppade det denna gången ;) Sen tog vi en sväng längs Broadway och spanade bland annat in David Letterman's studio samt Ruperts Deli innan vi hamnade på Hard Rock Cafe som de äkta turisterna vi var.
Roliga fakta:
För att vara staden som aldrig sover så tycker vi att New York betedde sig otroligt sömnigt. Vi vill egentligen inte på Hard Rock men det var det ENDA stället vi hittade i vår del av Manhattan som var öppet efter 11. Chockerande!
Vi gick runt och strosade, kollade på Madison Square Garden och tog sedan hissen upp till "The Rock" och spanade in utsikten precis som solen var på väg nedåt för dagen. Utsikten var hisnande.
På kvällen gick vi ut och åt på ett lokalt bryggeri som hade både imponerande god öl och smarrig mat. Även bison fanns på menyn men vi hoppade det denna gången ;) Sen tog vi en sväng längs Broadway och spanade bland annat in David Letterman's studio samt Ruperts Deli innan vi hamnade på Hard Rock Cafe som de äkta turisterna vi var.
Roliga fakta:
För att vara staden som aldrig sover så tycker vi att New York betedde sig otroligt sömnigt. Vi vill egentligen inte på Hard Rock men det var det ENDA stället vi hittade i vår del av Manhattan som var öppet efter 11. Chockerande!
Nattbussen
I torsdags var det då dags. Vi skulle till New York. Febrig och med rinnande näsa (trots alla huskurer, vissa knasigare än andra som jag testat) så begav vi oss mot bussstationen.
Vi hade köpt biljetter till Greyhound 23.45. Vi hade dock för en gångs skull läst på så vi visste att en biljett till en viss avgång inte var någon garanti för att man skulle komma med just den bussen. Vi var därför tidigt ute för att köa oss fram till vår buss. Och köa betydde verkligen köa! Det fanns ingen kölapp som man kunde ta när man kom dit utan man var verkligen tvungen att stå upp i kö...och jag som knappt hade stått på benen de sista 4 dagarna!
Nästan 2 timmar senare så kom vi iaf med vår buss. Efter ca 1 timme skulle vi igenom tullen och det tog sin lilla tid med en full buss med passagerare från hela världen. Snart satt vi dock åter på bussen och vi slocknade nästan på en gång.
4.05 vaknade vi av att bussen stannade. Vi var i Albany och alla var tvunga att gå av bussen för att den skulle servas!! Vad var nu detta? Vi gick iaf av, bussen åkte iväg och 20 minuter senare kom den åter och vi kunde fortsätta vår resa.
Vi vaknade sedan på morgonkvisten av att bussen rullade in mot New York City samtidigt som solen gick upp i kulissen. Det var en mäktig syn. Petter hann sen somna en gång till när vi åkte igenom en kort tunnel till Manhattan...så trött var faktiskt inte ens jag ;)
Väl framme hittade vi med lite hjälp av väldigt trevliga New York-bor fram till vårt hotell och fick som tur var checka in även fast vi var tidiga. Sen somnade vi åter igen och drömde om vad helgen skulle komma att ha i sitt sköte.
Roliga fakta:
Greyhound informerar:
"When picking up passengers en route (such as at a rest stop), continuing passengers who de-boarded at the rest stop are given priority to re-board."
Vi tackar som ödmjukast för den regeln!
Vi hade köpt biljetter till Greyhound 23.45. Vi hade dock för en gångs skull läst på så vi visste att en biljett till en viss avgång inte var någon garanti för att man skulle komma med just den bussen. Vi var därför tidigt ute för att köa oss fram till vår buss. Och köa betydde verkligen köa! Det fanns ingen kölapp som man kunde ta när man kom dit utan man var verkligen tvungen att stå upp i kö...och jag som knappt hade stått på benen de sista 4 dagarna!
Nästan 2 timmar senare så kom vi iaf med vår buss. Efter ca 1 timme skulle vi igenom tullen och det tog sin lilla tid med en full buss med passagerare från hela världen. Snart satt vi dock åter på bussen och vi slocknade nästan på en gång.
4.05 vaknade vi av att bussen stannade. Vi var i Albany och alla var tvunga att gå av bussen för att den skulle servas!! Vad var nu detta? Vi gick iaf av, bussen åkte iväg och 20 minuter senare kom den åter och vi kunde fortsätta vår resa.
Vi vaknade sedan på morgonkvisten av att bussen rullade in mot New York City samtidigt som solen gick upp i kulissen. Det var en mäktig syn. Petter hann sen somna en gång till när vi åkte igenom en kort tunnel till Manhattan...så trött var faktiskt inte ens jag ;)
Väl framme hittade vi med lite hjälp av väldigt trevliga New York-bor fram till vårt hotell och fick som tur var checka in även fast vi var tidiga. Sen somnade vi åter igen och drömde om vad helgen skulle komma att ha i sitt sköte.
Roliga fakta:
Greyhound informerar:
"When picking up passengers en route (such as at a rest stop), continuing passengers who de-boarded at the rest stop are given priority to re-board."
Vi tackar som ödmjukast för den regeln!
tisdag 27 januari 2009
Vandrande sjukan
Petter var som sagt sjuk för nästan 2 veckor sen nu. Jag klarade mig kanon tills i söndags, då åkte jag på det. Tror det var kylan i Quebec i samband med den numera berömda 12-timmars-bilresan som tog knäcken på mig. Ligger i allafall hemma i feber och en rejäl förkylning nu och på torsdag ska vi ju till New York!! Jag har inte tid att vara sjuk! Tips på dunderkur någon?
måndag 26 januari 2009
Flygande skridskoåkare
Mitt bland alla olyckor i lördags, som vi nu gör allt för att glömma, så såg vi iaf på Red Bull Crashed Ice.
De hade byggt upp en isbana genom hela Quebec City. Banan var rätt så brant, innehöll skarpa svängar och även livsfarliga hinder i form av tunnor. Banan kantades av upplysta hus, och massor av folk. Folk som satt på taken och dinglade med benen så snön rasade, folk som hängde ut genom sina vardagsrumsfönster och folk som vi, som stod på backen och frös som sälar.
Vi såg många skridskoåkare skymta förbi och vi såg även en hel del fall men som tur var verkar de inte göra illa sig. De gick så fruktansvärt fort att man inte riktigt hann se ngt. Helt plötsligt kom bara 4 färger, grön, röd, gul och blå, och 2 millisekunder senare var de borta igen.
Det var iaf en trevlig upplevelse och säkert något man aldrig kommer se igen.
Men självklart var Red Bull Crashed Ice var inte så bra så att det vägde upp all vår otur. Hade vi fått göra om allt hade vi nog inte ens gått utanför lägenheten i lördags. Men men...
.JPG)
De hade byggt upp en isbana genom hela Quebec City. Banan var rätt så brant, innehöll skarpa svängar och även livsfarliga hinder i form av tunnor. Banan kantades av upplysta hus, och massor av folk. Folk som satt på taken och dinglade med benen så snön rasade, folk som hängde ut genom sina vardagsrumsfönster och folk som vi, som stod på backen och frös som sälar.
Vi såg många skridskoåkare skymta förbi och vi såg även en hel del fall men som tur var verkar de inte göra illa sig. De gick så fruktansvärt fort att man inte riktigt hann se ngt. Helt plötsligt kom bara 4 färger, grön, röd, gul och blå, och 2 millisekunder senare var de borta igen.
Det var iaf en trevlig upplevelse och säkert något man aldrig kommer se igen.
Men självklart var Red Bull Crashed Ice var inte så bra så att det vägde upp all vår otur. Hade vi fått göra om allt hade vi nog inte ens gått utanför lägenheten i lördags. Men men...
.JPG)
söndag 25 januari 2009
Neverending bad day
Igår kom då dagen då vi skulle till Quebec. Dagen började bra, det var sol och den arktiska snöstormen som skulle komma in över vårt område kändes kall men inte så kall som man förväntat sig av namnet. Det var -17 men skulle kännas som -27 (utan vind hur det nu är möjligt).
Vi packade in oss alla 7 i vår minivan och körde iväg. 45 minuter utanför Montreal så får vi punka!!! Vi får ringa Road-Assistance och 1 timme senare kommer en stackars kille och byter vårat däck, medan vi 7 st står och tittar på och fotar som galna japaner och gör indiandansen för att inte frysa ihjäl :$
Vi packade in oss alla 7 i vår minivan och körde iväg. 45 minuter utanför Montreal så får vi punka!!! Vi får ringa Road-Assistance och 1 timme senare kommer en stackars kille och byter vårat däck, medan vi 7 st står och tittar på och fotar som galna japaner och gör indiandansen för att inte frysa ihjäl :$
.JPG)
Med vårat extradäck på fick vi bara köra 75 km/h och vi räknade snabbt ut att det skulle ta oss en evighet att ta oss till Quebec. Jaja...vi hade ju iaf 4 däck nu!
Väl framme i Quebec, efter totalt 6 timmars körtid, så var vi tvugna att byta bil så vi kunde ta oss hem på kvällen. Vi hade varnat biluthyraren att vi var 7 stycken och behövde en minivan men självklart hade de ingen inne när vi kom. De hade en Dogde Journey som bästa alternativ. Den hade 5 sittplatsen och en liggbänk för hundar eller nåt. Där fick iaf jag och Emma snällt klämma ihop oss och vi kunde äntligen åka ner till stan för att titta på Red Bull Crashed Ice.
Det var en trevlig tillställning men våran otur hade inte tagit slut än så det får bli ett senare inlägg.
När vi tittat klart på skridskoåkarna och skulle hem så hann vi inte ens ut ur Quebec innan vi blev påkörda bakifrån!! Vi trodde inte att det var sant. Bilen bakom kom i alldeles för hög hastighet och körde in i oss när vi stod stilla vid ett rödljus. Som tur är blev ingen av oss skadade.
Vi fick ringa polisen och de kom som tur var rätt så snabbt. Det blev en hel del pappersarbete och språkförvirring, men inget alkoholtest! Polisen här i Kanada säger inget om vems fel de tycker att olyckan var utan de skriver endast en väldigt kort rapport och sedan står vårt ord mot han som körde på oss. Processen är väldigt oklar just nu och det känns mest bara jobbigt att behöva tänka på det. Hemma hade det varit solklart. Man ska ha säkerhetsmarginal för att kunna stanna. Vi får helt enkelt hoppas att Kanada inte har nåt knasigt undantag på den regeln.
Hemresan gick därför i moll men den tog endast 3 timmar, efter vi väl kunde åka från olycksplatsen. Totalt satt vi i bilen ca 12 timmar istället för 5 som det egentligen ska ta. Och stackars Petter fick köra hela vägen.
Slutsatsen är iallafall klar: Aldrig med Quebec!
Väl framme i Quebec, efter totalt 6 timmars körtid, så var vi tvugna att byta bil så vi kunde ta oss hem på kvällen. Vi hade varnat biluthyraren att vi var 7 stycken och behövde en minivan men självklart hade de ingen inne när vi kom. De hade en Dogde Journey som bästa alternativ. Den hade 5 sittplatsen och en liggbänk för hundar eller nåt. Där fick iaf jag och Emma snällt klämma ihop oss och vi kunde äntligen åka ner till stan för att titta på Red Bull Crashed Ice.
Det var en trevlig tillställning men våran otur hade inte tagit slut än så det får bli ett senare inlägg.
När vi tittat klart på skridskoåkarna och skulle hem så hann vi inte ens ut ur Quebec innan vi blev påkörda bakifrån!! Vi trodde inte att det var sant. Bilen bakom kom i alldeles för hög hastighet och körde in i oss när vi stod stilla vid ett rödljus. Som tur är blev ingen av oss skadade.
Vi fick ringa polisen och de kom som tur var rätt så snabbt. Det blev en hel del pappersarbete och språkförvirring, men inget alkoholtest! Polisen här i Kanada säger inget om vems fel de tycker att olyckan var utan de skriver endast en väldigt kort rapport och sedan står vårt ord mot han som körde på oss. Processen är väldigt oklar just nu och det känns mest bara jobbigt att behöva tänka på det. Hemma hade det varit solklart. Man ska ha säkerhetsmarginal för att kunna stanna. Vi får helt enkelt hoppas att Kanada inte har nåt knasigt undantag på den regeln.
Hemresan gick därför i moll men den tog endast 3 timmar, efter vi väl kunde åka från olycksplatsen. Totalt satt vi i bilen ca 12 timmar istället för 5 som det egentligen ska ta. Och stackars Petter fick köra hela vägen.
Slutsatsen är iallafall klar: Aldrig med Quebec!
onsdag 21 januari 2009
RedBull Crashed Ice
På lördag åker vi återigen upp till Quebec. Denna gång i minibuss med hela hotell-gänget + Mange och Emma. En riktig mini-roadtripp =) I Quebec avgörs nämligen på lördag tävlingen "RedBull Crashed Ice". Det är som vanligt när RedBull är inblandat en helt livsfarlig och galen tävling där man åker typ puckelpist utför, i en smal bana och på skridskor!!! Självklart ska vi inte själva delta utan bara beskåda spektaklet med uppskattningsvis 85.000 andra.
Tydligen har en svensk vunnit tävlingen några år i rad men enligt startlistan ställer tyvärr ingen svensk upp iår.
http://redbullcrashedice.ca/home
Tydligen har en svensk vunnit tävlingen några år i rad men enligt startlistan ställer tyvärr ingen svensk upp iår.
http://redbullcrashedice.ca/home
Obama everywhere
Obama, zapp, Obama, zapp, Obama, Zapp...
Vi, som många andra, tycker det är väldigt roligt och spännande att Barack Obama blivit utsedd till att bli världens mäktigaste man. Vad som däremot inte är så roligt att varenda kanal ska sända tal, danser, bilder på grinande människor, mer tal, amerikanska flaggor, mer grinande människor, jublandes människor, Barack Obama som barn, Barack Obama som tonåring etc, etc, etc...
Vart man än bläddrar på TV:n så är han där? Har han tagit över tv-satelliterna? Till och med sportsändningarna har hakat på och visar diverse långsökta paralleller mellan Obama och sportvärlden.
Jaja. Nu ska han bara läsa in president eden igen ( en nyhet som förövrigt Aftonbladet fortfarande inte fattat ), så kanske det blir lite lugnare i TV...och framförallt...American Idol kan börja sända 2 timmars avsnitt igen!!
Vi, som många andra, tycker det är väldigt roligt och spännande att Barack Obama blivit utsedd till att bli världens mäktigaste man. Vad som däremot inte är så roligt att varenda kanal ska sända tal, danser, bilder på grinande människor, mer tal, amerikanska flaggor, mer grinande människor, jublandes människor, Barack Obama som barn, Barack Obama som tonåring etc, etc, etc...
Vart man än bläddrar på TV:n så är han där? Har han tagit över tv-satelliterna? Till och med sportsändningarna har hakat på och visar diverse långsökta paralleller mellan Obama och sportvärlden.
Jaja. Nu ska han bara läsa in president eden igen ( en nyhet som förövrigt Aftonbladet fortfarande inte fattat ), så kanske det blir lite lugnare i TV...och framförallt...American Idol kan börja sända 2 timmars avsnitt igen!!
måndag 19 januari 2009
Biljettkaos
I lördags gick jag förbi kylskåpet och råkade titta, tydligen för första gången, på Metallica-biljetterna som nu hängt där i 2 månader. Då såg jag att vi hade fått biljetter till Söndagen iställer för Lördagen som vi var 100% säkra på att vi bokat.
Gaaah! Detta betydde att vi inte skulle vara kvar i New York när våran efterlängtade konsert skulle vara! Vi skulle ju ta bussen hem vid 13 tiden på söndagseftermiddagen!
Efter en kaosartad eftermiddag med ombokningar av hotell, förlängning av semester och försök av ombokning av bussen så verkar det som att vi trots alls ska få höra James sjunga. Dessutom får vi en extra dag i New York =)
När jag ändå satt och läste villkoren för alla våra biljetter så såg jag att bussen som vi bokat inte garanterar plats även fast man har biljett?!?! Det är helt enkelt den som kommer först som får platsen.
Så än är vi inte på säker mark!
Gaaah! Detta betydde att vi inte skulle vara kvar i New York när våran efterlängtade konsert skulle vara! Vi skulle ju ta bussen hem vid 13 tiden på söndagseftermiddagen!
Efter en kaosartad eftermiddag med ombokningar av hotell, förlängning av semester och försök av ombokning av bussen så verkar det som att vi trots alls ska få höra James sjunga. Dessutom får vi en extra dag i New York =)
När jag ändå satt och läste villkoren för alla våra biljetter så såg jag att bussen som vi bokat inte garanterar plats även fast man har biljett?!?! Det är helt enkelt den som kommer först som får platsen.
Så än är vi inte på säker mark!
söndag 18 januari 2009
Pokerkväll
I fredagskväll så var det dags för en pokerkväll här "hemma" hos mig och Susanne.
8 förväntansfulla montreal-svenskar bänkande sig runt vårat bord och psykningarna började hagla tätt. Efter att Håkan tidigt dragit in ett imponerande fyrtal, så la Fyhr in en extra växel och tog fullständigt kommando över bordet och med en chip-stack som tornade sig högt upp mot skyn. Efter det släppte han inte försprånget och en efter en åkte vi ut. Till slut var det jag som stod ensam kvar mot monsterstacken, och jag vart en mumsbit för Niklas som vann mycket välförtjänt.
Andra turneringen var dock väldigt olik den första, och när titelförsvararen tidigt fick ont om marker och åkte ut så vart det utrymme för en ny champion att krönas. Dom 2 tjejerna som var med hade onekligen slipat på spelet och tog tidigt kontroll över bordet. Efter bataljens krutrök lagt sig så stod finalen mellan just Susanne och Viktoria, och till slut stod Viktoria som segrare!
Grattis Fyhr och Viktoria som vann denna prestige kamp! :]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
